En tidning från ABF

Gamla böcker

Tidernas 10 bästa

Arbetarromaner

Sverige är känt för sina arbetarförfattare. Men högklassiga arbetarromaner har det givetvis skrivits på fler ställen. Vi bad Ulrika Knutson utse de tio bästa som har skrivits, över hela världen och någonsin.

”Allt det spännande finns hos arbetarklassen”, sade Ivar Lo-Johansson en gång, i syfte att provocera. Exakt vad som är arbetarlitteratur tror jag fortfarande man bråkar om ibland, men det är ju dödfött. Krävs det att boken ska handlar om arbetare? Eller att författaren själv är arbetare, eller är född i arbetarklassen?
En av tidernas viktigaste arbetarskildringar, en avslöjande bok om slakterierna i Chicago, skrevs 1906 av amerikanen Upton Sinclair, själv son till en adelsman.
Moa Martinson anklagade på sin tid rivalen Ivar Lo-Johansson för att mörka sin egen bakgrund. Han skrev om statarlivet, men hans pappa var minsann markägande småbonde! sade Moa Martinsson triumferande. Men Ivar Lo-Johanssons böcker bidrog till att upphäva det hatade statarsystemet.
Arbetsliv och arbetare skymtar tidigt i världslitteraturen, framför allt lantarbetet förstås. Charles Dickens speglar barnarbete i fabrik, både i David Copperfield och Oliver Twist. Men det är först i slutet av artonhundratalet, då arbetarna organiserar sig politiskt, som proletärlitteraturen föds. Fransmannen Émile Zola är en av pionjärerna, med Den stora gruvstrejken från 1885.
USA bidrar med ett pärlband av socialt medvetna författare, ofta självlärda. Bestsellerförfattaren Jack Londons delvis självbiografiska roman Martin Eden slukades av blivande skribenter som en sorts författarskola.
Vi ska inte glömma lilla Sverige. Den svenska proletärlitteraturen, i synnerhet på trettiotalet, är unik i bredd, djup och kvalitet. På vår världslista får Eyvind Johnson hedersuppdraget att representera hela laget.



Hela listan

Émile ZolaDen stora Gruvstrejken (1885)
Zola trodde att skönlitteraturen kunde skrivas med vetenskapens exakta metoder. Där högg han i sten, men hans fantasi och journalistiska talang räckte långt. Den stora gruvstrejken är både ett drama och ett socialkritiskt reportage om franska gruvarbetare. Svält, utsugning, våld, död, sex och klasshat i en stark blandning.

Upton SinclairVildmarken (1906)
Amerikanen Upton Sinclair var kristen socialist, själv son till en ruinerad adelsman. En skandal om ruttet kött som hade sålts till arbetare fick honom att undersöka de vidriga arbetsförhållandena vid slakterierna i Chicago. Romanen Vildmarken (The jungle) blev en succé, som ändrade lagstiftningen. Och Upton Sinclair blev mönsterbildare för grävande journalister.

Jack LondonMartin Eden (1909)
Jack London var autodidakt, hade jobbat som sjöman och på fabrik. Han var socialist och gillade Charles Darwin och Friedrich Nietzsche. Sagan om tamhunden Buck som slår följe med vargarna i Skriet från vildmarken (1903), gjorde honom världsberömd. Martin Eden är en delvis självbiografisk bok om vägen till författarskapet och alkoholismen. Många amerikanska författare kan den utantill.

Martin Andersen NexöPelle Erövraren (1906–10)
Berättelsen om Pelle och Lassefar, som inte har råd att emigrera till Amerika utan tar jobb som förtryckta statare på ett gods på Bornholm blev stilbildande för genren. Boken översattes till tjugofem språk och är Danmarks mest kända, efter HC Andersen. Martin Andersson Nexö blev antifacist och kommunist. Han flydde till Sverige och Sovjet, och dog i DDR 1954.

Maxim Gorkij Min barndom (1914)
”En i högsta grad misstänkt person: beläst, utmärkt stilist, har vandrat till fots genom nästan hela Ryssland”. Så lyder hemliga polisens signalement över författaren Gorkij. Hans bästa böcker och pjäser är färgstarka, drastiska historier, där människorna tecknas med kärlek och samhället med kritik. Gorkij var socialdemokrat som flydde terrorn efter ryska revolutionen. Stalin lockade honom tillbaka. Gorkij ångrade sig ofta, trots att han blev kulturpamp i Sovjet.

Eyvind JohnsonRomanen om Olof (1934–37)
Eyvind Johnsons fyra självbiografiska böcker om Olof tillhör världslitteraturen. Efter folkskolan arbetade han vid tegelbruk och sågverk och med timmerflottning. Och som ambulerande biografmaskinist. Allt ekar i Romanen om Olof. En stor romansvit med många bottnar – sensuell, intellektuell, rörande och rolig, ironisk och känslosam.

John SteinbeckVredens druvor (1939)
Denna spridda tegelsten handlar om familjen Joad från Oklahoma som under depressionen tvingas lämna sitt jordbruk och söka jobb som fruktplockare i Kalifornien. De tjänar uselt och behandlas som hundar. Boken blev en succé, men samhällskritiken luktade nästan socialism, vilket räckte till förbud i några delstater. John Ford filmade Vredens druvor redan 1940, med Henry Fonda i huvudrollen.

Alan Sillitoe Långdistanslöparens ensamhet (1959)
Alan Sillitoe var en av Englands ”arga unga män” i litteraturen under 1950-talet. Titeln låter onekligen bättre i original: The loneliness of the long distance runner. Alan Sillitoe är inspirerad av Ernest Hemingways hårdkokta prosa. Huvudpersonen är en ung kille på uppfostringsanstalt, som visar löpartalanger och får specialträning. I kampen mot en fin överklasskola viker han sig på mållinjen, det enda sättet att hävda självständigheten.

Joyce Carol OatesDom där (1969)
Fortfarande en av den produktiva Joyce Carol Oates allra bästa romaner. Handlar om vit underklass, ”white trash” i Detroit, med en ung kvinna i huvudrollen. Detroit är i dag närmast en spökstad, men i romanen är den ännu den stolta bilstaden. Och den varma sommaren 1967 brinner bildäcken på gatorna. Romanen utmynnar i verklighetens våldsamma raskravaller.

Barbara EhrenreichBarskrapad (2001)
Barbara Ehrenreich wallraffar som servitris och kassörska på lågprisvaruhuset Wal-Mart, längst ner på stegen för den amerikanska arbetarklassen. Hon fattar inte hur folk klarar sig på de låga lönerna. Det gör de inte heller. De måste ha två jobb. Boken är ett upprörande reportage, men det som gör den riktigt bra är alla starka porträtt av fantastiska människor.