Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Inspiration

Läs för mig!

När läste du högt för någon senast? Var det i går kväll – eller för tio år sedan? Vi bad komikern Zinat Pirzadeh, skådespelaren Julia Dufvenius Wollter och författaren David Lagercrantz berätta varför de fortsätter att läsa högt för sina barn, trots att allt färre föräldrar numera gör det.

Utanför sänglampans ljuskrets är rummet dunkelt, och för ögonblicket är jag och min son Leo långt därifrån. Vi är bland de strandsatta pojkarna på en avlägsen ö i Stilla havet där livet blir alltmer farofyllt. Nu har någon förstört den närsynte Nasses glasögon och det är dags att sluta för i kväll.
      – Bara en sida till, säger Leo.
      William Goldings Flugornas herre är en samhällsmetafor men kan också läsas som en äventyrsroman. Kanske är den väl avancerad för en nioåring, men Leo lyssnar storögt. Och för att väcka intresset är det ett beprövat knep att säga att boken egentligen är skriven för lite äldre barn ...
      Högläsningen är en oas i vår vardag, en stund av lugn och gemenskap då nytta och nöje förenas på ett fantastiskt vis. Den utvecklar barnets ordförråd, fantasi och självförtroende. Barnet lär sig att följa en röd tråd och hör ett sammanhängande språk.

Så varför minskar högläsningen? År 1984 uppgav 80 procent av svenska föräldrar att de dagligen läste för sina barn, men enligt Läsrörelsen och Junibackens enkät 2012 hade den siffran sjunkit till 35 procent. Här går något värdefullt förlorat.
      Det finns inga entydiga förklaringar till den tynande högläsningen. Kanske räcker tiden inte till när medievanorna förändras och vi surfar på jättevågen av sajter, tv-program, film och spel. Sociala medier slukar rejäla bitar av föräldrars redan knappa tid, och barnens fritid kan vara späckad med aktiviteter.
      Men det finns försvar för högläsningen, till exempel ABF och fackföreningsrörelsens kampanj ”Läs för mig, pappa!”, ett projekt som med stöd av Kulturrådet har pågått sedan 1999. Syftet är att få män inom LO-kollektivet att läsa för sina barn – och inspiration att läsa själva. Under en heldag får de får möta en författare och en pedagog som informerar om barns språkutveckling och lämpliga böcker. Deltagarna hittills kan räknas i tusental, en detaljerad utvärdering är på gång.
      Andra som försvarar högläsning är Föreningen Läsrörelsen, som i samarbete med McDonald’s har delat ut tretton miljoner barnböcker. Utbildningsradion bidrog med serien ”Lässugen”, och i sin tidning M-magasin mobiliserar Amelia Adamo mor- och farföräldrar som högläsare.
      Men det är svårt att förstå varför många föräldrar inte tar vara på magin i att ord lästa högt fortfarande kan trollbinda. Där ute på ön undrar vi hur det ska gå för Nasse, Jack, Ralph och de andra pojkarna nu när den tropiska natten faller på.


 

”Jag hittar på själv!”

Zinat Pirzadeh
Ålder:
47.
Bor: I Solberga i södra Stockholm.
Familj: Gift, sex barn varav tre bonusbarn.
Gör: Arbetade inom äldrevården och skolan innan hon blev ståuppkomiker, skådespelare och författare. Förutom självbiografin Fjäril i koppel som kom 2011 skriver hon krönikor och lyrik. Just nu arbetar hon med ett par barnböcker.
Bästa högläsningsbok: Mumin och Bamse.

