En tidning från ABF

Inspiration

Dela är det nya äga

Vi blir allt fler som gör det. Som lånar och byter i stället för att köpa. Forskarna kallar denna återgång till byteshandel för ”kollaborativ konsumtion” och vi har träffat några av dem som hellre delar än köper nytt.

Oksana Mont är professor i hållbar konsumtion och produktion vid Lunds universitet. Som nybliven mamma till Anastasia lever hon som hon lär.

– Vi har knappt köpt någonting nytttill vår dotter, vi har fått allt från vänner antingen begagnat eller som presenter och jag skickar vidare kläder och annat till andra, säger Oksana Mont.

Fenomenet kallas ibland delningsekonomin, ibland gemensam eller kollaborativ konsumtion.

– Delningsekonomi är när vi i stället för att köpa och äga får tillgång till varor och tjänster på andra sätt. Det kan vara grannar som delar på en gräsklippare eller vi som skickar urväxta barnkläder runt kvarteret, säger Oksana Mont.

Hit räknas privata initiativ som klädbytardagar och lokala bytesgrupper på Facebook. Men även affärsidéer som Uber i stället för taxi, Airbnb i stället för hotell och bilpool i stället för egen bil. Och det är större än vad många tror. Enligt en rapport från konsultbolaget PWC beräknas den delningsekonomin redan utgöra en sjättedel av USAs ekonomi. Globalt beräknas intäkterna från delningsekonomin redan vara omkring 120 miljarder kronor och öka till mer än 2,5 biljoner (2 500 miljarder) om tio år.

Bakom utvecklingen ligger både den ekonomiska krisen och allt bättre tillgång till bredband som gör det möjligt för köp- och säljsajter som Blocket att bli riktigt stora.

Många av oss som hellre köper gammalt än nytt gör det av altruistiska skäl – för att vi vill spara på jordens resurser. Men de flesta gör det av ekonomiska skäl, för att de vill köpa billigt.

– En del föredrar att köpa begagnade saker till barnen för att det är mindre kemikalier i kläder som har tvättats många gånger, säger Oksana Mont.

Men som forskare har hon inte än kunnat belägga att delningsekonomin är bättre för miljön.

– Vi ställde frågan till dem som gick till ett klädotek för att låna plagg om de nu köper färre nya kläder och de flesta svarade att ”jag köper fortfarande lika mycket nytt”.

För att miljövinsterna ska bli märkbara krävs att tillverkningsindustrin hittar nya affärsmodeller. Exempelvis skulle de som producerar barnvagnar även kunna hyra ut, inte bara sälja.

– I dag förlorar ett företag som Brio på att deras barnvagnar är av så hög kvalitet att de kan säljas begagnade flera gånger om. Om de själva började hyra ut skulle de tjäna pengar på sin högre kvalitet. Då skulle miljövinsterna också kunna bli betydelsefulla.

Hennes egen dotter är det sjunde barnet som ligger i den barnvagn som hon har fått låna av goda vänner.

– Jag är så glad att vi inte äger den. Var ska vi då göra av den när Anastasia inte längre behöver den? Ska jag sälja den? Det är sånt som många inte har tid med, och det begränsar antalet barn per barnvagn i dag, säger hon.


 

Klädbytarna

Ida Thorell
Ålder: 17 år.
Familj: Två syskon, mamma, pappa och en extra mamma och en extra pappa.
Gör: Går i gymnasiet.
Bonus med att låna kläder: 
”Det är bra att kunna låna mjukiskläder när man sover över hos någon, man behöver inte ha så mycket med sig.”

Kristin Alm
Ålder: 17 år.
Familj: Ett syskon, mamma och pappa.
Gör: Går i gymnasiet.
Bonus med att låna kläder: ”Jag blir glad om någon frågar om de vill låna, det betyder ju att de tycker jag har fina kläder.”

Noomi Resare
Ålder: 17 år.
Familj: Mamma och pappa.
Gör: Går i gymnasiet.
Bonus med att låna kläder: ”När man får tillbaka ett plagg kan det kännas som nytt, för att man inte har haft det på sig på länge."

