En tidning från ABF

Film och TV

Dags för Oscars igen

Finn fem fel

Filmvärlden väntar spänt på Oscarsjuryns domslut den 7 mars. Det kan bli kanon – eller kalkon. Vi listar fem historiska misstag som Oscarsjuryn har gjort sig skyldig till.

1. Juryn vill vara god

Ibland dras Oscarsjuryn med i en allmän yra kring en film som sägs berätta något viktigt om vårt moderna samhälle. Då vill juryn känna sig genomtänkt och god, och ger statyett för bästa film. Crash från 2004 är en sådan film. Den vill lyfta fram etniska motsättningar i Los Angeles, men gör det med så övertydliga manusanvisningar att regi och budskap slår ihjäl både historia och karaktärer. Juryns misstag blir ännu större om man också betänker att Crash tävlade mot Ang Lees Brokeback mountain, en av de absolut finaste filmer som har gjorts. Till skillnad från Crash skildrar den levande människor med verklig humanism.


2. Juryn bommar världens bästa

Orson Welles var bara 25 år då han 1941 tillsammans med den numera legendariske fotografen Gregg Toland skapade Citizen Kane. Det är en film som likt ingen annan har påverkat filmhistorien. Det var Orson Welles första film och den anses av många än i dag vara världens bästa. Trots banbrytande foto, magnifikt skådespeleri, geniala scenografilösningar och ett hyperintelligent manus om en tidningskungs uppgång och fall lyckades Oscarsjuryn missa målet. Priset för bästa film gick i stället till John Fords Jag minns min gröna dal, som ingen minns i dag.


3. Juryn dansar omkull

Kevin Costner dansade hem inte mindre än sju Oscars och tolv nomineringar 1991. Det borde han inte ha gjort. Hans Dansar med vargar är ingen usel film – däremot tillhör den gruppen filmer som många såg när de kom, men ingen längre minns eller ser om. Prisregnet illustrerar också en av Oscarsindustrins största utnämningsproblem: man faller ofta i farstun för sentimentala, storslagna eller melodramatiska filmer. Och det för tyvärr med sig att andra filmskapare följer i det guldglittrande Oscarsvågsvallet


4. Juryn blir kär

Vid Oscarsgalan 1999 stod två påkostade kostymfilmer med engelskt 1500-talstema mot varandra: teater- och kärlekskomedin Shakespeare in love (sju Oscars) och dramat Elizabeth (en Oscar), om den blodiga maktkampen vid det engelska hovet. Två kvinnor står i filmernas centrum. I Shakespeare in love spelar Gwyneth Paltrow objektet för Shakespeares blinda förälskelse. Hon är slätstruken och hennes karaktär endimensionell trots att hon ibland förklär sig till man. Cate Blanchett som drottning Elizabeth minns man däremot så länge man lever. Trevande, återhållen, magnifik, diabolisk allteftersom maktspelet böljar. Båda Oscarsnominerades för bästa kvinnliga huvudroll, Paltrow tog priset.


5. Juryn och Stanley Kubrick

Stanley Kubrick har briljerat inom varje genre som han har verkat i. The shining(1980) satte standarden för skräckfilmsgenren. Såväl Ärans väg (1957) som Full metal jacket (1987) tillhör krigsfilmernas absoluta toppskikt. 1700-talsdramat Barry Lyndon (1975) lyfte den historiska filmen minst tre snäpp med sina galet vackra miljöer. Lolita (1962) blev en på samma gång djupt obehaglig och mycket rolig film. Och så vidare. Men Oscarsjuryn lyckades aldrig ge Kubrick pris för vare sig bästa film, regi eller manus. Han fick en (1) personlig Oscarunder sina 45 år av filmande. Det var för specialeffekterna i År 2001 – ett rymdäventyr, som hyllas än i dag trots att filmen gjordes redan 1968. Bra jobbat, Oscar!