En tidning från ABF

Ledarskap

Glöm inte bort

den gamla bikupan

Jag frågar en erfaren cirkelledare om vad som är svårast i uppdraget. Hon svarar: ”Det svåraste är att vara tyst och inte ta över och bli en lärare. Det är så lätt att vilja lösa och hjälpa, men man måste backa. Ständigt komma ihåg att det är deltagarna som ska lära av varandra.”
      Hon sätter fingret på en öm punkt. Många lärare, utbildare, föreläsare och cirkelledare, hamnar framför gruppen för att de kan något och gärna vill visa det.
      Men den där talangen kan också skapa avstånd och passivisera deltagarna. De som kan har ibland svårt att förstå de som inte kan.
      Men hur kan man då bäst undvika lusten att själv stå i centrum? Det absolut mest konkreta verktyget är övningar.
      Till exempel den geniala gamla bikupan. För det är inte alltid bara ledaren som vill vara i centrum. Det finns en och annan deltagare som också älskar att höra sin röst.
      Så när du hör din egen eller någon annans röst mala och majoriteten gäspar, då är det hög tid att bryta och bolla över till deltagarna att två och två diskutera. Som av ett trollslag är fåtalets hegemoni borta och alla får plötsligt plats att göra sin stämma hörd.
      Det är ett underbart knep att ta till även när man själv har tappat tråden, den där sekunden när det far genom ens huvud, ”vad var det vi skulle göra nu?”. Ha alltid ett batteri med begåvade frågor till hands och ge dig själv respit medan deltagarna i bikuporna surrar på. Ju mer provokativ frågeställningen är, desto mera surr. Alla biodlare lyssnar på surret i kupan för att avläsa hur bina mår. Det kan också du göra.
      Ja, jag sjunger grupparbetets lov, även om jag vet att den hos några väcker gamla trista skolminnen. Visst lär vi olika, men rätt hanterad så är den en genväg till engagemang och delaktighet. Bikupan kan sedan utvecklas till tvärgrupper.
      Deltagarna delas då upp i grupper med fyra fem personer i varje grupp med olika diskussionsuppgifter.
      Alla i gruppen ska kunna redovisa och måste därför anteckna och vara aktiva. Efter en stund görs nya gruppkonstellationer. Alla grupperna splittras och bildar nya. I den nya gruppen redovisar deltagarna vilket svar eller hur man har resonerat i den tidigare gruppen. Det innebär att samtliga får höra samma sak och alla får redogöra för sin grupps resultat.
      Tydligare än så blir inte cirkelns pedagogik.
      För som den erfarna cirkelledaren sedan sa:
      ”Målet är att få växa som människa. Att lyfta deltagarna.”Precis så, just precis så!

Ursprungligen publicerad i nummer 4 2014