En tidning från ABF

Gamla böcker

”Det som gör

livet levande”

– de tio bästa böckerna om otrohet

Vi har alltid intresserat oss för andras otrohet. Ulrika Knutson utser de tio bästa böckerna som någonsin har skrivits om att bedra en partner.

Skvallerspalterna håller ett hårt grepp om läsarna, också i tider då papperstidningarna vacklar. Intresset för vår nästa struntar fullständigt i mediet. I dag sprids informationen via nätet, i går vid byns brunn.

Redan de grekiska gudarna flirtade och hade hemliga affärer bakom ryggen på frun. Hemliga och hemliga, gudarna skvallrade ännu mer än människorna. Ämnet sysselsatte dem, liksom antikens författare. Varför? Merete Mazzarella, som har skrivit en spännande essäbok i ämnet, Otrohetens lockelser, svarar direkt: det är otroheten som gör livet levande.

Hon belägger sin tes med bankiren Guroy i Anton Tjechovs novell Damen med hunden. Han som levde två liv, ett öppet med hustrun och ett hemligt med Anna. ”Det som utgjorde själva kärnan i hans liv – allt detta försiggick hemligt för andra.”

Hemligheten är själva poängen, denhöjer inte bara spänningen, utan känsligheten och betydelsen, medan det vanliga havregrynslivet bara glider på. Kanske kan det förklara lockelsen både för författare och läsare. Den som är otrogen måste vara mer skärpt.


 

Hela listan:


Homeros: Iliaden, ca 700 f Kr.

Iliaden handlar förstås om det trojanska kriget, men spelet mellan gudar och människor är också viktigt. På erotikens område var antikens gudar ovanligt mänskliga. De flesta var gifta, men kunde inte hålla sig i skinnet. Överguden Zeus var svår på fruntimmer, och hans hustru Hera var ständigt svartsjuk. Förföraren Zeus klädde gärna ut sig i fantasifulla dräkter. Han uppvaktade Leda i svanfjädrar, Europa maskerad till tjur, och Danaë i form av ett guldregn (!).


Choderlos de Laclos: Farliga förbindelser, 1782.

Det blir en fnurra på tråden mellan markisinnan de Merteuil och hennes gamle älskare greve Valmont. De vänder kärleken till hat, och försöker komma åt varandra genom att såra partnerns nya lekkamrater. Båda använder kärleken som sex, tidsfördriv och maktspel. Otrohet är deras livsluft, och medkänsla kan de inte stava till. Choderlos de Laclos giftiga brevroman blev stor succé som pjäs på det glamorösa 1980-talet. Glenn Close och John Malcovich har tolkat det rara paret på film.


Gustave Flaubert: Madame Bovary, 1857.

Emma Bovary nöjer sig inte med det instängda livet på som hustru till en småtråkig landsortsläkare. Hon drömmer sig bort via romanernas värld, och skyltfönstrens. Emma är en klassisk shopaholic, och vilka är vi att döma? Snart börjar hon konsumera älskare, utan att det gör henne lyckligare. Flauberts Emma är ingen positiv hjältinna, men författaren fördömer henne inte heller. Han bara berättar denna tragedi, och lyckas fånga vårt intresse gång på gång, genom sitt vidunderligt målande språk.


Leo Tolstoj: Anna Karenina, 1877.

Är Anna Karenina världens mest kända – och mest förstådda – äktenskapsbrytare? Kanske. Till och med hennes författare blev långsamt förälskad i henne. Det hade han verkligen inte tänkt från början. Leo Tolstoj var en sträng och moraliserande herre, och hade inte alls tänkt förlåta Anna. Men han – liksom läsarna upptäckte ständigt nya sidor hos henne. Nu slutar hennes affär med snygge Vronskij inte alls lyckligt. Hon hoppar framför tåget. Men hela den långa vägen dit är en strålande roman, som inte har släppt greppet om läsarna på 130 år.


Anton Tjechov: Damen med hunden, 1899.

Det var på Jalta på Krim som Anton Tjechov fick uppslaget till denna novell, ett av hans mest kända verk. Otroheten måste ha legat i själva livsluften på Jalta. Läkaren Tjechov skojade och sa att ”medicinen var hans äkta maka, litteraturen hans älskarinna”. Han blev alltmer trogen sin älskarinna, precis som bankiren Guroy i sin egen novell. Han och den vackra Anna är båda gifta på var sitt håll, men upptäcker att de betyder allt för varandra. Hur slutar det? Det talar han inte om. Det är upp till läsarens fantasi.


Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken, 1912.

Många ser Söderbergs roman som den bästa kärleksromanen på svenska. Förvisso ett ljuvligt språk, men berättelsen är beklämmande. Arvid Stjärnblom och Lydia Stille älskar varandra, men ödet vill att de gifter sig på var sitt håll. Deras första hemliga möte är väl så laddat, men allt smussel och ljug tar med tiden död på kärleken. Här är det synd om alla. Redan sex år tidigare hade en av Hjalmar Söderbergs gestalter suckat tungt, att han inte trodde på kärleken, bara ”på köttets lust och själens obotliga ensamhet”.


Hjalmar Gullberg: Kärlek i tjugonde seklet, 1933.

Det är en av Hjalmar Gullbergs mest kända diktsamlingar, där han med humor, skärpa och vemod skildrar en modern syn på sexualiteten och kärleken. Vad händer med romantiken i Funkissverige, om man korsar Selma Lagerlöf med Alva Myrdal? Jo, man ”vet att kärlek i augusti månad, kan bära frukt i maj – på en klinik”. Otroheten spelar en viktig roll, inte minst i den älskade dikten Kyssande vind: ”Vad bryr sig en vind om förbud? Hon var ju en annans, blott lånad – i gullregnets tid och syrenernas månad.”


Olle Adolphson: Visor tryckta i år, 1961.

Trubbel är en av Olle Adolphsons mest kända visor. Kanske är det också den dikt som allra bäst har gestaltat otrohet för en svensk publik, framför allt i Monica Zetterlunds geniala tolkning. Olle Adolphsons bitterljuva skildring av den svikna partens våndor är unik i sin humor. Huvudpersonen är bedragen, vill slåss, och går mot sitt livs nederlag! Kärleken övervinnner faktiskt det mesta, åtminstone för detta par, som vi lämnar i visan, där de ”går omkring i sitt Pompeji, bland ruiner”.


Gun-Britt Sundström: För Lydia, 1973.

Gun-Britt Sundströms roman uppfattades som en parafras på Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken. Fyrtio år senare framstår den också som en stark berättelse i egen rätt. Lydia lever i de antiauktoritära upprorens tid på sextiotalet. I mediernas minne var det en tid när kvinnor brände behån och krävde lika rättigheter. Men på sitt knappa och fint ironiska språk visar Gun-Britt Sundström att dubbelmoral och könsroller sitter djupt i oss alla. Att leva som ”fri kvinna” har aldrig varit lätt, och många män räds fortfarande fria kvinnor.


John Le Carré: Mullvaden, 1974.

Vad har en av alla tiders mest berömda spionromaner med otrohet att göra? Allt. Otrohet och svek är romanens centrala teman. Den lille fetlagde spionchefen George Smiley må vara specialist på Sovjets fulaste trick, han kan lösa alla chiffer och snabbt försvinna i en folkmassa. Men han har en svaghet: kärleken till hustrun, den vackra lady Ann. Hon är notoriskt otrogen, och till slut utnyttjar ryssarna grymt detta faktum, för att krossa George Smiley.


■ I nästa nr:
Tio bästa böckerna – om framtiden.