En tidning från ABF

Inspiration

Bevare dig väl

Ny forskning visar att en sund livsstil – att äta rätt, röra på sig och stressa mindre – betyder mer för vår hälsa än vad forskarna hittills har vetat. Vi har träffat några som ägnar sin fritid åt att ta hand om sig.

De dåliga nyheterna är att stillasittande är den nya rökningen – att sitta still dödar lika många som rökning.

– Sitter du still och tittar på tv i en timme förkortar du ditt liv med 22 minuter. Vi sitter så mycket nu att man räknar att det tar livet av lika många som rökning. ”Sitting is the new smoking”, säger Maj-Lis Hellenius som är professor i förebyggande av hjärtkärlsjukdom på Karolinska institutet, KI.

De goda nyheterna är att det inte krävs särskilt mycket rörelse för att motverka sittandets negativa effekter.

– Vi forskare har kraftigt underskattat betydelsen av de små, vardagliga rörelserna, säger Maj-Lis Hellenius som gärna kallar sig livsstilsprofessor.

Du behöver alltså inte stänga av teven mitt i favoritserien och gå ett varv runt kvarteret för att inte förkorta livet. Det räcker med att ställa dig upp och röra dig ett par minuter på stället typ höga knäuppdragningar.

– På jobbet räcker med att du reser dig upp och rör på dig i två minuter varje halvtimme, säger Maj-Lis Hellenius.

Två minuter i rörelse som alltså minskar din risk för blodpropp, sänker ditt blodsocker, får din insulinnivå att sjunka och påverkar dina blodfetter i positiv riktning.

De senaste fem tio åren har det kommit ny forskning som visar att livsstilen betyder mer än vad vi hittills har trott för hälsan. Och de nya rönen har särskilt stor betydelse för oss svenskar.

– Å ena sidan motionerar vi i Norden mest i Europa. Men vi tillbringar också mest tid på rumpan.

Forskarna kallar det för ”skärmsjukan” och tror att stillasittandet i norra Europa har att göra med att vi är så snabba med att ta till oss ny teknik. Med allt smartare telefoner, fler och större skärmar på tv-apparater och läsplattor tillbringar vi mer tid på sociala medier, Youtube och andra skojiga ställen.

– Många av oss har tänkt att bara jag motionerar två tre gånger i veckan så är jag skyddad. Och det var man också – på 1900-talet. Men nu sitter vi så mycket still mellan motionspassen att det inte räcker längre, säger Maj-Lis Hellenius.

För att förklara hur även så små rörelser kan ha så stor effekt på hälsan måste man in i cellkärnan. På KI har Maj-Lis Hellenius forskargrupp gjort en första studie som tyder på att vad som kallas telomerer – ytterkanten av våra kromosomer – blir längre när vi slutar att sitta still timmar i sträck.

– Man kan säga att ju längre telomerer, ju yngre celler och desto bättre motståndskraft har vi mot sjukdomar. Längden på telomererna är nära kopplad till cellernas förmåga att reparera skador, de är centrala för hur vi klarar behandlingar mot svåra sjukdomar.

Hon understryker att resultaten måste bekräftas i ytterligare studier.

– Men stämmer det har vi fått ytterligare en pusselbit som säger att minsta lilla rörelse kan ha djupgående effekter på hälsan.


 

Vandraren

”Det ger plats för tankarna, jag hinner tänka mer.”

Annette Ulvenholm Wallqvist
Ålder: 48 år.
Yrke: Journalist.
Familj: Man och fyra barn.
Bonus: Att upptäcka nya platser, som en källa man kan dricka vatten ur nära stan.

”För något år sedan gick jag och en kompis en bit på Sörmlandsleden och jag kastade ur mig att ska vi inte gå hela leden, ett stycke i taget. Hon var med på det och nu går vi en mil eller så en gång i månaden ungefär, utom på vintern. För mig handlar det om en längtan att komma ut i skogen och det här är ett sätt att se till att det blir av. Skogen är lugnande, det är helande att vara i skogen. Träden har stått här i hundratals år och kommer att stå där i hundratals till. Det är socialt att vandra också, att gå är ett bra sätt att umgås på. Vi pratar väldigt bra när vi går, det blir ett annat samtal. Det finns inga krav på att prata hela tiden, det kan vara tyst ibland. Det ger plats för tankarna, jag hinner tänka mer. Jag känner verkligen att jag mår bra av det, jag är glad och nedvarvad när jag kommer hem från en vandring. Sedan är det kul att kunna mäta på kartan hur långt vi har gått, vi börjar alltid på samma ställe som vi slutade på. Vi ska gå 100 mil och det är lite kul att säga det. Många tycker vi är galna, andra vill följa med.”


 

Bastubadaren

”Jag har det i blodet.”

Ester Resare Sorri
Ålder: 53 år.
Yrke: Fotograf.
Familj: Man och tonårsdotter.
Bonus: Att gå och lägga sig efteråt! Då är jag trött avslappnad, lite tung i kroppen och somnar lättare.

”Basta har jag gjort sedan jag inte kan komma ihåg, mina föräldrar är finnar och min pappa ordnade omgående med en ny bastu varje gång vi flyttade. Så jag har det i blodet. När jag var liten bastade vi hela familjen före middagen varje lördag, det var lögardagen. Man får inte gräla i bastun, och man ska röra sig långsamt. Ibland grillade vi korv på stenarna. I dag har min man sett till att vi har en bastu i vår trädgård. Vissa dagar när jag har mycket omkring mig kan jag längta dit, i bastun kan jag varva ner. Det är en trygg plats, en plats för kontemplation. Jag har inget emot att basta själv, då lägger jag mig på rygg och låter luften gå ur mig, tills jag känner mig lugn. Sedan kan jag gå ut och ta tag i resten av livet. Ibland bjuder jag in väninnor och vi bastar tillsammans, jag tycker det blir så bra samtal i en bastu. Särskilt på vintern när det är mörkt ute och elden i aggregatet är det enda som lyser upp bastun. Jag duschar inte före, då känner jag när svetten bryter fram. Det är en speciell förnimmelse på kroppen, särskilt om jag har frusit innan.”


 

Gymtjejerna

”Vi slår två flugor i en smäll.”

Nikita Nystedt,
Billie Öfwerman
och Kristin Tell
Ålder: 15 och 16 år.
Gör: Går i nian.
Bonus: Vi presterar bättre i skolan.

”Vi gymmar så ofta vi kan, ofta tre gånger i veckan. Och vi gör det tillsammans, det är roligare än att gå ensam och så är det ett bra sätt att hinna umgås. Vi hinner prata på vägen dit och därifrån och när vi sitter och stretchar efteråt. Så det blir två flugor i en smäll! Vi går i nian och har en massa nationella prov i skolan och då är det svårt att ha en sport där man måste träna på vissa dagar, det kan krocka med att man måste plugga till ett prov. Så just nu är det bättre att ha gymkort så att vi själva kan välja när vi vill träna, det är flera i vår ålder som tänker så. Man lägger av med sin sport och börjar i stället gå på gym, för man vill hålla i gång kroppen. Det händer att vi går till gymmet ensamma, men inte så ofta. Det är bra personal, de är väldigt intresserade och vill gärna hjälpa till. Man blir både inspirerad och lite ”tvingad” att verkligen ta i. Vi får värsta endorfinkicken efteråt och har ofta träningsvärk nästa dag.”

Ursprungligen publicerad i nummer 2 2015