En tidning från ABF

Museibesöket

Surrealism på svenska

Vi besökte: Mjellby konstmuseum strax norr om Halmstad.
Vår guide: Intendent Annelie Tuveros.
Intendentens favorit: Nattlig scen, olja på duk av Waldemar Lorentzon (1899–1984).
Fönstrets favorit: Den stiliga bandyspelaren av Sven Jonson (1902–1981).


10.05

Den låga vita byggnaden ligger som utslängd bland åkrarna strax norr om Halmstad. Hit vallfärdar de som älskar surrealistiskt måleri och vill veta mer om de sex konstnärer som 1929 bildade Halmstadgruppen för att etablera den moderna konsten i Sverige. Museet öppnades 1980, då målaren Erik Olsons dotter Viveca Bosson köpte Mjellby gamla skola.
– Då levde några av konstnärerna fortfarande och fanns till hands när hon hängde deras tavlor i det gamla klassrummet, berättar museets intendent Annelie Tuveros.


10.10

Medlemmarna porträtteras på den flera meter breda tavlan i salen där museet alltid visar några av de verk av Halmstadgruppen som man har i sina samlingar. Bröderna Erik och Axel Olson, Sven Jonson, Waldemar Lorentzon och Esaias Thorén är alla från trakten, Stellan Mörner lärde känna de andra efter att hans far hade utsetts till landshövding Halland.
– De delade aldrig ateljé men de möttes för att diskutera konst, och de inspirerade och stöttade varandra hela livet, säger Annelie Tuveros.


10.15

På 1920-talet började konstnärerna från Halmstad resa ner till Europa för att lära sig måla avantgardistiskt av dåtidens stjärnor. Först ut var Axel Olson, som studerade hos skulptören Alexander Archipenko (1887–1964) i Berlin 1922.
– Där började han måla uttrycksfullt och svulstigt. Väldigt tyskt, säger Annelie Tuveros och pekar på den yppiga kvinnokroppen på hans tavla Modellen från 1923.


10.20

Några år senare åkte Erik Olson och Waldemar Lorentzon till Paris för att studera hos Fernand Léger, som inspirerats av bland annat Pablo Picasso.
– Här kan man se tydliga spår av Fernand Léger. Det blir renare färger och mer kubistiskt, säger Annelie Tuveros och stannar framför Maskinisten som Erik Olson målade 1924.


10.28

I dag när många av Halmstadgruppens verk är mer än åttio år gamla märks det att de är av god kvalitet. 
– De var alla gediget skolade i konstmåleri, så färgerna håller. Tack och lov! säger Annelie Tuverosoch granskar sin personliga favorit – Nattlig scen av Waldemar Lorentzon på nära håll.


10.32

Det är när de kommer i kontakt med surrealistiska målare som Salvador Dalí som konstnärerna i Halmstadgruppen hittar den stil som de gör till sin egen.
– De hittar alla sin egen väg inom surrealismen, med svenska landskap och svenska färger, säger Anneli Tuveros och stannar framför den stora tavlan Hamn av Axel Olson.
Det ser just ut som Salvador Dalí – på svenska.


11.05

När andra världskriget närmar sig blir motiven dystra och hotfulla.
– Här tycks hela samhället vara på väg att krackelera och rasa ihop, säger Anneli Tuveros och pekar på de spruckna statyerna som Esaias Thorén målade 1938 på tavlan Spelet har börjat.


11.13

Genom de stora fönstren skymtar den gamla rödmålade skolan som med sina vita, spröjsade fönster och mossbelupna tak står i bjärt kontrast till den abstrakta konsten och betonggolvet inne i konsthallen. Museet har byggts till i etapper och nu är hela den gamla skolgården omgärdad.
– Vi har blivit ett populärt utflyktsmål, många återvänder hit flera gånger. Så vi byter ut tavlorna var tredje månad ungefär, så att det alltid ska finnas något nytt att kika på.


11.15

I Erik Olson-rummet hänger tavlor som hans dotter Viveca Bosson, som bor kvar i den gamla skolan och nu är över åttio år gammal, själv väljer och byter ut då och då.
– Den här ställdes ut på Rådhusplatsen i Köpenhamn några månader efter tyskarnas ockupation, säger Annelie Tuveros med en nick mot ett nidporträtt av Adolf Hitler på tavlan Dagspressen från 1940.


11.40

Museet har även en sal för tillfälliga utställningar och jag passar på att ta en sväng bland de färgsprakande tavlorna signerade Nils Dardel. Utställningen I skuggan av dandyn hänger kvar februari ut.


 

Plus: Ateljén för barn med stolar och bord i surrealistisk stil. Gratis verkstad varje söndag.
Minus: Krångligt att ta sig hit ut. Det finns buss, men turerna är glesa. Man kan cykla, men det är sju kilometer från Halmstad.
Bonus: Den 9 mars öppnar nästa utställning med verk av ”solmålaren från Öland”, den impressionistiske landskapsmålaren Per Ekström.