En tidning från ABF

Författarmöte

Eija Hetekivi Olsson

– gör succé med romaner från förorten

Liksom sin romangestalt Miira har Eija Hetekivi Olsson växt upp Göteborgsförorterna Bergsjön och Gårdsten. Då visste hon inte att det fanns studieförbund. nu får hon aBFs litteratur- och konststipendium.


EIJA HETEKIVI OLSSON 

Född: 1973, uppvuxen i Göteborg. 

Gör: Har skrivit romanerna Ingenbarnsland (2012) och Miira (2016). 2014 kom Fuck skolan som hon skrev tillsammans med Jerker Andersson efter att ha bett flera hundra elever i nian att skriva om sina liv. ”När de fick veta att politiker kommer att läsa deras texter satt de tysta och skrev hela lektionen. Det var inga svagpresterande elever jag mötte.” 

Framtidsplaner: Snart börja skriva på sin tredje roman.


 

Vad skulle Miira säga om det här? Eija Hetekivi Olsson träffar Fönstret på det nyrenoverade kaféet på stadsbiblioteket på Avenyn i Göteborg. I höst kom hennes andra roman Miira som tar vid där debutromanen Ingenbarnsland slutar. Nu ska Miira börja gymnasiet inne i stan och lämna vardagen i Bergsjön och Gårdsten. I gymnasiet träffar hon ”fikarfolket” som lever ”lättliv” och använder ord som fräsch. Hon bestämmer sig för att bannlysa orden fika, fräsch och trevligt i sitt ordförråd.

Så vad skulle Miira säga om platsen för intervjun, ett fräscht café på ”bestämmarsidan” av staden, Miiras ord för stadsdelarna där makten finns.

– Miira skulle stappla förbi, hon fikar inte, säger Eija Hetekivi Olsson. Att få så stort genomslag som hon fick med Ingenbarnsland när den kom 2012 var chockartat för henne.

– Jag kände inte till livet i kulturmedelklassen och de privilegierna. Jag sprang tillbaka till förorten.

Sedan dess har Eija Hetekivi Olsson tack vare stipendier, som hon tidigare inte heller visste existerade, kunnat ägna sig åt att skriva.

– Men det är inget jag tar för givet. Jag skulle behöva fyra förortslivstider för att hinna med alla böcker som poppar upp i huvudet.

Gymnasiestarten innebär att Miira slipper den finskspråkiga klassen som hon avskytt hela grundskolan. Hon suktar efter kunskap och vill bli hjärnkirurg. Men mötet med elever i strukna skjortor, chefsfarsor och hobbyer blir en alltför stor klass- och kulturkrock. Hon slutar att gå dit.

Vad hade Miira behövt för att stanna kvar i gymnasiet?

– Det är en jättestor fråga. Men hon hade behövt behärska det svenska språket på en högre nivå. Det handlar också om bemötandet. I vuxenvärlden saknas ofta förståelse för vad det innebär att komma från en annan värld.

Det Göteborg som Eija Hetekivi Olsson känner är mer än segregerat, det är delat av en osynlig mur. Hon berättar om unga i förorten som inte vet var Järntorget ligger. Och när hon själv växte upp hade hon ingen aning om att varken ABF eller några andra studieförbund fanns.

– Det var okänt för mig. Där Miira växer upp finns ingen bildad arbetarklass. Det finns knappt någon som läser böcker och inte heller studieförbund eller föreningsliv.

Hon poängterar att det inte behöver se ut så här.

– Man kan ju göra något åt det. Det gör mig vansinnig att det i dag skärs ner på vuxenutbildning, det är att stänga dörrar för människor.

Precis som Miira gick Eija Hetekivi Olsson i en finskspråkig klass. Som vuxen läste hon in gymnasiet på komvux och blev gymnasielärare. Hon upprörs över att det i dag finns skolor där nästan alla barn läser svenska som andra språk.

– Det gör mig helt galen. Det är en väldigt ojämlik människosyn som utgår ifrån att barn vars föräldrar inte är födda i Sverige är svagare och sämre på att förstå än barn vars föräldrar är födda i Sverige. Då har man inte lika höga förväntningar på barn och unga i förorterna och då lär de sig inte lika mycket.

För att bryta vad som lätt blir en negativ spiral menar hon att man behöver lita på ungas förmåga, ge dem möjlighet att uttrycka sig och lyssna på vad de har att säga. Miira gör det mesta på egen hand. Hon flyttar hemifrån och börja jobba 16 år gammal. Eija Hetekivi Olsson håller dock inte med om att Miira hade det så svårt.

– Utifrån sett kan man tycka att hon möter en massa motgångar, men i Miiras fall kanske det inte är det, för att det finns så mycket värre saker som kallas för motgångar.

Men det är klart att Miira har en enorm kraft, medger hon.

– Vad skulle hända om man släppte fram de krafterna? Ta bara medierna, det är en sluten krets i dag. Tänk vilka berättelser och andra vinklar på nyhetsrapportering det skulle komma om människor fick möjligheten! De krafterna bubblar ju, det är som en vulkan innan den får ett utbrott. Det pyr.