”Berättelsen har alltid varit en del av mitt liv. Jag är född och uppvuxen i Iran och där finns en stark muntlig tradition, sagorna går i arv. Min farbror Abbas var en stor berättare, han hittade på sagor eller återgav gamla sägner, det är tack vare honom jag blev författare. Mamma läste också för mig, och hon tvingade oss barn att lära verser utantill. Också mormor läste, hon var fransklärare och av henne fick jag min första bok, Lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Jag läser mycket för mina barn, men ofta släcker jag lampan och hittar på själv, eller återberättar farbror Abbas sagor. Barnen väljer själva böcker på biblioteket, men vi får också bra tips av bibliotekarierna. I en tid när allt går så snabbt är läsning och högläsning särskilt viktigt, det är en del av vårt ansvar som föräldrar. Och jag själv liksom landar i de där stunderna. Man kan gott fortsätta med högläsning även när barnen kan läsa själva, men då blir det svårare att hoppa över stycken eller sammanfatta om man skulle råka vara trött ...”


 

”Jag läser som ett proffs.”

Julia Dufvenius Wollter
Ålder: 39.
Bor: Lägenhet i Stockholm.
Familj: Gift och har två barn.
Gör: Skådespelare som just nu spelar klassikern Tre systrar av Anton Tjechov på Dramaten i Stockholm. Slog igenom i tv-serien Glappet 1997, hyllades för sin roll i Ingmar Bergmans tv-film Saraband. Har just läst in alla 47 delar av Margit Sandemos Sagan om isfolket som ljudböcker. Gör en podcast med skådespelarkollegan Anja Lundqvist.
Högläser just nu: Harry Potter.

Jag växte upp med min mamma, honläste för mig även om det inte blev varje dag. Det var Mumin och Astrid Lindgren och sådant. Jag och min man läser för våra barn, men eftersom vi båda är skådespelare och ofta borta om kvällarna blir det också att far- och morföräldrar läser för dem. Man ska läsa för barn också när de kan läsa själva, den mentala kapaciteten ligger ofta före läskapaciteten, då kan man förklara betydelser, distinktioner och uttal. Jag tar nog med mig en del av min professionella läsning när jag läser hemma, och mina barn har blivit bra på inlevelse när de själva läser högt. Vi har saläktingar som har äldre barn så vi har fått ärva en massa bra litteratur, jag tänker inte alls pedagogiskt när vi väljer böcker. Men högläsning är väldigt viktigt. Man ger barnen ett genomtänkt språk, barn som lyssnar till berättelser blir mer receptiva. Det viktigaste betyget i skolan är det i svenska, språket är vägen in i samhället.”


 

”Där det är kul vill man vara!”

David Lagercrantz
Ålder: 52.
Bor: Lägenhet i Stockholm.
Familj: Gift, tre barn.
Gör: Journalist som var reporter på Expressen när han debuterade som författare med en reportagebok om trippelmorden i Åmsele 1988. Har sedan dess skrivit bland annat Zlatan Ibrahimoviçs självbiografi. Skriver nu en fjärde del i den bortgångne författaren Stieg Larssons trilogi om Lisbeth Salander.
Bästa högläsnings bok: Sagan om klanen Otori av Lian Hearn. Lite läskig, men djupt fascinerande för barnen.

Mina föräldrar läste mycket för mig närjag var barn, det hörde till de dagliga rutinerna. Jag tror min personlighet sattes där, i kontakten med dem och litteraturen. Jag fick också läsa högt, det blev som rollspel ibland. Pappa (Olof Lagercrantz, författare och mångårig chefredaktör på Dagens Nyheter) tog sig tid, trots att han hade så mycket att göra. Han läste gärna klassiker som Alexandre Dumas och ville diskutera det man läste, men också hålla fram vad som var begåvat eller inte, det kunde bli lite problematiskt. När jag läser för mina barn utgår jag från vad de tycker är kul. Det är där det är kul man vill vara, jag har sällan pedagogiska baktankar. Just nu är det mycket fantasy. Läsningen låter barnen träda in i och förstå andra världar, och med högläsningen får man ju både närheten och möjligheten att själv bestämma tempot. Stanna upp och prata. Så blir det ju inte med film, till exempel.”