En tidning från ABF

Intervju

Fullt öz!

– så vill komikern Özz Nûjen påverka valet

Det blir hans andra egna ståuppshow på två år. Statsminister – Özz Nûjen har premiär om en månad. – Jag vill påverka valrörelsen, få människor att ifrågasätta politikernas brist på visioner, säger han

Özz Nûjen

Född: 1975.
Bor: I Stockholm.
Familj: Singel.
Gör: Ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare. Last: Nyhetsnarkoman som läser text-tv i mobilen och alla de stora svenska, kurdiska och internationella nyhetssajterna flera timmar varje dag.
Aktuell: Premiär på Statsminister – Özz Nûjen den 14 mars på Rival i Stockholm. Spelar också mot Peter Magnusson i fotbollskomedin 10 000 timmar, biopremiär den 4 april.
Cv i urval: Programledare för Özz i P1 och Lika olika i SVT, sommarpratare 2002 och 2013, roller i tv-serierna Äkta människor, Tusenbröder, Anna Holt och Aspiranterna. Har spelat Puck i William Shakespeares En midsommarnattsdröm på Uppsala stadsteater och gjort rollen i Nobelpristagaren Dario Fos pjäs Mistero Buffo på Riksteatern.

 


 

Han kommer nästan direkt från fakirflyget från Skurup och det syns lite, under ögonen. I går kväll körde han dubbla gig, först på en klubb i Lund sedan för mäklare på personalfest i Malmö.
    – Jag var clownen till kaffet, säger han och tar sig åt ryggen, som värker.

    Det är grått, rått och iskallt när vi ses utanför Slussens t-banestation i Stockholm. Han berättar om ryggskottet från helvetet och om hur han under vintern stundtals har tvingats gå med rullator, till och med på scen några gånger.
    – Jag hatar att ställa in, säger han.
    Men den här dagen klarar han att gå själv till nästa jobb – att underhålla deltagarna i en nätverksträff som Centrum mot rasism ordnar. Manus har han inget men i huvudet finns formuleringar som sätter pekfingret på orimligheter i den svenska könsmaktsordningen, monarkin, vapenexporten, segregeringen och rasismen.
    – Han är inte bara komiker. Han är samhällsdebattör också, säger Hediye Güzel när hon hälsar Özz Nûjen varmt välkommen upp på scen.
    De småpratar lite på kurdiska innan han säger ”Det är nu det kommer – ’i det här landet snackar vi svenska!’” och belönas med dagens första skratt.
    Vad publiken som just har ätit bulgur till sin vegetariska lunch inte vet är att kanske några av de formuleringar de skrattar åt i dag kan hamna i hans kommande Statsminister-show. Det är så här han testar vad som bland komiker kallas ”material”. Än är det långt till premiären och det mesta kommer att arbetas om, annat läggas till.
    – Det måste bli bra. Jag är fruktansvärt nervös och sätter en enorm press på mig själv. Det är som att möta döden.
    Hur hanterar du det?
     – Som en perschmerga! Du vet, en kurdisk motståndsman. Jag fortsätter kämpa.
    Mer än tio år efter att han hade gjort sitt första jobb som ståuppkomiker fick Özz Nûjen i somras ett kvitto på att han nu är så etablerad man kan bli. Hans show Dålig stämning, där han ensam får publiken att ömsom skratta ömsom tänka till i en och en halv timme, visades på SVT.
    – Att sätta upp en soloshow är det största du kan göra som komiker. Det går bra för mig nu, konstaterar han.

På scen, i radio, på tv, Twitter och Facebook han berättat om sina fina och förfärliga minnen av barndomen i turkiska Kurdistan. Om idyllen i byn nedanför ett berg med snö där det fanns hästar att galoppera på och vattenmeloner att vakta. Men också militärpoliser som framför ögonen på en dödsförskräckt femåring misshandlade farmor för att pappa hade gått under jorden. Och om riktiga perschmerga, två kalasjnikovbeväpnade män som hjälpte hans mamma att fly över den minerade gränsen mot Syrien med fem barn. Något år senare återförenas familjen med pappa, som hade fått asyl i Sverige.
    Det var på inget sätt självklart att den magra åttaåringen som började i skolan i Stockholmsförorten Rinkeby höstterminen 1983 skulle våga välja en karriär på scen.
    – Jag har fått kämpa mig fram och stött på alla härskartekniker som finns på vägen upp. Jag kämpar än i dag.
    Så är han också, enligt egen utsago, expert på att skapa dålig stämning. Därav namnet på förra showen. Ingen kan som han formulera obekväma sanningar om Sverige och det svenska, om Kurdistan och det kurdiska. Han får publiken att ömsom kikna av skratt ömsom rodna av skam över vår flathet och passivitet inför orättvisor när han om och om hamrar in sitt budskap ”alla ska får vara sig själva, ha rätt till språk, kön och värdighet” som Lars Ring skrev när han recenserade Dålig stämning i Svenska Dagbladet för två år sedan.
    Det var när han gjorde lumpen i Boden som Özz Nûjen insåg att han ville stå i rampljuset.
    – Militärtjänsten var en kontemplativ period. Jag tänkte tillbaka på när jag trivdes som bäst, när jag hade som roligast? Det var när jag pratade inför klassen.
    Sedan gjorde han det kurder i förskingringen gör – skaffade sig en gedigen utbildning. Karriären började med ett och ett halvt år som lagerarbetare för att ha råd att gå Calle Flygares teaterskola. När det efter två år där ändå blev nobben på scenskolan sökte han sig i stället till Dramatiska institutet, där han kom in på linjen för radioproducenter. Då blev han erbjuden drömjobbet som programledare för Morgonpasset i P3.
    – Men de sa att jag måste hoppa av skolan och då sa jag nej. Jag skulle inte kunna se mig själv i ögonen om jag inte hade ett diplom. Alla mina syskon är högutbildade och har bra jobb.
    Han fick jobbet ändå, när han var klar med utbildningen. Efter det har han ”varit en jobbig typ” som inte har nöjt sig med ett nej utan ringt och knackat på hos regissörer och producenter och tjatat sig till gig som ståuppare och roller i filmer, pjäser och tv-serier.

