En tidning från ABF

Förr

Låt den bästa styra!

Meritokrati betyder att den bäst meriterade ska styra – inte den rikaste, inte den med mest kontakter, inte den med tjusigast släkttavla. Och det krävdes ett världskrig för att meritokratin skulle slå igenom på allvar.

Meritokratins genombrott

När: 1914.
Varför: För att första världskrigets blodbad får folk att längta efter kompetens – före börd.


 

Det är 100 år sedan första världskriget bröt ut. Men inget ont som inte har något gott med sig. Detta var nämligen också inledningen på en ny epok och fullbordade utvecklingen mot ett meritokratiskt samhälle.
      Meritokrati betyder att människors meriter ger dem en plats i samhället, inte deras börd eller betalningsförmåga. Meritokrati betyder, direktöversatt, ”styre av de förtjänstfulla”. Tanken är att människors samhällsposition ska komma ur deras förmåga och inte deras ursprung. När tjänster ska tillsättas väljs personer utifrån ”förtjänst och skicklighet”, inte ”härstamning och kontakter”. Det är en djupt demokratisk tanke. Och en av förklaringarna till det välstånd vi har lyckats uppnå i vår del av världen i dag.

Utvecklingen mot meritokrati var förstås en viktig beståndsdel i det industriella samhällets framväxt. Det var också en stark drivkraft i 1700-talets upplysningstid. Och franska revolutionen – 1789 – hade udden riktad mot aristokratins privilegier och krävde att alla skulle behandlas som jämbördiga medborgare.
      Så det meritokratiska systemet hade redan börjat växa sig starkt när första världskriget slutligen bröt sönder det gamla bördssamhället. En orsak till kriget var nämligen att länderna leddes av odugliga kungar, kejsare och stormän, där inaveln hade gjort att de stridande parterna i något fall till och med var släkt med varandra.
      De hade således ärvt sin position och störtade världen i brand. Det stora blodbadet som följde, beordrat av officierarna med rötter i aristokrati och överklass, gjorde att de helt tappade sin auktoritet. Tron på överheten fick en slutgiltig knäck. Portarna öppnades för rekrytering på grundval av kompetens och skicklighet.
      Första världskrigets behov av massrekryterade soldater gjorde också att militären utvecklade testsystem för att få rätt man på rätt plats. Dessa utvecklades sedan till intelligenstester i utbildningssystemet och i industrin för att upptäcka och odla talanger. Begåvningsreserven skulle grävas fram – den sågs plötsligt som en viktig resurs. Ungefär som att malmfyndigheter upptäcktes av mineralletare, skulle man nu hitta oupptäckt kompetens – var den än fanns inom befolkningslagren.

En stark drivkraft i denna utveckling var också arbetarrörelsens krav på lika behandling. Den meritokratiska tankegången fungerade som hand i handske i denna strävan. Intelligenstester och betygssystem var tänkta att bryta bördsaristokratins dominans – i arbetsliv och utbildningsväsendet.
      I dag behöver vi knappast argumentera längre för värdet av att låta meriterna styra karriären. Vi har inte samma känsla för släkten och klanen. Vi är fria partiklar på en marknad, där hemmabasen varierar över tid. Vi umgås med allt och alla. Och tycker det är förskräckligt om någon låter sin kusin komma före i kön. Och förvånas över med vilken lätthet vissa följer sina föräldrar i karriären.
      Därmed också sagt att även om den meritokratiska ambitionen är den ledande så hindrar det inte att det gamla bördssamhället fortfarande gnager lite på de goda idealen. Ska till exempel skolan vara ett ställe där alla och inte baranågra får chans att förverk-liga sin fulla potential?

Ursprungligen publicerad i nummer 4 2014