En tidning från ABF

Kulturland

Zambia

- Med dansen i huvudrollen

Zambia har det skrivna ordet ingen chans mot dansen och musiken. Det skriver deckarförfattaren Karin Alfredsson, som är regionchef för biståndsorganisationen We Effect i huvudstaden Lusaka.

Vi äter pizza och diskuterar hur budskapet att unga bör stanna kvar i byn i stället för att bli arbets- och bostadslösa i staden ska spridas.

Min lunchkompis Evelyn som är ordförande i hönsuppfödarnas organisation är bergsäker:

– Satsa på teater, musik och dans! En zambier glömmer aldrig en historia som berättats till trummor. Men bokstäver på papper är förgängliga.

Barbara från Zimbabwe håller med:

– Där det finns zambier, där finns den traditionella dansen och musiken.

Förklaringen kan vara historisk. Alla de zambiska arbetare som under den koloniala tiden flyttade till arbete i gruvor och på farmer i bland annat Zimbabwe, träffades i ”welfare halls” där de sjöng och dansade.

Dansen finns kvar. Inget större evenemang kan vara utan de traditionella uppträdandena där kvinnornas roterande höfter belönas med kwachasedlar instoppade i kjollinningen. Eller män i hemska masker, som visar sig ha likadana kullager i mellangärdet som sina systrar. Alla besökare i zambiska byar kan vittna om hur de har mötts av kvinnoröster i stämmor, då och då avbrutna av det klassiska kvillrandet.

Fast det är klart, nigerianska tv-såpor är inte heller att förakta. Eller en rejäl Bollywoodmusikal.

De fattiga har varken råd med bio eller dvd, men i städerna har de flesta tillgång till en tv, om inte annat i en bar. Den statliga tv:n är gratis, men den är knappast populär. Eller pålitlig.

– Jag tittar på nyheterna för att se vad regeringen vill berätta, säger en vän.

På landsbygden saknas oftast elektricitet så där är tv:n sällsynt. Solceller används för att ladda radion och, kanske viktigast, mobiltelefonen.

Det skrivna ordet har aldrig varit betydelsefullt i Zambia. En orsak är säkert att det fortfarande bara är sjuttio procent av de vuxna som kan läsa.

Lusakas små bokaffärer är sorgliga papperslager, så jag bokshoppar våldsamt på Johannesburgs flygplats. Och njuter för övrigt av dans och musik.


 

Karins zambiska val:


Se!

• Love games – romantisk tv-serie om unga tjejer som blir kärai äldre män som bedrar sina fruar som går på den statliga tv-kanalen ZNBC – försåtminerad med information om aids och hur hiv sprids.

• Kopparkungen – dokumentärfilm av Christopher Guldbrandsen om västerländska intressen i Zambias rika kopparbälte.

• Dokumentärfilmer med vilda djur på savannen. Inte som att se djuren på riktigt, men nästan, och på närmare håll.


Läs!

• Leopardens öga av Henning Mankell. Om en ung man med stora likheter med Henning Mankellsjälv som dimper ner i det koloniala Zambia. En bra och otäck historia.

• 80 grader från varmvattnet av mig själv. Den första spänningsromanen om Ellen Elg och kvinnoöden i Zambia.

• Meanwhile, back in Zambia – en klippbok med bildkollage som ifrågasätter afrikanska stereotyper, skriven på engelska av svenska journalister på Global Reporting.


Lyssna!

X Bass Sex unga män som spelar på traditionella instrument i något som påminner om rytmen i kalypso.

Slap Dee Lokal rappare som har blivit de senaste årens musikaliska bestseller i Zambia. Helt på lokalt språk.

Empty Thrones av Pompi Gospelrappare som sprider ett kristet budskap i sin sång. Utsågs till bästa gospelartist 2012.

Ursprungligen publicerad i nummer 3 2013