En tidning från ABF

Museibesöket

Arbetare och älvor

Vi besökte: CARL ELDHS ATELJÉMUSEUM.
Vår guide: Museichef Åsa Cavalli Björkman.
Guidens favorit: En gjutmodell av Vattenalfen (Stockholm, 1936) ett beställningsjobb till en gravvård. En likadan finns på Norra kyrkogården på andra sidan E4:an.
Fönstrets favorit: Från gatan (Paris, 1901) skulptur av fattig mor med barn.


09.56

Ett helt liv i Stockholm till trots har jag aldrig varit här tidigare. Måste gå in på Google Maps för att hitta. På Carl Eldhs tid låg hans ateljé i stans norra utkant. I dag ligger den inklämd mellan sexfilig motorväg och Brunnsviken.

10.02

Jag är lite sen och älgar på uppför den branta backen som leder till den gamla träkåken där den berömda skulptören som bland annat skapade Brantingmonumentet bodde. Ni vet, det som står på Norra bantorget utanför LO-borgen.

10.07

Det lilla museet har ännu inte öppnat för säsongen. Chefen Åsa Cavalli Björkman – en av två deltidsanställda – öppnar dörren särskilt för Fönstret. Hon har haft svårt att på begäran välj ut en favorit bland de hundratals verken, gjutmodellerna, skisserna och förstudierna som trängs i de två stora rummen.

10.10

– Det unika med oss är helheten, att få komma in i en komplett skulptörverkstad från tidigt 1900-tal. Carl Eldh sparade alla förlagor så här kan man se hur verken växer fram från förstudier till modell till färdig staty. Det finns inte så många sådana miljöer bevarade, säger hon.

10.12

Vi kliver in i det stora rummet där Carl Eldh arbetade ända till kort före sin död 1954. Bland skulpturerna som bokstavligen trängs på de vackra golvtiljorna finns hans sista, ännu inte avslutade verk.

– Det är överväldigande, hur mycket som finns bevarat.

10.05

Men något som överväldigar en förstagångsbesökare är utsikten genom det väldiga fönstret mot norr och Brunnsviken och Hagaparken. Och tänk, där på andra sidan vattnet som Bellman sjunger om i Fjäriln vingad bor en kronprinsessa i ett slott.

10.15

– Oj då! Vi hade fotografering inför sommarens utställning i går så det är lite rörigt, ursäktar sig Åsa Cavalli Björkman och lyfter varsamt upp Gustaf Frödings berömda dödsmask som blivit liggande på golvet under montern där Carl Eldhs verktyg finns till beskådan.

10.38

Samhällsmedveten som jag är fastnar jag för de skulpturer där Carl Eldh skildrar fattigdom, hunger och hårt arbete. Måste jag välja en favorit så är det Från gatan.

– Den gjorde han efter att ha sett en fattig kvinna med ett barn i famnen skynda förbi när han satt på ett kafé i Paris.

10.48

Så var det där med chefens egen favorit i samlingarna.

– Jag har alltid tyckt om uttrycket i ansiktet på den här, säger Åsa Cavalli Björkman och stannar framför en vattenalf i gips.

Carl Eldh gjorde många beställningsjobb och hade ofta fantasiväsen som geniefigurer med i de monument han skapade.

– Även på Brantingmonumentet finns en liten älva, titta!

10.58

Hon pekar på förlagor till den väldiga reliefen som visar demonstranter samlade vid första maj. Längst ner, lite till höger om Hjalmar Branting upptäcker den som vet att hon finns där en vän älva bland alla sturska arbetare.

– Monument av detta slag är ju ofta högtidliga. Jag tror älvan symboliserar en annan dimension, själen och poesin.


Plus: Läget! Perfekt början eller slut på en promenad genom häftiga Hagaparken.

Minus: Stängt under vinterhalvåret. Max 30 besökare per gång, insläpp varje heltimme.

Bonus: Den guidade visningen med berättelsen om hur Carl Eldh tar sig från fattig uppväxt på ett bruk i norra Uppland till Paris och blir arbetarrörelsens egen skulptör när han flyttar hem.

Ursprungligen publicerad i nummer 2 2016