En tidning från ABF

Inspiration

Vinter-vitaminer

Det är nu som den stora håglösheten rullar in. I mörkaste februari kan det vara svårt att ta sig ur sängen på morgonen, och ur soffan på kvällen. Ett sätt att orka mer kan vara – att göra mer. Möt tre personer som får en energikick av att ägna sig åt sin alldeles egna passion.

Har du också fått den där kicken, en skön känsla av allmänt välbefinnande när du har ägnat digåt något riktigt roligt?
– Du är inte ensam. Det finns fritids-forskare som kan belägga att vi människor inte bara mår bättre utan också blir fysiskt friskare av att ha trevligt tillsammans med andra människor, säger Hans-Erik Olson som är doktor i statsvetenskap, har skrivit flera böcker om fritidens betydelse och driver konsultföretaget och tankesmedjan Fritidsvetarna.
Han tror att vi ofta kan orka mer av att göra mer.
– Om man har jobbat sextio timmar i veckan flera veckor i sträck, då behöver man kanske vila.
Men mot den vanliga, normala tröttheten hjälper det inte alltid att vila. Då kan det i stället vara energiskapande att göra något som du väljer själv och upplever som positivt.
– Gör du något roligt går du hem med nya krafter, säger Hans-Erik Olson.
Vid fysisk aktivitet kan man visa hur kroppen frigör endorfiner, en kroppsegen narkotisk substans som ger ett milt rus.
– Det finns ingen forskning än, men jag misstänker att även sociala och kulturella aktiviteter kan frigöra den där typen av substanser, säger Hans-Erik Olson.

Han tycker att det är synd att beslutsfattare så sällan talar om fritidens positiva effekter.
– Det är ett bekymmer att hälsodebatten koncentrerar sig på den medicinska hälsan, det handlar mest om att äta mindre och motionera mer. Men jag menar att en aktiv och rolig fritid kan vara lika viktig.
Hans-Erik Olson tycker att politiker skulle kunna peka på samhällsekonomiska fördelar när de satsar skattepengar på kultur och fritid.
– Det är en felsyn att kommuner inte ska syssla med fritid och kultur. Det är sådant som har en väldig betydelse för det goda samhället, det vi kallar den ”sociala hållbarheten”. Att ha roligt och vara aktiv och inte bara titta på tv är viktigt, inte bara för individen utan även för samhället.
Så här års, när kylan och mörkret gör många nedstämda, är det extra viktigt att göra roliga saker.
– Det är inte nyttigt att spara allt det roliga till semestern. Roligt ska man ha året runt. Vad man gör spelar mindre roll, huvudsaken är att man får en ventil och kan se fram emot en vanlig tisdagskväll.


 

fotografenFotografen:

”Om jag har kameran med, ser jag helt andra saker.”


Anders Wirström

Gör: Art director på en reklambyrå.
Ålder: 49 år.
Familj: Fru och två utflugna barn.
Ny fluga: – I vintras upptäckte jag hur roligt det var att göra små fotoalbumoch lägga upp på Facebook.

”Jag ser det som ett slags terapi. Är jag på resa upplever jag mångfalt mycket mer om jag har kameran med, jag ser helt andra saker. Jag blir mer närvarande och observant, jag ser människor och hus och upplever stämningar som jag inte hade lagt märke till annars.
En promenad genom en ny stad med kamera och utan, det är som att jag har varit på två helt olika platser. Har jag en kamera runt halsen blir jag en iakttagare som slipper ta ansvar, jag får distans. Om jag är bjuden på fest och inte riktigt är på humör, kan jag ta med mig kameran och fånga festen på bild. Då ställer jag mig lite utanför, ingen kräver att jag ska dansa eller vara trevlig och artig.
Sedan är det väldigt roligt att skapa bilder. Och har man hållit på med fotografering sedan man var tretton år som jag så har man en dagbok i form av bilder. När jag tittar på bilder från Stockholm som jag tog 1976 ser det ut som ett östland, det är en helt annan stämning i stan, som nästan går att ta på.
Några gånger har jag tänkt på att bli fotograf, men det tror jag skulle förstöra magin. Jag tycker pressen att behöva ta en bild på beställning verkar fruktansvärd. Fotograferandet ska vara en hobby för mig.”


 

GitarristenGitarristen:

”Jag får energi, det är väldigt starkt.”


Melina Åkerman

Gör: Går i nionde klass.
Ålder: 15 år.
Familj: Bor med mamma i Stockholm. Pappa bor på Gotland och i Indien.
Bästa gitarrminne: – När jag spelade några av mina egna låtar för min kusin och hon blev helt tagen. Och nu har hon också börjat spela gitarr!

”Jag började spela gitarr på impuls, jag ville lära mig ett instrument. Och jag fastnade helt. När jag hade spelat två gånger så satte jag mig ner och började skriva egen musik och jag har inte kunnat sluta. Jag var ganska dålig i början, men har utvecklats fort, antagligen för att jag tycker att det är så kul! Jag kan sitta med gitarren i tre timmar, jag märker inte att klockan går. Det är så inspirerande att kunna skapa sin egen musik.
Jag har alltid hållit på med musik, jag har gått runt och sjungit hela livet men bara spelat lite piano när jag var liten. Jag ser gitarrspelet som ett sätt att få fram en känsla som jag har, att uttrycka mig. Med gitarren får jag fram känslan direkt. Det är underbart! Jag får energi när jag spelar, det är väldigt starkt. Jag får fram fantasi och kreativitet när jag skapar musik, det är psykiskt på något sätt. Och om jag vill fokusera på något annat för att jag är stressad och jag sitter ner med gitarren blir jag avslappnad, jag blir helt fokuserad på att göra rätt.”



BokslukarenBokslukaren:

”Att läsa är som att meditera.”


Hannes Eder

Ålder: 35 år.
Gör: Teknisk projektledare.
Familj: Gift, två döttrar 3 och 5 år gamla.
Bästa bok: Richard Fords trilogi om Frank Bascombe.
– Det händer inte så mycket i de tre böckerna (The sportswriter, Independence day och The lay of the land) men det är ändå är det mest levande som jag läst om min egen uppväxttid.

”Jag tycker nästan att läsandet är en sanitär fråga, det håller skallen ren från allt brus. Att läsa är som att träna upp förmågan att fokusera och vara koncentrerad på en enda sak, att tränga in i något. Andra kanske kan få ut samma sak av att meditera som jag får av att läsa. Nu har jag börjat läsa på platta, det är en manick som man kan tanka in tusentals så kallade e-böcker i. Men jag har alltid varit en bokslukare, jag läste mig igenom min uppväxt.
En gång i månaden träffar jag några gamla kompisar, vi har haft en bokcirkel i sju år nu. Det största värdet är att vi träffas, jag tror vi lär oss mer om varandra än om böckerna. Det vi har läst triggar intressanta diskussioner om sådant som man inte får tillfälle att prata om annars. Tidigare läste jag tematiskt, hela författarskap eller litteratur från en världsdel. Då känns det nästan som jag känner författaren, jag har ju tillbringat så mycket tid i deras universum. När jag bodde i Belfast blev litteraturen en väg in till att förstå konflikten där.”