En tidning från ABF

Inspiration

Nördarnas revansch

Det är inte längre töntigt att vara nörd. Vi har träffat tre personer som inte skäms ett dugg, utan är stolta över sina udda fritidsintressen.

Det pågår ett upprop på internet. Drygt sex tusen personer har skrivit under på att Svenska akademien borde ändra sin definition av ordet ”nörd” som en ”enkelspårig och löjeväckande person, tönt” till nästa ordlista, som kommer 2015.

– Det stämmer ju inte längre, säger Nils Olander på Tekniska museet i Stockholm. Sedan 2008 ordnar han vad som kallas ett nördkafé på museet. Cirka tio gånger per termin kommer föreläsare som pratar om sin passion för allt från radiostyrda modell-lastbilar till symaskiner, slagrutor, dragshowsminkning eller att bygga toaletter i slumområden.

– När vi började var jag rädd att vi skulle trampa folk på tårna, då ville ingen bli utpekad som nörd, säger Nils Olander.

I dag är synen på nörden en annan. Nils Olander tror att det beror på att internet har breddat samhällets syn på vad som är normalt.

– Internet har gjort en storstad av hela världen, där folk med smala intressen kan träffas och inse att de inte är ensamma. De som är annorlunda och själva vill sätta agendan för vad deras liv ska gå ut på har blivit stjärnor, konstaterar han och nämner datanörden Bill Gates som ett exempel.

 Nils Olander gör en parallell med Prideparaden för hbtq-pesoner.

– Pride uppstod när folk med annorlunda sexuell läggning flyttade till storstan och blev stolta, i stället för att skämmas för sin sexualitet. På internet kommer även nördar upp i en kritisk massa, det bildas en gemenskap där man känner sig hemma och kan umgås med likasinnade.

Hur skulle du vilja att Svenska akademien definierar ordet ”nörd”?

– En nörd har stor aptit på ett smalt område och bryr sig inte om konventioner. Till skillnad från akademiker är en nörd självlärd och varvar hela tiden teori och praktik, han eller hon testar hela tiden ny kunskap.

Företeelsen med nördkaféer har spritt sig och finns i dag även i bland annat Malmö och i Linköping.

– De har till och med hört av sig från Sydafrika, där de har öppnat ett nördkafé som vi brukar vara uppkopplade mot. Nästa gång ska vi diskutera begreppet skönhet, och hur det skiljer sig en del mellan Afrika och Europa.

Mest stolt är Nils Olander över att ha lockat Don Bies till nördkaféet. Den 2 februari 2011 kom han och berättade om hur han har gjorde alla specialeffekter till bland annat Star wars och Pirates of the Caribbean.

– Han berättade att han hade sexton R2D2-robotar och en massa lasersvärd hemma.


Soft air-spelaren

”Man känner adrenalinet pumpa.”

LENA PADUKOVA
Ålder: 30 år.
Familj: Singel.
Gör: IT-konsult.
Bonus: ”Att få vara ute i naturen! Annars tar jag mig inte tid att njuta av tidig vår eller sen höst. Nu blir det många fina soluppgångar och andra fantastiska naturupplevelser.”

Man kan jämföra soft airspel med ett datorspel, fast man springer, skjuter, och krälar i leran på riktigt. Man känner vapnets tyngd, doften av multna löv, och hur adrenalinet pumpar. Det finns kortare spel där man bestämmer regler och ett scenario på plats, det kan vara att ta en kulle och hålla den. Sen finns det storspel med flera hundra deltagare, då en arrangörsgrupp i förväg har bestämt vilken låtsas-värld man befinner sig i. Det pågår i flera dagar, man bor på området och sover i militärtält. Senast ”var” vi på Svalbard som hade invaderats av ryssarna. Några var svenskar, andra Natostyrkor. Vi skjuter med små plastkulor, det gör ganska ont när man blir träffad. Man kan få blåmärken och små sår, men det är det värt! Det krävs god fysisk form, och det blir en extra motivation på gymmet. Inför ett storspel tränar jag med glädje, för jag vet att jag får nytta av både kondition och styrka. Man kan spela inomhus, men jag gillar att vara utomhus, även på vintern. Det blir en utmaning att hålla sig varm och torr.”


Beredskapsnörden

”Vi ska inte tro att samhället inte kan gå sönder.”

JOHAN GRÖNBLAD
Ålder: 35 år.
Familj: Nej.
Gör: Rörmokare.
Bonus: ”Jag träffar folk jag inte skulle ha mött annars.”

Det var när jag och en kompis ville göra något kul ihop som vi hittade cirkeln Så överlever du en zombiekatastrof i ABFs katalog. Det lät spännande, jag har länge kollat på zombiefilmer som handlar om hur människor överlever en katastrof. Det där med zombier (döda som börjar leva och vill döda andra, reds. anm.) är väl ett lite spekulativt sätt att nå fler. Det vi gjorde var att gå igenom vad man behöver för att klara sig efter exempelvis en kärnkraftskatastrof. Efter det har jag själv lett likadana cirklar, det är mest vänstermänniskor och nördar som deltar.

– Jag har alltid gillat att vara väl förberedd, vi ska inte tro att samhället inte kan gå sönder. Jag har en 25-liters dunk vatten och en fotogenvärmare hemma, och konserver och annan mat så att jag klarar mig i två veckor. Det kostar väldigt lite här och nu, men skulle ha stor betydelse vid ett längre strömavbrott eller om fjärrvärmenätet slås ut.”


Cosplayaren

”Att göra en dräkt tar flera månader.”

MALIN SHI SVEDBERG
Ålder: 27 år.
Familj: Mamma, pappa och hund.
Gör: Fritidspedagog.
Bonus: ”Att alla cosplayare är snälla med varandra på träffar. Fast man tävlar så hjälper alla varandra och många har skyltar där det står ’free hugs’ – gratis kramar.”

Cosplay är en maskeradlek som började i USA när vuxna började klä ut sig till karaktärerna ur filmen Star trek. I Sverige är det mest tonåringar, man ses på stora träffar och då tillhör jag gamlingarna. Det handlar mycket om att tillverka sina egna kostymer, som ett sätt att visa uppskattning för en karaktär ur mangaserier, tv-spel eller filmer. Kreativiteten är viktigast, ska man göra en rustning får man uppfinna olika tekniker och jobba med nya material. Man kan använda en träplastmassa som heter worbla, yogamattor eller liggunderlag. Jag syr mest, och eftersom jag läser japansk och asiatisk historia väljer jag ofta en verklig person från tiden då det fanns samurajer och ninjor på riktig. Jag tilltalas av samurajernas tänk att heder och plikt är viktigare än vad andra tycker, att man är god och håller vad man har lovat. Att göra en dräkt tar flera månader, längst tid tar det att hitta rätt material och hitta saker att tillverka vapen av. Vi är ett gäng som träffas en kväll i veckan och syr tillsammans, gemenskapen är viktigt. Sen åker vi på träffar, tillsammans, som en grupp.”