En tidning från ABF

Kulturredaktören

Är du en dramamissbrukare?

På amerikanska kallas det ”binge-watching” och enligt en undersökning ser mer 61 procent av de som tittare på tv-serier på Netflix två till sex avsnitt på raken. 2015 utsåg Collins English Dictionary ”binge-watching” till årets ord.

Men – vad heter det på svenska? Tv-serie-slukare? Sträcktittare?

Och – när kommer det att klassas som ett missbruk, som det går att söka vård för?

Den första formen av tv-slu-keri uppstod redan kring millennieskiftet när det blev möjligt att köpa hela säsonger av tv-serier på dvd-box. Jag minns några mellandagar i början av 00-talet när jag tillsammans med man och svägerska klämde en hel säsong Vita huset på ett par tre kvällar i svärfars gillestuga. I dag är mitt beroende på en helt annan nivå – under det senaste jullovet såg jag sju säsonger med vardera tolv avsnitt av Nurse Jackie. Toppat med de fyra första säsongerna av Mad men (en historisk studie i sexism under amerikansk efterkrigstid).

En avgörande skillnad är att det på dvd-boxarnas tid krävdes att man reste sig ur soffan och bytte dvd för att se ännu ett avsnitt. I dag krävs det tvärtom en aktiv handling för att INTE fortsätta titta. Så fort S7:E21 (säsong sju, avsnitt tjugoett) av The good wife avslutas med ännu en cliff hanger börjar nedräkningen. Next episode in 17, 16, 15 ... Så många sekunder har du på dig att göra rätt, att sätta stopp.

Så nu har jag infört regler. Jag måste pausa efter varje avsnitt. Efter två avsnitt måste jag dessutom resa mig och typ dricka vatten innan jag trycker på play igen. Efter avsnitt tre måste jag göra något aktivt – plocka ur diskmaskinen, börja med middagen. Vill jag se fler än fyra avsnitt på raken måste jag ta en promenad.

Och viktigast av allt – jag får inte skrika ”tyst!” när mina barn tilltalar mig mitt under ett avsnitt. Gör jag det belägger jag mig med tittningsförbud. Ända tills nästa dag.

Ursprungligen publicerad i nummer 1 2017