En tidning från ABF

Inspiration

Måla mera!

Redan de gamla grekerna lär ha fattat att det fanns ett samband mellan kultur och hälsa. Nu för tiden finns forskning som visar att vi blir friskare av kreativt skapande. Vi har träffat tre som älskar att måla – var och en på sitt sätt.

För två år sedan fick Sveriges samtliga vårdcentraler var sin så kallad kulturhälsobox. Satsningen varett resultat av kulturhälsoforskaren Eva Bojner Horwitz arbete och bestod av en box med sex lättlästa böcker som sammanfattar de senaste forskningsresultaten om sambandet mellan kultur och hälsa. En av Eva Bojner Horwitz studier visar att vårdpersonal som får ägna en arbetstimme i veckan åt en kulturell aktivitet är mindre stressade och mindre sjukskriva än kolleger som inte får göra det.

– Många kulturboxar står nog och samlar damm, men här i Dalarna har vi gjort något väldigt konkret och vi har bra resultat, säger Theresia Holmstedt Jensen på kultur- och bildningsförvaltningen på Landstinget i Dalarna.

Hon är en av projektledarna för Krehälsan, ett program där långtidsarbetslösa och långtidssjukrivna får träffas och skapa tillsammans med professionella kulturarbetare. Det är framför allt unga som lider av psykisk ohälsa som har deltagiti projektet. Hittills har två grupper om totalt 30 personer fått skapa under två timmar i veckan i tio veckor.

– Vi vill få individerna i gruppen att växa och det har de verkligen gjort, det är magiskt att se!

Det som händer när man målar, sjunger eller bara tittar på dans eller lyssnar på musik är att man går förbi den analytiska hjärnan och direkt in i känslohjärnan som tar upp nya impulser.

– Kultur är bortom ord, det handlar om att hitta det friska hos människan. Jag är själv kulturarbetare och har sjungit och spelat teater i äldrevården. Jag har sett hur människor mår bättre om de kan glömma sin smärta för en stund.

Deltagarna har fått testa olika konstformer, bland annat dans, sång, teater samt bild och form. Bland annat har deltagarna svetsat skulpturer.

– Men det handlar inte om att skapa konstnärliga alster att visa upp eller ställa ut. Vi är ute efter att det ska vara självstärkande. Ledordet är att inte bedöma och inte berömma. Att inte säga ”vad fint det blev!” utan bara bekräfta ”jag ser att du målar blått”.

Nu ska en ekonom från Högskolan Dalarna utvärdera Krehälsan.

– Vi vet att de som deltar upplever sig friskare, att skapande aktiviteter påskyndar deras tillfrisknande. Men vi vill kunna kvantifiera – så här mycket sparar vi på mindre medicin, på minskade vårdkostnader, på att någon har kunnat börja arbeta eller studera i stället för att leva på försörjningsstöd.

Theresia Holmstedt Jensen vill också bygga upp ett samarbete med ABF och de andra studieförbunden.

– Vi vill kunna rekommendera att någon fortsätter med exempelvis teater eller måleri och då vill vi kunna slussa vidare till studieförbunden eller folkhögskolor som redan erbjuder bra verksamhet.


 

Krokitecknaren

”Det Svåraste är att släppa kraven”

Torbjörn Persson
Ålder: 51 år.
Familj: sambo.
Yrke: fotograf.
Det svåraste med att teckna: ”att sluta önska att jag kunde teckna bättre, att släppa kraven.”

”Jag får energi av att teckna! Även om jag stressar för att hinna dit går jag alltid därifrån med mer energi och en skön känsla. Jag har ett behov av att vara kreativ och att gå på öppen kroki passar mig perfekt. det är en fristad, jag går dit och bryter mot allt jag gör i vanliga fall. när jag tecknar är jag så inne i det att jag glömmer allt annat. det är nästan som meditation, jag är i nuet och det andra trängs bort. Plus att det är kul att teckna! Jag tecknade mycket när jag var ung och tog upp det igen för några år sedan. och att jag tecknar just kroki ... ja, att teckna den mänskliga kroppen är ju grunden i all teckning. och jag är inte så intresserad av att göra stilleben med vaser och blommor. Jag får ofta frågan om det inte är konstigt att ha en naken främling i rummet, men man tänker faktiskt inte på det. modellen sitter i samma ställning några minuter, sedan byter hon eller han. det blir lite av en utbildning i komposition och bildseende som hjälpa mig i mitt yrke som fotograf. Jag lär mig se mellanrummen, ytorna utanför motivet som bildar ett eget mönster.”


 

Oljemålaren

”Jag blir vederkvickt av att måla!”

Inga Sidén
Ålder: 90 år.
Familj: änka, tre vuxna barn. 
Gör: pensionär.
Bonus med att måla: ”genom målningen har jag fått många nya vänner.”

”Jag har alltid varit intresserad av konst och kom i gång att måla själv när min man dog för 20 år sedan. Jag var cancersjuk själv också och det var en väldig tröst att ha målningen. något måste manju göra när man blir änka. Nu är jag väldigt uppslukad. Jag har mitt staffli i sovrummet och ibland börjar jag måla innan jag har fått på mig kläderna, i morgonrock. ibland kan jag känna mig modstulen, men står jag och målar så glömmer jag allt, jag blir så absorberad att jag inte kan tänka på något annat. Jag blir vederkvickt av att måla! En eller två gånger i veckan går jag på kurs, jag älskar att komma till ABF-huset, det sjuder av liv! det är så stimulerande att komma dit, jag får en extra puff av att måla tillsammans med andra. Varje sommar åker jag på kurs, utomlands eller till kyrkeruds folkhögskola i Värmland. målandet gör också att jag ser på min omgivning på ett annat sätt. när jag är ute och går lägger jag märke till detaljer, hur folk jag möter på bussen ser ut, vilken sorts näsor de har. sedan kanske jag använder det i en målning, det vet man aldrig.”


 

Mangatecknaren

”Det är inte så ofta tonåringar träffar vuxna nördar.”

Yukina Watanabe: 29 år.
Familj:
Man.
Yrke: Bibliotekarie.
Bonus med att teckna manga: ”Att bli bättre på att berätta med bilder.”

”Jag växte upp i Japan och började teckna manga redan som barn. många vuxna kring mig sade till mig att jag var duktig och då tyckte jag att det skulle vara häftigt att bli lika bra som proffsen. Jag började att träna och har lärt mig att rita på egen hand. för fyra år sedan flyttade jag till sverige och nu leder jag cirklar i manga, där de flesta deltagarna är tonåringar och bara hälften så gamla som jag. det är spännande att vi har något gemensamt över generationsgränserna! när jag visar förståelse för deras intresse blir de glada och börjar att prata mer och mer om sina favoritserier, det är jättekul. det är nog inte så ofta som tonåringar träffar vuxna nördar. En skillnad som jag har upptäckt under mitt jobb som cirkelledare är att många i sverige vill hitta på egna karaktärer, medan man i Japan mest ritar karaktärer som redan finns och skapar nya fanfictionberättelser med dem. också jag lärde mig genom att rita av mina favoritkaraktärer. Jag håller kontakt med Japan genom att lägga ut mina bilder på en japansk hemsida där vi som tecknar manga kommunicerar med varandra, vilket är jättekul!”

Ursprungligen publicerad i nummer 3 2017