Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Gamla böcker

10 bästa böckerna om

naturens skönhet

Först på 1700-talet upptäckte européerna naturen. Men då med besked. I Sverige blev den rentav vår (enda?) religion. Men går det också att förflytta sig till detta härliga genom att öppna en bok? Vi gav Ulrika Knutson uppdraget att hitta naturens tio finaste platser – i böckernas värld.

När blev naturen egentligen vacker? Kineserna har alltid förstått det, men först på sjuttonhundratalet började européerna turista i stor skala, och det var då som defick upp ögonen för naturen. De klättrade i Alperna eller reste till Italien och begapade ruiner i månsken. Den tyska målaren Caspar David Friedrichs tavlor visar turisten bakifrån, begrundande utsiktens sublima skönhet. Så stod Goethe och filosoferade över rofyllda bergstoppar, i sin mest berömda dikt: ”Über allen Gipfeln ist Ruh ...” (”Över alla toppar råder ro ...”)

Tidigare hade naturen mest varit något besvärligt, som det gällde för människan att bryta ner: snåriga skogar och vrenskande backar som borde jämnas ut till lydiga åkrar som gav säd och grönsaker. Självaste Carl von Linné tyckte alltid att en nyttig trädgård var vackrare än vildmarken. Fjällen och Ölands alvar var det fulaste som fanns, tyckte han – just för att det var ödemarker utan nytta.

Men artonhundratalets poeter och målare skulle ändra på detta. De engelska romantikerna sprang ute i ur och skur, och skrev dikter till påskliljor och moln. Amerikas nationalpoet Walt Whitman såg Gud i varje litet grässtrå, över den milsvida prärien. Hos oss blev plötsligt fjällen sista skriket. Alla skulle vandra, med ränsel och stav, och STF-märke i mössan. Och där traskar vi ännu, skogsmullar, fältbiologer och natursvärmare emellan.
I Sverige är det fortfarande fint att beröras av naturens skönhet. Så fint att många vill kalla det vår enda religion. Varsågod, här kommer en lista med de kanske tio bästa böckerna om naturens skönhet.


 

Hela Lista

■ Li Bai (Li Po) (701-762) Dikter
Li Bai var en kinesisk poet som levde under Tangdynastin, känd för sin rika fantasi och sin stora törst. Han sägs ha drunknat i Långa floden i ett försök att under ruset omfamna månens spegelbild. Detta är en av hans mest älskade dikter:”
Jag vaknar av en fågeldrill som gäll
ur blom och grönska till mitt öra når.
Jag frågar är det morgon eller kväll?
Och mangofågeln visslar: det är vår.”

■ Matsuo Basho (1644-94) Okus trånga väg
Den japanske haikumästaren Matsuo Basho blev berömd för sina reseskildringar, som gjorde rättvisa åt landets dramatiska natur. Så här kan en haiku av honom se ut:
”En sådan stillhet.
Klippan genomborras av
Cikadornas röst.”

■ Carl von Linné Inledning till växternas bröllop
Carl von Linné var intresserad av sex, både hos människor, växter och djur. Han vet att hos blommorna går det hett till:
”Kronbladen gör tjänst som brudsängar, som den store Skaparen så härliga inrättat, med så ädla sparlakan utstofferat och med så många ljuvliga lukter parfymerat, på det att brudgummen omfamnar sin kära brud”.

■ William Wordsworth Påskliljorna (1807)
Poeten William Wordsworth flyttade till Lake District i norra England, tillsammans med systern Dorothy och vännen Coleridge. De startade den poetiska romantiken, där naturens sublima skönhet är A och O. En av Wordsworths mest kända dikter heter Jag vandrade ensam som ett moln, eller Påskliljorna. Tusentals vilda påskliljor nickar för vinden, och minnet av blommornas skönhet dör aldrig.

■ Herman Melville Moby Dick, den vita valen (1851)
Herman Melvilles roman om kapten Ahabs rasande jakt på den vita kaskeloten Moby Dick är en amerikansk klassiker. Kanske är det den amerikanska romanen, i hård strid med Huckleberry Finn. Moby Dick är en mörkare historia. Vem är Moby Dick? Ett djur, eller djävulen själv – Leviathan, som valen kallas i Bibeln? Kanske naturens hämnd på människans rovdrift.

■ Henry David Thoreau Skogsliv vid walden (1854)
Henry David Thoreau var filosof, poet och natursvärmare från New England i USA. I två år bodde han i en koja i skogen. Han hade både sharlakanstrast och whippoorwillfågel i sin trädgård. Han gillade att bo granne med fåglarna ”inte genom att ha tagit dem till fånga utan genom att ha satt upp min egen bur i deras närhet”. Fint, va?

■ Harry Martinson Svärmare och harkrank (1937)
Harry Martinson är vår Apollo i blåbärsskogen, bland svärmare, harkrankar och mygg. Ekologisk in i märgen: ”Blåbären är olika. På solställena är de beslöjat blåoxiderade och matta, utan lyster, de färga starkt av sig på fingrarna. Men inne i skuggan är de blanka och nästan svarta. De sötaste är de blå i solen. Inne i skuggorna är smaken mera allvarlig, förstämd och butter, kan inte ge ut mer än den tagit in.
”Det är sent trettiotal. På kontinenten släpper kraftmännniskorna lös metaforerna i stickande svärmar. Harry Martinson plockar blåbär.

■ Kerstin Ekman Hunden (1986)
Var börjar en berättelse? Under en granrot kanske. ”Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte.” Kerstin Ekman hade läst i en jakttidning om en älghundvalp som hade varit borta på skogen i elva månader. I romanen Hunden skildras naturen helt ur rymlingens perspektiv. Läsaren förvildas själv under läsningen, medan myrvattnet porlar, porsen doftar och räven ylar olycksbådande.

■ Inger Christensen Fjärilsdalen (Sommerfugledalen) (1991)
Inger Christensen (1936–2009) var Danmarks största diktare. Hon borde ha fått Nobelpriset just för Fjärilsdalen, om livets och dödens skönhet. Det är en sonettkrans, med fjorton fjortonradiga, rimmade dikter. Den sista dikten, mästarsonetten, består av de första raderna i var och en av de övriga dikterna. Puh.

■ Evert Taube (1890–1976) Vals på ängön (1940-tal)
Trubaduren och berättaren Evert Taube kände alla landskap från Pampas slätter till Liguriens lagerlund och Roslagens famn. Det är inte bara Rönnerdal som vill dansa när Evert Taube tar ton. Hela naturen kommer loss: ”Ormbunken rister sin ringlade topp, slår upp sina gröna små vingar. Lillkalven kesar och dansar galopp ...” Så börjar Vals på Ängön, som ligger i Bohuslän. Så här slutar den, likt en alternativ nationalsång i jublande dur: ”Solvärmen dallrar kring holmar och skär. Sommar’n är här!”