En tidning från ABF

Film och TV

HBO-beroende!

– kanalen gör Tv-serierna

som är bättre än långfilm

När gangstern Tony Soprano besöker sin terapeut sitter de två tillsammans tysta – i en hel minut. Det är sådant som gör miljontals tittare världen över till lyckliga missbrukare av HBOs tv-serier.

Möjligheten att låta något sjunka in, att inte alltid hasta vidare, är ett viktigt drag hos HBOs serier – tv bolaget som har omdefinierat den amerikanska tv-dramatiken. Man kan se hur HBO (Home box office Inc.) har brutit ny mark genom att titta på exempelvis Angels in America (2003), Six feet under (2001–2005) och The wire (2002–2008).
Teaterpjäsen Angels in America, om två New York-par vars förhållanden kraschar i spåren av 1980-talets aidsepidemi, gjordes om till en sex timmar lång miniserie. HBO satsade 62 miljoner dollar – fem gånger mer än vad andra bolag satsade på motsvarande produktioner.
Därför blev det också en serie utan motstycke i tv-historien, med påkostade miljöer, filmstjärnor som Meryl Streep, Al Pacino och Emma Thompson i drömscener som mäktigt kopplade samman dödsångesten hos de aidssjuka med frågor om hur man ska försonas med sitt öde.
Ronald Reagan-årens samhälle utgör seriens resonansbotten, och tillsammans med dramats hjärtskärande kärleksrelationer (homo- och heterosexuella) slog serien an strängar som tidigare varit förbehållet filmens eller teaterns världar.
Six feet under, om en Los Angeles-familj som driver begravningsbyrå, inleds våldsamt då pappan körs ihjäl – bara det en antydan om en ny typ av tv-dramatik som inte bygger på mallen ”en kärnfamiljs våndor och glädjeämnen”.
I stället bjuds på ett drama där mamma, tonårig dotter och två vuxna söner efter pappans död ställs inför frågor om livets skörhet och hur det bör levas. De inleder olika typer av kärleksrelationer som skiljer sig från det konventionella. Inte minst seriens kvinnor tillåts tvivla på tvåsamhetens frälsning och får vara mer komplexa än vad vi är vana vid.
Genom att tvinna varje episod kring ett lik som ska begravas kan personerna i Six feet under friare och ibland brutalt ärligt tala om ämnen som psykisk sjukdom, homosexualitet, ras, kärlek mellan äldre.
HBOs serier kännetecknas av en medveten, genomarbetad visuell stil. Som i tydligt politiska The wire, där kampen mellan organiserad brottslighet och tilltufsad polismakt utspelas i Baltimores hamn. I stället för att följa genrekonventionens stil med rörlig kamera, snabba klipp och platt foto erbjuder The wire en mer filmisk upplevelse med rörelse och djup inom statiska, överskådliga bilder.
The wire ställer krav på sina tittare som ingen tv-serie tidigare har gjort: om man har missat det tredje avsnittet kan händelser i det sjunde lätt gå en förbi. Det kan verka avskräckande – men ger samtidigt en känsla av fördjupad tittaridentitet som passar HBO.

Ursprungligen publicerad i nummer 4, 2012