En tidning från ABF

Kulturland

Nya Zeeland

– här fixar man allt med lite ståltråd

I mer än tjugo år har författaren LINDA OLSSON bott på Nya Zeeland. För Fönstret skriver hon om en spretig kultur och betydelsen av ståltråd i ett av världens mest avlägsna länder.

Nya Zeeland är ett ungt land, som stat inte ens två hundra år. Sammansmältningen av de två stora kulturerna här – den maoriska och den brittiska – känns oavslutad, och drottningen av England är fortfarande landets överhuvud. Det genuint nyzeeländska känns ännu avlägset på många sätt. Om nu något sådant ens är önskvärt. Kanske är det fint att de olika kulturerna lever sida vid sida i stället för att smälta ihop. Som det är nu har man europeiska kulturformer som klassisk balett, symfoniorkester, barockensembler och Sagan om ringen. Men också maoriska dansgrupper, maorisk sniderikonst, maorisk musik. Man ägnar sig åt rugby och cricket. Men också drakbåts-segling, maorisk waka. Man firar jul och påsk. Men också matariki, det maoriska nyåret som infaller i juli, när stjärnkonstellationen Plejaderna blir synlig över horisonten. Samtidigt bidrar de nya invandrarna, huvudsakligen från Asien, med nya traditioner. Det här resulterar i en visserligen kanske spretig och ojämn, men också passionerad och spännande flora av kulturyttringar inom alla konstformer.
Nyzeeländska författare excellerar i det lilla formatet, med ett antal framstående novellförfattare. 2013 vann också den unga nyzeeländskan Eleanor Catton Bookerpriset för sin roman Himlakroppar, kanske den första stora episka romanen i Nya Zeelands historia.

Nya Zeeland ligger i utkanten av världen, omgivet av hav och med stora avstånd till grannar. Jag tror det har bidragit till en attityd av klara sig på egen hand, det som här kallas ”number 8 wire mentality”. Allt går att fixa med lite ståltråd. Kanske är det också den mentaliteten som har drivit fram färgstarka och ovanliga kulturpersonligheter som har blivit världsuccéer, som den unga sångerskan Lorde och de två komikerna bakom tv-serien Flight of the Conchords. Och som en gång fick sir Edmund Hillary att ge sig katten på att han skulle klättra upp på världens högsta berg.
Till sist, det går inte att tala om nyzeeländsk kultur utan att nämna regissören Peter Jackson, vars filmer baserade på J.R.R Tolkiens trilogi Sagan om ringen verkligen har placerat Nya Zeeland på kartan som filmland.
Trots sin obetydliga storlek, sitt isolerade läge och en befolkning på bara 4,5 miljoner, så bjuder Nya Zeeland på ett överraskande rikt och varierat kulturutbud.


 

Linda Olssons nyzeeländska val

SE!
• This way of life – en vacker och rörande motvikt till Krigarens själ(1994) om en maorisk familj i social misär. I This way of life (2009) väljer en maorisk familj en alternativ livsstil, i harmoni med miljön. Se den på Indieflix.com.

• An angel at my table – baserad på Janet Frames självbiografi om sin uppväxt i fattigdom i en stor familj där drömmar om att skriva placerade henne i ett utanförskap som kom att prägla hela hennes liv (1990).

• Whale rider – om en maorisk flicka som räddar sin by från undergång. Keisha Castle-Huges var 12 år när hon nominerades till en Oscar för bästa kvinnliga skådespelare för sin roll. Filmen som kom 2003.

LÄS!
• Himlakroppar av Eleanor Catton vann Bookerpriset 2013. Ett eposom den korta guldruschen i slutet på 1800-talet på Sydöns västkust.

• The Penguin book of contemporary New Zealand short stories. De bästa av Nya Zeelands skickliga novellförfattare.

• Plumb av Maurice Gee. Titelfiguren i boken, prästen George Plumb är plågsamt självgod, välmenande och samtidigt destruktiv. Maurice Gee är en mästare på naturbeskrivningar och ger en stark upplevelse av det nyzeeländska landskapet.

LYSSNA!
• Kiri Te Kanawa – förstås! Hon adopterades som liten av en familj som tidigt upptäckte hennestalang och gav dottern de bästa förutsättningarna att utvecklas till en av världens främsta sopraner. Dame Kiri är nu pensionerad och har gjort flera inspelningar av maorisk musik.

The Finn Brothers. Bröderna Neil och Tim Finn slog igenom internationellt med gruppen Crowded House. Nu sjunger finstämda ballader med tänkvärda texter, både tillsammans och var för sig.

Aotearoa overture från 1940 av Douglas Lilburn (1915–2001) som var Nya Zeelands största klassiska kompositör. Aotearoa är det maoriska namnet på Nya Zeeland och betyder ungefär ”Det långa vita molnets land”.

Ursprungligen publicerad i nummer 1 2015