En tidning från ABF

Ledarskap

Konsten att

släppa taget

Lotta Hellman
Hur mycket man än delegerar och gör alla delaktiga, så har ändå ledaren en utsatt situation. Det är ofrån-komligt så, att då och då riktar uppmärksamheten sitt obarmhärtiga strålkastarljus mot ledaren och då gäller bara en sak: Leverera!
En för många återkommande ledarmardröm är då att stå där tom, till synes blottad. Men det är ur den temporärt förlorade kontrollen som nyskapande kan födas.
Jag kände av det nyligen, 45 minuter kvar av träffen och jag visste inte riktigt vilken riktning jag skulle välja. Tjugotalet deltagare som tittar intensivt och inväntar någon vägledning. I den stunden vet jag att innan sammankomsten är slut, så är det ändå mitt ansvar att se till så att alla går därifrån med en utdelning.
Tiden som de har avsatt ska ha gett något, varit meningsfull. För mig står allt bara still. Två val. Drabbas av oro – eller vila och ha tillit. Lättare sagt än gjort.
För andra går det säkert snabbare, men för mig har det tagit tid.

Konsten att våga släppa kontrollen. Det är en ledaråkomma, denna ständiga överblick, att hela tiden ligga steget före. Men jag märker nu hur mycket gott som kommer ur att bara våga vila i stunden och lita på att den inre autopiloten tar över.
Visst, där fanns en grov skiss över sammankomsten, ett mål, en idé, ett upplägg, men sedan gäller att följa gruppen, mer än själva planeringen.
Räddningen ur mitt stillestånd stavas: lyssnande.
 

Man brukar tala om tre nivåer: 

Det egna lyssnandet – det som mesthandlar om att lyssna på sig själv och använda de egna erfarenheterna som en utgångspunkt. Det är de som lätt tar över samtalet och börjar prata om vad de själva varit med om.

• Fokuserat lyssnande – då är man så fokuserad att man blir helt upptagen av vad den andra säger och glömmer sig själv. Den som pratar känner sig ofta sedd och bekräftad, men det stannar ofta där och leder inte vidare.

• Men sedan finns helhetslyssnandet, vilket innebär att lyssna med alla sinnen påkopplade. Det är att inte bara ta in orden, utan också kroppsspråk, känslor, tonfall, andning och undermeningar.
I bästa fall innebär helhetslyssnandet att man kommer i kontakt med sin intuition och autopiloten.
Det var det som hände, där och då. Ur tomrummet, ur vilan, ur lyssnandet, så uppstod idén hur jag skulle gå vidare. Det blev bättre än jag någonsin hade kunnat räkna ut eller planera. Helt enkelt, en lektion i att våga släppa kontrollen.