En tidning från ABF

Inspiration

Vi gör vår egen mat

- igen

Längtan efter äkthet har kanske aldrig har varit större än nu. Allt fler vill veta vad de stoppar i munnen. Fönstret har träffat fyra som producerar sin egen mat – hela vägen från grunden.

Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på min frys – och bli lite extra glad. Det är där jag förvarar svampen jag plockar varje höst, min hemmagjorda rabarbersaft och de grönsaker jag har odlat själv och sedan fryst ned. Det är en skön känsla att veta precis vad jag har plockat och exakt vad sylten och saften innehåller.

Kanske finns det också kvar någon liten del av mina förfäder i mig också. Till skillnad från dem måste jag egentligen inte ta till vara på så mycket som möjligt, men de välfyllda förråden skapar ett slags lugn hos mig.

Och då har vi inte ens börjat prata om smaken. Det spelar ingen roll hur mycket den där burken eller flaskan kostar. Hemmagjord saft och sylt smakar så mycket godare att det helt enkelt inte går att jämföra.

Jag är inte är ensam om att känna så här. En av dagens hetaste trender är att verkligen gå till källan och göra maten själv. Det stoppas korv och sätts surdeg som aldrig förr. Christina Fjellström som är måltidsforskare och professor vid Uppsala universitet menar att man också kan se det som en form av civilisationskritik.

– Det här är något som har hänt de senaste åren, det märks på studenterna. För sex sju år sedan pratade man inte om de här frågorna, men nu finns det en tydlig rädsla för livsmedelsindustrin. Jag tror det handlar om att man upptäcker att saker man har haft som ideal inte var som man trodde, säger hon.

Christina Fjellström menar att den här nya synen på mat handlar mycket om en längtan efter äkthet. Problemet är bara att det är svårt att definiera vad som egentligen är äkta.

– Man kan säga att all mat har förändrats under årtusenden. Jag tror det var en italiensk forskare som kom fram till att det enda vi äter som är helt äkta är ostron. De är likadana som de alltid har varit, medan i princip alla andra djur och växter har förädlats under åren.

Efter surdegsbröd och egen korv, vad blir nästa stora grej?

– Det där tycker jag är så fascinerande: det går inte att veta. Det är mycket som sprids via sociala medier och det går sa fort att man omöjligt kan spå i trender. Vem hade trott att det här med surdegsbröd skulle bli så stort?

Kan det här att producera maten mer från grunden bli något bestående, eller är det bara en trend som kommer att försvinna?

– Det är svårt att svara på. På sjuttiotalet var det mer en självklarhet att man plockade bär och köpte ett halvt lamm och en halv gris. I dag vet jag inte riktigt, det ser väldigt olika ut. Alla bakar verkligen inte surdegsbröd, men man pratar mycket om det.


 

Ölbryggarna

”Vi läste på internet hur man gjorde.”


Johan och Per Gerdin
Ålder: 31 år och 28 år.
Familj: Fru och ett barn respektive sambo och ett barn.
Yrken: Spelprogrammerare respektive it-konsult.
Bonus: ”Det är kul att göra något med sin bror. Vi blir inte alls osams, det är vi klara med sedan vi var små.”

”Vi har alltid varit intresserade av lite udda ölsorter, vi är inga Spendrups- eller Prippsdrickare. För ett tag sedan kom vi på det här med att man kunde göra eget öl. Det var väldigt enkelt, vi läste på internet hur man gjorde. Egentligen är det inte alls svårt, man kokar upp malt, humle och de saker man vill smaksätta ölet med i en tioliterskastrull. Sedan silar man ölet i saftsil, tillsätter vatten och jäst och tappar på flaskor. De första flaskorna drack vi tillsammans med två kusiner och vår far i somras. Då satt vi på stranden vid vår sommarstuga. Vi var lite nervösa, men det smakade mycket godare än vad vi hade förväntat oss. Det var en härlig känsla sitta där och smaka öl vi hade gjort själva. Första satsen var en pale ale, nu är nästa steg att prova andra sorter: kanske en stout. Att göra eget öl är inte som att göra whiskey, där man måste vänta i tolv år på resultatet. Här kan man smaka hur det blev efter bara några veckor. Det är därför många experimenterar, och testar vad som händer om man har i kaffe eller kakaobönor.”


 

Hönsmamman

”Det blir mycket pannkakor!”


Mia Hillerhag
Ålder: 51 år.
Familj: Man och tre barn.
Yrke: Bildlärare.
Bonus: ”Att få lära sig nya saker, som att sköta höns – och att nacka dem.”

”Vi har höns varje sommar, i vårt sommarhus. De första köpte jag och tog hem i fyra papperskassar i bakluckan. De var så fula och pickade på att barnen inte ens ville ge dem namn, men när de bott hos oss en sommar blev de jättefina. Det är fantastiskt att få gå och hämta dagens färska ägg och barnen tycker att det blir som att vi bor på landet ”på riktigt”. Jag tycker det är stor skillnad på de ägg man köper i den vanliga affären, gulorna är så intensivt gula. Vi brukar ge bort en del, men de flesta äter vi själva. Det blir mycket pannkakor! Det är inte svårt att ha dem heller, de går lösa. Någon gång har de gått långt bort, men de kommer alltid tillbaka. Vi har katt också, men hönorna brukar gadda ihop sig och sätter den på plats och så är det löst. Det finns en rörelse i samhället att man bryr sig mer om var maten kommer ifrån. Folk tycker det är kul att testa saker, som att göra egen mozzarella. Men vi måste vara beredda att betala mer för maten också! Bra kvalitet för djur och miljö kostar, vi är för snåla. Jag med, fast jag försöker förändra mig.”


 

Grönsaksodlaren

”Det känns att man har åstadkommit något bra.”


Olle Vejde
Ålder: 92 år.
Familj: Fru, tre barn, två barnbarn.
Yrke: Författare.
Bonus: ”Man får fin motion när man rensar och sköter sitt land.”

”Jag började odla när jag var nio tio år någonting. Min far var folkskollärare och till lärarbostaden hörde det ett grönsaksland, så det var då jag blev intresserad. Sedan feriejobbade jag hos en grönsaksodlare i Tingsryd när jag gick i skolan. Lönen var 3,50 om dagen, plus mat. Jag brukar säga att det är tre moment som är de finaste med att odla: när det man har sått kommer upp, när man får skörda och när man använder det man har odlat i hushållet. Då känns det att man har åstadkommit något bra. Det finns många saker som är enkla att odla – potatis, sallad, sockerärtor och bönor. Morötter och kål däremot tycker jag inte blir så bra. Störst smakskillnad är det nog med jordgubbarna. Jämför man de jordgubbar som säljs med dem du kan plocka i ditt eget land så är det jättestor skillnad. Jag tycker det är roligt att det verkar vara fler som vill odla nu. Jag läste en artikel om gatuodling, om hur människor kan odla i närheten av sitt hyreshus eller på sin balkong. Det låter som en bra idé, för det ger verkligen tillfredsställelse när man gör någonting själv på det här viset.”