En tidning från ABF

Museibesöket

Naturhistoriska riksmuseet

Naturens Tempel

Vi besökte: Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. 
Vår guide: Jan-Olov Westerberg, överintendent. 
Besökets höjdpunkt: Alla glada barn! 
Museichefens favorit: En vargskalle som låg i hans eget garage innan den hamnade i museets samlingar.


 

10.28

Jan-Olov Westerberg tar emot i den väldiga entréhallen där det ekar av skratt och stoj.
– Vi har 600 000 besökare om året, bara Skansen har fler. Och hälften av dem är barn och ungdomar, säger han stolt.


10.31

I en monter finns några av museets allra äldsta uppstoppade djur. Bland annat en tiger som ser ut som en förvuxen tax.
– När den monterades fanns inga bilder på tigrar, så ingen visste hur de såg ut, förklarar Jan-Olov Westerberg.
– Jag var elva år när jag var här för första gången. Och jag minns den där kalven med två huvuden, säger chefen och pekar på Sveriges kanske mest kända missfoster.


10.38

I taket ovanför biljettkassorna dinglar skyltar med frågor som: ”Varför simmar fiskar i stim?”
– Nyfikenheten är en stark drivkraft, säger Jan-Olov Westerberg.


10.42

Vi skyndar genom fyra och en halv miljarder år, en utställning tillägnad livets och jordens historia. I nästa rum handlar det om människans uppkomst. En karta på väggen är chefens första favorit. Fem av museets medarbetare har fått sina genetiska ursprung analyserat och med neonslingor visar man hur alla fem härstammar från samma dal i östra Afrika.
– Det visar att det vi kallar ”rena” länder och ”ursprunglig” kultur inte finns. Vi har alla samma ursprung!


10.45

I utställningen Livets mångfald finns en hel vägg med olika sorters fjärilar, monterade på sommargrön filt.
– Det säger något om hur extremt många variationer av en art som finns, alla anpassade till de förutsättningar som finns.


10.50

Jan-Olov Westerberg tar upp sitt passerkort och vi slinker obemärkt in bakom en dörr märkt ”Ingen genomgång”. Plötsligt står vi mitt i samlingen av tio miljoner objekt som utgör råmaterial för museets 170 forskare och 12 professorer.
– Den här har legat hemma i mitt garage!
Jan-Olov Westerberg tar upp kraniet av en varg som sköts medan han var miljöchef hemma i Norrbotten. Och vars döda kropp förvarades i hans garage i väntan på transport hit.


11.06

Vi passerar en hög av jackor och ryggsäckar. 
– Kapprummet räcker inte till. Vi skulle behöva några tusen kvadratmeter till, suckar chefen.


11.16

På väg en våning ned pekar chefen på en dörr i trapphallen.
– Där bakom obducerar vi döda djur för att se vilken miljöbelastning de har utsatts för. Här pågår forskning varje dag året runt. Det är häftigt när vi gör nya utställningar att all kunskap finns här i huset.


11.26

Ett extremt stort valskelett dinglar från taket i utställningen om polartrakterna. 
– Det är en unge, nitton meter lång. Den var sju meter när den föddes.


11.36

– Nu går vi ner till Antarktis, säger chefen. 
Vi kikar in i en modell av den svenska forskningsstationen Svea och lyser med ficklampa på pingvinerna i en mörk monter.
– Pingviner lever ju tidvis i kompakt mörker, påpekar Jan-Olov Westerberg.


11.46

På stenräcket i trappan upp till övervåningen sitter ännu en av chefens favorit, en uggla huggen i sten.
– Huset byggdes som ett naturens tempel, det finns djur överallt!


11.56

Utställningen Liv i vatten på plan två börjar bli till åren men får vara kvar för att barnen gillar den.
– Äckligt! utbrister en flicka som går förbi den mer än en meter långa jättebläckfisk som en dansk fiskare drog upp i en trål och som en av museets forskare lyckades rädda från stekpannangenom att köpa den för femtusen kronor, av en affär som höll på att sälja den som (nästan) vilken firre som helst.


12.04

Även Natur i Sverige är lite hemtrevligt gammeldags. Här finns klappskinn av bäver och älg att smeka, många knappar att trycka på och den som vill ägnar en stund åt att leta Mulles röda fjäder.


 


Bonus

• Enkelt att ta sig dit med buss och t-bana. 
• Museets jourhavande biolog och geolog som svarar på allmänhetens frågor.