En tidning från ABF

Katrine Marcal

Sexkurs med påven

Jag ska gifta mig. Här i London. I det kanske inte överdrivet romantiska finansdistriktet.
Men det råkar vara där vår församling ligger. En liten katolsk kyrka där inte särskilt många par vigs, de föredrar mer pittoreska miljöer. Men församlingen har specialiserat sig på den katolska institutionen ”äktenskapsförberedelsekurs”. För att kunna gifta dig katolskt måste du nämligen gå en kurs. Och det var av denna anledning som jag häromveckan fann mig i en källare tillsammans med ett sextiotal finansmän lyssnande på en föreläsning om vaginalt slem.
En stor del av dagen upptogs av en föreläsning om familjeplanering. Vatikanens inställning till preventivmedel är minst sagt kontroversiell och minst sagt välkänd. Den berömda underlivskatolicismen. Det var emellertid under just föreläsningen om familjeplanering som jag upplevde ett något otippat feministiskt ögonblick.
För att kunna berätta om de metoder för familjeplanering som Vatikanen förespråkar behövde föreläsaren först berätta om kvinnokroppen. Och det tar tid. Eftersom det är komplicerat.

Kvinnor kan bara bli gravida ett fåtal dagar i månaden. Det är något vi sällan tänker på eftersom de preventivmetoder som samhället förespråkar bygger på att stänga ner hela systemet alla dagar i månaden. Men här satt vi i en källare i 90 minuter och pratade om kvinnans cykel, om hur de dagar en kvinna är fertil går att avgöra utifrån hur kroppens basala temperatur fluktuerar samt tjockleken på slemmet som kommer ur vaginan.
Och det kändes frigörande. Att ett sextiotal macho-finansmän skulle gå härifrån med denna detaljkunskap liksom. Hela inställningen att fertilitet så självklart var en gemensam angelägenhet i en relation hela vägen ner till det vaginala slemmet.
Kyrkan är nämligen inte den enda institution med gammaldags dogmer gällande vad kvinnor ska göra med sina kroppar. I år är det 50 år sedan det första svenska p-pillret godkändes. P-piller framställs ofta fortfarande som det enda alternativet, oavsett vem man är, hur gammal man är, hur ens cykel ser ut eller i vilken livsfas man befinner sig. Stäng ner din ägglossning i 15 år tills du känner för att skaffa barn, det är vad många unga kvinnor får höra. Och det är vad många män förväntar sig att kvinnor ska göra. Föreställningen att en del av att vara kvinna är att vara sexuellt tillgänglig utan att be sin partner att dela ansvaret, finns kvar. Svaret blir p-piller. Åt alla.

Trots att det långt ifrån fungerar för alla: hormonrubbningar, humörsvängningar, depression, huvudvärk, viktökning, underlivsproblem och framför allt – vad pillren kan göra med en kvinnas sexualitet.
Det finns inte en chans att vi skulle sätta halva den manliga befolkningen på ett läkemedel som runt var sjätte skulle få minskad sexlust eller sexuella problem av. Men det gör vi med kvinnor. Som om det inte fanns alternativ. Vilket det finns.
Allt från p-dator till kopparspiral. Och på senare år har det utvecklats kombinerade webbapplikationer/smartmobil-appar som är säkrare än p-piller och som bygger på avancerad statistisk analys av din basala kroppstemperatur. Det är modern teknik applicerad på just de grundläggande biologiska fakta som jag och finansmännen satt och lärde oss om på vår katolska äktenskapskurs.
Men inte ska man behöva gå en sådan för att få höra om dessa ting.
Eller? 


Katrine Kielos

Journalist och författare.
Född: 1983.
Bor: I norra delen av London sedan 2012.
Aktuell: Som ny krönikör i Fönstret, och med internationella versionen av senaste boken Det enda könet, som kommer att få titeln Who cooked Adam Smith’s dinner.

Ursprungligen publicerad i nummer 3 2014