En tidning från ABF

Gamla böcker

Mitt i stålstormen

Bästa böckerna om första världskriget

Det har gått 100 år sedan ”stålstormen” första världskriget bröt ut. Den som verkligen vill förstå vad som hände vänder sig till litteraturens klassiker i ämnet. Ulrika Knutson listar här de tio bästa.

Det finns starka skäl att minnas första världskriget, inte bara för militärnördar. Första världskriget, som pågick mellan 1914 och 1918, ritade i grunden om vår världskarta.
Vad var det egentligen som hände? Skotten i Sarajevo, då den serbiske nationalisten Gavrilo Princip dödade kronprins Franz Ferdinand av Österrike och hans hustru Sophie blev tändstickan i krutdurken. Smällen blev enorm.
    Alla trodde att kriget skulle ta slut fort. Man tänkte sig ett litet operettkrig med blanka värjor. I stället blev det ett utdraget helvete. Tekniken tillhandahöll plötsligt vapen dödligare än något tidigare skådat – bandvagnar, bombflyg, taggtråd och nervgas. Nio miljoner soldater dog, och fler lemlästades. England förlorade en fjärdedel av sin unga manliga befolkning. Ännu fler europeiska civila dog i spanska sjukan, utmattade av näringsbrist efter kriget.
    När kriget var slut hade fyra kejsare störtats, i det tyska, ryska, österrikisk-ungerska och osmanska (turkiska) imperierna. I Ryssland blev det bolsjevikisk revolution, men på många andra håll segrade demokraterna.
    Alla verkade överens: Aldrig mera krig! Andra såg freden som en förberedelse för andra världskriget. Författarna vässade pennorna – och fick ihop flera av litteraturhistoriens mästerverk.


 

Hela Listan


Selma Lagerlöf:
Bannlyst, 1918.
Selma Lagerlöf var övertygad fredskämpe. Första världskriget gjorde henne direkt deprimerad. I romanen Bannlyst deltar Sven Elversson i en Nordpolsfärd, och misstänks för att ha ätit människokött. Alla han möter drar sig undan. Lagerlöf staplar människans laster: vrede, avund och feghet – men allt bleknar inför krigets ondska. I en stark scen får fiskarna i Bohuslän inte glittrande makrill i näten, utan drunknade lik. Krigets hemska fångst.


Ernst Jünger:
 I Stålstormen, 1920.
Ernst Jünger dog 1998, 103 år gammal. Två världskrig och ett utbrett drogmissbruk hade inte stoppat honom förr. Jünger var tysk aristokrat, fostrad för kriget. I stålstormen bygger på hans egen fältdagbok. Den blev en klassiker, inte bara för att den skildrar krigets fasor, utan framför allt krigets lockelse. Det är viktigt. Utan våldets dragningskraft, manbarhetsriterna och krigets fascination skulle det inte bli några krig. ”Den vackraste bok om kriget jag vet – trovärdig, verklig, ärlig”, tyckte Nobelpristagaren André Gide.


T S Eliot:
Det öde landet, 1922.
Man säger att 1800-talet tog slut med första världskriget. Ur krigets ruiner växte den moderna världen. Kriget inspirerade T S Eliot till hans mest berömda diktverk, Det öde landet. ”April är den grymmaste av månader – driver Syrener fram ur de döda markerna, blandar Begär och minne.” Världen är förtorkad och kall, människan urholkad och ond. Eliot vrider och vänder på grekiska, romerska och kristna citat, som krossade skärvor från en kulturell storhetstid. Det öde landet är ett modernistiskt mästerverk som har sysselsatt forskarna i snart ett sekel.


Jaroslav Hasek:
Den tappre soldaten Svejk, 1923.
Innan han blir soldat försörjer sig Svejk på att stjäla hundar, som han förser med falsk stamtavla. Av militären anses Svejk halvt imbecill, och han hoppas på frisedel. Hej, vad han bedrar sig. Snart är Svejk kejsarens soldat för Österrike-Ungerns armé, i illasittande uniform. Han är godmodig, hjälpsam och snäll – men allt han tar i trasslar till det för den militära byråkratin. Med Haseks roliga roman blev den ölpimplande Svejk ett varumärke för antimilitarismen.


Michail Bulgakov:
Det vita gardet, 1925.
Det vita gardet handlar om Kievfamiljen Turbins öden när första världskriget för Rysslands del gick över i inbördeskrig. Det handlar om Ukrainas frihetskamp och strider mellan röda och vita. Författaren Bulgakov var läkare, precis som unge Turbin i boken. Han tog inte ställning mellan de vita och de röda, utan försökte hjälpa alla sårade. Bulgakov skrev om sin bok till pjäs, som gjorde succé i Moskva. Stalin såg den femton gånger.


Dorothy L Sayers
: Pinsamt intermezzo på bellonaklubben, 1928.
Ett lik i biblioteket! Så pinsamt för klubbens medlemmar. Lord Peter Wimsey löser fallet med general Fentimans opassande frånfälle. Generalen tycks ha dött just under den tysta minuten för krigets offer, stilleståndsdagen den 11 november, som i England firas med en röd vallmo av papp i knapphålet. Sayers deckare utspelas åren efter första världskriget, men alla huvudpersonerna bär ärr från tiden i skyttegravarna. De lider av shellchock, minnesförlust, depressioner och andra psykiska sjukdomar. En lärorik deckare.


Erich Maria Remarque
: På västfronten intet nytt, 1929.
Remarques lilla bok har blivit Den Stora Romanen om första världskriget. Inte konstigt, eftersom den är enkelt och effektivt berättad. Här kommer de unga männen fulla av drömmar om hjältemod. Efter några månader i Flanderns skyttegravar har all glamour lösts upp i leran. Återstår leda, skräck, löss och gonorré. Romanen blev en internationell bästsäljare. Många tyskar avskydde pacifismen i På västfronten intet nytt, och boken flammade på nazisternas bokbål. Remarque emigrerade till USA.


Ernest Hemingway:
Farväl till vapnen, 1929.
År 1918 mönstrade Hemingway på som ambulansförare hos Röda korset i Italien. Första dagen exploderade en ammunitionsfabrik, och sjukvårdarna tvingades plocka likdelar – huvudsakligen av kvinnor. En traumatisk händelse för den nittonårige Hemingway. Han träffades själv av granatsplitter och hamnade på sjukhus, där han blev förälskad i förebilden till sköterskan Catherine i Farväl till vapnen, hans pacifistiska romansuccé. Mycket romantik och hög idealismfaktor.


Louis-Ferdinand Céline:
Resa till nattens ände, 1932.
Célines roman slog ned som en bomb i den franska litteraturen. Han blandade högt och lågt, svordomar och soldatslang, fula och vackra ord i kaskader – på en glimrande franska. Det bästa sedan Proust, tyckte många. Romanen handlar om den svartsynte Bardamu, som slåss i Flandern och Nordafrika, och förlorar alla illusioner. Céline fortsatte att skriva mästerverk, och väcka förargelse som antisemit. Han dömdes till ett års fängelse för detta, efter andra världskriget.


Jan Olof Olsson:
De tre från Haparanda, 1967.
De tre från Haparanda blev journalisten Jolos mest kända roman, även som tv-serie med Ernst-Hugo Järegård. Tre unga män blir oskyldigt misstänkta för mord, och intrasslade i en spionaffär. De tre från Haparanda är en trivsam skröna, och Jolos grundliga historiekunskaper ger mycket bra tidsbilder. Inte minst får vi lära känna ett neutralt och fattigt Sverige som lider brist på mat, skor och bränsle i första världskrigets skugga.


I nästa nr:
Tio bästa böckerna – om Latinamerika.

Ursprungligen publicerad i nummer 1 2014