Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Film och TV

Formatet spelar roll!

Jag brukar säga att filmen som gjorde mig till filmnörd och kritiker var James Camerons Terminator 2. Då menar jag alldeles konkret att det var som en filmskola: jag såg filmen fyra gånger på bio när den var ny och började snart fatta hur hantverket hängde ihop. ”Aha, här får vi se det här klippet, för att vi senare ska förstå något annat ... Och kolla, här rör sig bilderna i takt med musiken ...” Men den här hösten har jag funderat på om inte även filmens fysiska förutsättningar spelade en viss roll.

Terminator 2 visades på Bio Bristol i Helsingfors i en 70 mm-kopia, med större bildfält och högre skärpa än vanlig film, som bara är 35 mm bred. I dag är det förstås ovanligt att alls projicera från filmrullar, biograferna i Sverige precis som resten av världen har under det senaste årtiondet digitaliserats. Förutom högre bildkvalitet – digitala filer blir inte repiga – möjliggör digitalbion en bredare repertoar. Digitala kameror har dessutom blivit så bra att filmerna alltmer sällan ens spelas in på faktiska filmrullar längre.

Men det finns filmmakare, nostalgiker eller perfektionister, som fortfarande föredrar fysisk film. En sådan är Quentin Tarantino, vars oerhört brutala men berättarmässigt strålande western Hateful 8 i fjol släpptes i 70 mm på de biografer som hade kvar sina projektorer för formatet. Tarantinos filmer befinner sig alltid i ett samtal med amerikansk filmhistoria, och han är särskilt intresserad av 1950-, 60- och 70-talen, som var de olika widescreen-formatens guldålder. Det är inte så konstigt att han också tekniskt velat återskapa perioden.

I Sverige fanns bara en biograf, Rigoletto i Stockholm, som kunde visa Hateful 8. Men visningarna blev en succé, så inför premiären för Christopher Nolans storartade Dunkirk nu i höstas lät SF rusta upp 70 mm-projektorer även på Royal i Malmö ochför Bergakungen i Göteborg. De nya objektiven fick man köpa in från en pensionär som tidigare jobbat på optikföretaget Schneider och hade några stycken liggande i en låda!

För mig som växte upp med alla widescreenfilmer vingklippta till tjock-tv:ns trubbiga proportioner är det förstås redan en lyx att nya tv-apparater och datorer alla kan visa bilderna i sin helhet och i hd-skärpa. Hateful 8 gjorde sig också riktigt bra i mitt vardagsrum. Men jag kommer ändå att försöka se alla 70 mm-premiärer på bio, i jakt på den där hisnande känslan av att nästan fysiskt vara inne i filmen ... och i väntan på en nypremiär av Terminator 2.

Höstens biorepertoar i 70 mm inkluderar stanley kubricks klassiker År 2001 – ett rymdäventyr samt kenneth Branaghs nya Mordet på Orientexpressen. 


 

3x Kvinnor på scen på bio

SILVANA – VÄCK MIG NÄR NI HAR VAKNAT (mika gustafson, olivia kastebring, christina tsiobanelis)
15 sept Porträtt av silvana iman, en av vårastörsta svenska musikartister.

BOBBI JENE (Elvira lind)
6 okt dokumentär om ett uppbrott i stjärndansaren Bobbi Jenes karriär.

PATTI CAKE$ (geremy Jasper)
6 okt festivalfavorit om en otippad rap-tjej.


3x Sent 1800-tal på bio

LADY M (William oldroyd)
8 sept Ung engelsk kvinna säljs till rik man i hyllad filmatisering av rysk roman.

VICTORIA AND ABDUL (stephen frears)
22 sept drottning Victoria (Judi dench) får en oväntad vän i en indisk tjänsteman.

LOVING VINCENT (dorota kobiela,hugh Welchman)
20 okt häpnadsväckande oljemålnings-animation om Vincent van gogh.