Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Förr

Folkuppfostraren

– Alva Myrdal ville göra svenskarna lyckliga på vetenskaplig grund.

Vad: Alva och Gunnar Myrdal ger ut boken Kris i befolkningsfrågan.
När: 1934. 
Varför: Den är med stor sannolikhet är den politis- ka bok som påverkat det moderna Sverige mest.


Alva Myrdal var en superstjärna. Ett av de stora socialdemokratiska namnen, när ära ska ges åt dem som låg bakom förvandlingen av ett smutsigt fattig-Sverige till blänkande folkhem.
Det var med boken Kris i befolkningsfrågan, författad 1934 tillsammans med maken Gunnar, som hon erövrade en position bland de främsta i svensk politik. Känd för sina kunskaper och starka sociala drivkraft, men också för att hon gärna gjorde sin egen familj till ett skyltfönster för vad hon ville uppnå med sina politiska reformer. Familjen Myrdal blev en av våra stora kändisfamiljer. Till en början överströdd av exotisk stjärnglans, med tiden dragen i smutsen efter att sonen Jan publicerade sin bild av hur det var att växa upp med föräldrarnas rationellt kyliga syn på barnuppfostran.
I Kris i befolkningsfrågan uttrycker paret Myrdal en oro för att den svenska befolkningen var på väg att dö ut. Skälet är 1930-talets påtagligt minskade nativitet. Genom en genomtänkt familjepolitik skulle trenden kunna vändas.
Boken är känd för sin konkreta handlingskraft, men också på grund av det vetenskapliga sättet att argumentera, som sedan dess har varit vägledande för svensk arbetarrörelse. Alva Myrdals generation var övertygad om att samhället gick att styra. Politik var en ingenjörskonst. Inte något blekt allmänt tyckande, eller maktfullkomligt gestikulerande. Med utgångspunkt från vetenskapliga rön skulle folk kunna fostras till ett för samhället och sig själva rationellt beteende.

Alva Myrdal såg framför sig ett kärnfriskt befolkningsmaterial. I ett jämlikt samhälle, där människor var lyckliga i sin upplysta och hela och rena och sunda vardag. På många avgörande punkter lyckades hon. Att vi har ett välutbyggt daghemssystem i dag bygger på Alva Myrdals vision om ett effektivt vardags- och familjeliv.
Men det befolkningsmaterial som de politiska ingenjörerna hade att bearbeta var inte alltid lätt att tas med. När Alva Myrdal och hennes generation skulle lära folk att äta grönsaker – och därmed få i sig näringsrik kost – stretade de emot. Det var inte lätt för svenska vikingar att börja knapra kaninmat.
Folk kunde inte uppfostras genom att de skrevs på näsan, det hade Alva Myrdal lärt sig. I stället skulle de lirkas fram till en bra livsstil. Och hon testade några tankar på hemmaplan.
Sonen Jan har beskrivit hur hon konstruerade ett poängsystem där den som plockade undan disk och läsa sagor för småsystrar fick pluspoäng – som sedan kunde lösas in i pengar. Den som dessutom sparde sina pengar och köpte något nyttigt – som en kemilåda eller böcker – kunde få ”fördubblingsbidrag”.

Det var alltså nödvändigt att låta människor själva upptäcka fördelarna med att bete sig långsiktigt förnuftigt. En klok förälder vägleder sina barn. En klok politiker krattar manegen.
Men även det system som Alva Myrdal konstruerade åt sina barn hade problem.
Jan Myrdal har beskrivit hur han gav tusan i att bädda sängen och städa sitt rum, det gav för lite extrapoäng. Och Alva vågade inte ändra på de spelregler som hade satts upp därför att experiment med råttor hade visat att sådana förändringar i belöningssystemet kunde skapa psykologiska problem.
Den stora lärdomen av Kris i befolkningsfrågan är kanske just detta: att politik kan rätt utformad förändra samhället och förbättra människors levandsvillkor. Men folk kommer inte att helt följa mallen. Det går inte att styra samhällsutvecklingen, men det går att påverka den.

Fler av Stig-Björn Ljunggrens artiklar i tidningen Fönstret: