En tidning från ABF

Kulturredaktören

Feministisk frekvens

Under en av sommarens få regniga dagar ger jag mig ut på Youtube. Måste ju kolla vad 00-talisterna har för sig när de drönar i soffor och sängar förhäxade av sina skärmar, även de dagar solen skiner.

Först hittar jag recepten. En helt ny sorts. En minuts filmklipp som säger mer än 3 000 ord. Sekundsnabbt framgår det tydligt HUR kycklingfiléerna ska skäras och hur de ska paneras – först mjöl, sen ägg och sist brödsmulor. Chop, chop!

Kommer att tänka på en sommardag för många, många år sedan då min pappa panerade strömmingsfiléer i ägg som han blandat ihop med mjölet. Så länge vi har wifi kommer något liknande aldrig hända igen. Lite synd, faktiskt. För sedan dess har vi aldrig kunnat äta panerad strömming utan att skratta åt minnet av den där mjöl- och äggeggan.

Blir lite tårmild och tänker att det är så här kultur utvecklas, att det jag och tonåringarna bevittnar på våra skärmar är hur en ny civilisation växer fram. Krångliga recept tillhör numera forntiden.

Önskar vi kunde säga detsamma om medeltida könsroller. När jag tröttnar på recepten snubblar jag över Anita Sarkeesian, en kanadensiska som älskar att konsumera populärkultur, inklusive datorspel. Hon är en av dem som har utnyttjat möjligheten att starta en egen Youtubekanal– Feminist frequency – och nu tittar tiotusentals på hennes inslag om hur förlegade könsroller fortfarande funkar utmärkt i modern populärkultur. I filmer och spel är flickor och kvinnor är bästa fall jungfrur i nöd som måste räddas. I värsta fall som sexobjekt som man får poäng för att slå ner eller föra bort.

Lagom till att höstmörkret sänker sig kommer Anita Sarkeesian med en ny serie om kvinnor som historien glömde. Redan nu finns införintervjuer där manusförfattaren konstaterar att ifrågasättandet och förminskandet av dem började för tusen år sedan. Men att det aldrig upphört. Att det pågår än i dag.

Ursprungligen publicerad i nummer 3 2016