Det började i sjuan, då blevvi lite mer intresserade av kläder. Och det är ju billigare att byta i stället för att alla köper samma saker. Då kunde vi köpa en tröja ihop, betala halva var. Eller så köpte vi två olika tröjor och turades om att ha dem. Nu lånar vi mer kläder inför en fest. Ibland erbjuder vi oss att låna ut kläder, en av oss kan säga ’den tröjan skulle vara fin till dina nya byxor’. Ibland frågar vi ’å, vilken fin blus, den måste jag få låna’. Vi lånar inte bara av varandra utan även av andra kompisar. Och då kan det hända att man inte får tillbaka saker, det kan bli jobbigt. Och det är jobbigt om någon som man nästan vet inte kommer att lämna tillbaka frågar om de får låna. Man kan säga nej, men det kan bli jobbigt.”


Hund-delarna

Börje Söderlund
Ålder: 81 år.
Familj: Fru och vuxna barn samt barnbarn. Här med dottern Linda.
Yrke: Pensionerad taxichaufför.
Bonus med att dela hund: ”Vi slipper lämna bort Smilla när vi åker på semester.”

Linda Björkman
Ålder: 51 år.
Familj: Sambo och två döttrar i tonåren. Här med pappa Börje.
Yrke: Lågstadielärare.
Bonus med att dela hund: ”Vi delar på alla kostnader för veterinär och försäkringar också."

Det är andra hunden videlar. Jag har vuxit upp med hundrasen, bostonterrier. En period när vi inte hade hund började vi längta, jättemycket. Det är härligt att alltid ha någon att krama. Men det är ett stort ansvar och man blir väldigt bunden. Och ingen av oss vill ha hund på dagis eller behöva be någon komma hem och rasta den när vi är borta. Så Smilla bor hos Lindas föräldrar som är pensionärer i veckorna och kommer hem till Linda och hennes familjpå torsdag kväll. Ibland kan barnen bli lite ledsna när hon ska tillbaka på söndag, men de vet ju att hon kommer tillbaka. Men en pusselbit fattas. Vi kan inte fråga Smilla vad hon tycker. Vi har två identiska korgar, en på varje ställe. Det var ett snilledrag att skaffa två korgar så att hon känner igen sig. Att det blev en bostonterrier kom sig av att Börje, som har arbetat som taxichaufför, körde en uppfödare och hennes valpar. Bostonterrier är en kamphund från USA. De kan vara väldigt envisa, men om man uppfostrar den rätt blir den en väldigt lättskött hund. Smilla avskyr dåligt väder och en så liten hund kan se till att få sin motion inomhus. Då far hon runt som en tok i lägenheten.”


 

Tjänst-bytarna

Johan Ulvenholm Wallqvist
Ålder: 48 år.
Familj: Fru och fyra barn.
Yrke: It-projektledare.
Bonus med att dela på trädgårdsfixet: ”Jag har en tigersåg, Nils har en motorsåg och vi kan låna av varandra.”

Nils Resare
Ålder: 52 år.Familj: Fru och en tonårsdotter.
Yrke: Journalist.
Bonus med att dela på trädgårdsfixet: ”Jag har ett stillasittande jobb och uppskattar kroppsarbete. Det känns ursprungligt, att arbeta och umgås samtidigt.”

Vi ses ett par gånger omåret och hjälper varandra med tyngre jobb i trädgården. Detär mycket nytta med nöje – man får en del gjort samtidigt som det är ett kul sätt att umgås. Vi brukar äta en lite godare lunch än vad man gör annars, så det blir ett alternativ till att bara ses och äta en parmiddag. Vi får båda saker gjorda, sånt som kanske inte blivit av annars. Som att äntligen få i väg en stor hög med grova grenar och stubbar till tippen. Det som skulle ha tagit så lång tid att göra om man är ensam, mennär man är fler går det så fort att det inte hinner bli tråkigt och man hinner prata samtidigt. Det är något psykologiskt också, det som känns oöverstigligt när man är ensam säger bara svisch så är det klart när vi är fler. Dessutom blir arbetet mer strukturerat. Man ser till att man har allt material som behövs hemma,så man inte behöver åka och köpa något som fattas. Sedan lär vi oss av varandra. Det är ett bra sätt att komma över ny kunskap.”