En tidning från ABF

Film och TV

Familjefilmen

växer upp

De senaste åren har jag med jämna mellanrum haft orsak att skriva om animerad långfilm på de här sidorna. Jag borde ha insett att en ny guldålder för animationsfilmen stod för dörren, och nu äntligen ärhär. I slutet av 2016 dyker den schweiziske dockanimationen Mitt liv som Zucchini välförtjänt upp på ett antal svenska kritikers årsbästalistor (alltså bland de bästa filmerna oavsett kategori som vi sett under året). Dockanimationen upplever också ett tekniskt uppsving just nu tack vare 3D-skrivare som möjliggör en enklare produktion särskilt av dockornas utbytbara ansikten. För Laikastudions förtrollande Kubooch de två strängarna skapade man till exempel 23 187 unika miner, ett nyanserat skådespeleri i miniatyr.

På biograferna bjuder Disney i dagarna utöver det polynesiska äventyret Vaiana, med sånger av superstjärnan Lin-Manuel Miranda, också på en spelfilm baserad på Skönheten och odjuret från 1991 – ett mästerverk från animationens förra storhetstid. Det tror jag är en ledtråd. Filmbranschen är nu full med folk som växte upp med Disney-klassikerna från Lejonkungen-eran, filmer som framför allt präglades av sina starka och gripande manus som gjorde dem intressanta för tittare i alla åldrar. Det var berättelserna, inte teckningarna, som var avgörande. Just Lejonkungen har ju också gått strålande som scenmusikal i årtionden.

Om generationen som älskade Lilla Sjöjungfrun och Aladdin har tagit plats i branschens allt fler animationsstudior har vi aldrig lämnat salongerna. När jag växte upp växte genren upp med mig. Många familjefilmer är så i dag vuxenvänliga att jag som inte har barn inte ens är säker på huruvida barn faktiskt förstår dem! Ta Disneyanimationen Zootropolis, till exempel, som nu är tillgänglig att köpa och hyra.

Den är en hypermodern fabel om en liten kanin som blir polis för att bekämpa fördomar på arbetsplatsen och i samhället. Jag antar att barn kan njuta av den som actionfilm, ett spännande kriminalmysterium med en huvudperson som ingen riktigt vill ta på allvar, eftersom hon är kort och gullig. För den vuxna publiken pågår samtidigt en helt annan film, som klurigt och komplext utforskar samhälleliga fördomar, formell och informell makt, och konflikter mellan olika medborgargrupper. Eftersom filmen inte handlar om människor landar den på precis rätt sida om plakatkons-ten. Metaforernaär dynamiska, elastiska – ett ypperligt diskussionsunderlag för dig som till exempel har en cirkel som berör rasism eller rättvisefrågor.


 

3x Spelfilm om motstånd

Dolda tillgångar (theodore Melfi)
24 februari tre briljanta kvinnor krossar rasbarriärer under nasas rymdprojekt.

Tom of finland (dome karukoski)
3 mars det homosexuella tecknargeniet lämnar Finland efter kriget för att leva i frihet.

Sameblod (Amanda kernell)
3 mars 14-årig sameflicka gör uppror mot 30-talets rasbiologiska förtryck.


 

3x Dokumentärt motstånd

Systrar bakom galler (nima sarvestani)
3 mars i asyl i sverige får sara veta att bästa vännen najibeh stenats till döds i Afghanistan.

I am not your negro (raoul Peck)
17 mars dokumentärt om författaren James Baldwin, Malcolm X och Martin Luther king.

Brev till en Seriemördare (Manal Masri)
24 mars dokumentär om regissörens 16-årige bror som blev skjuten av Peter Mangs.

Ursprungligen publicerad i nummer 1 2017