I dag lever Özz Nûjen som singel med fin bil och bostadsrätt i Stockholms innerstad, en klassresa från lägenheten i miljonprogrammet i förorten där han växte upp. En normal arbetsvecka står han på scen fyra fem gånger och sover på hotell två eller tre nätter. Han säger att han älskar det han gör men att han jobbar för mycket och att han inte tar hand som sin hälsa.
    Socioekonomiskt tillhör han den nya, burgna medelklassen. Men han dras fortfarande med förklenande epitet.
    – När jag skämtar är det inte humor, detär invandrarhumor. Det är ett sätt att förminska det jag gör. ”Men du skämtar ju bara om invandrare”, får jag höra. Jag skämtar utifrån mig själv. Varför kan inte mina erfarenheter vara allmänmänskliga? Sist jag kollade var det 6,99 miljarder människor på jorden som inte var födda i Sverige av svenska föräldrar.
    – Vi lägger märke till diskriminering för att vi själv är utsatta. Diskrimineringen är inte alltid frän eller elak, den är ofta subtil. Som kvinna har du förmodligen varit med om det själv.

Tillbaka på scen, framför deltagare i nätverksträffen mot rasism avfyrar Özz Nûjen de ena efter den andra skarpa politiska analysen av Sverige i dag. Om hur han i en tv-intervju fått frågan om han känner någon i al-Qaida – och kontrat med att fråga programledaren om han känner någon i Ku klux klan. Om vad som skulle ha hänt med monarkin om det varit Silvia och inte kungen som gått på porrklubb. Och om hur svårt det blir att kalla SD främlingsfientligt men inte rasistiskt om man varje gång en sverigedemokrat säger ”muslim” byter ut det mot ”jude”. Och så påminner han om att CIA har kallat Carl Bildt en mellanstor hund ”with a big dog attitude”, en hund som glatt levererar både tidning och avlyssnad information om svenska medborgare till sin husse USA
    – Men ställ upp i valet! Du kommer att få många röster, ropar någon.
    Det är just sådana kommentarer från fans, irl och på nätet, som just nu håller på att växa till en föreställning, med Özz Nûjen i den enda rollen – som statsminister i kostym och finskor.
    – I en tid när våra politiker saknar visioner vill jag problematisera detta genom att göra en föreställning med mycket visioner.

Özz Nûjen tror att det är SD som vinner på att resten av partierna trängs i mitten och slåss om medelklassen.
    –Idag är SD det enda parti som har en vision, även om den visionen vill ha tillbaka det Sverige vi hade 1809 innan vi förlorade Finland till ryssarna.
    Men politiker på riktigt har han inga planer på att bli.
    – Som komiker är jag alltid i opposition mot makten, oavsett om den är blå eller röd. Jag vill göra en show om varför klyftorna i samhället växer, när vi aldrig har haft så mycket pengar som vi har i dag.
    Men vore han statsminister för en dag skulle hans skynda sig att dela föräldraförsäkringen mitt itu, förstatliga skolan och avskaffa friskolorna.
    – Jag tror på ett samhälle där rika och fattiga träffas, där skolan är ett sammanhållande kitt. Om vi inte har en likvärdig utbildning finns det ingen rättvisa. Då är det lögn att vi alla skulle ha samma chanser. Och sånt är grogrund för splittring av ett land, av ett samhälle.
    Har du något råd till Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt inför årets valrörelse?
    – I stället för att rikta in sig på medelklassen borde S fokusera på arbetarna. Nu ställer man arbetare mot arbetare, det är arbetarnas barn som röstar på SD. Och Moderaterna borde sluta ljuga, de är inget arbetarparti.

Ursprungligen publicerad i nummer 1 2014

Läs fler intervjuer från tidningen Fönstret: