En tidning från ABF

Museibesöket

Världens roligaste museum

Vi besökte: HASSE & TAGE-MUSEET i Tomelilla.
Vår guide: Lars Ottoson, grundare och ordförande i Hasse & Tage-museets vänner.
Guidens favorit: Den blommiga falukorven.
Fönstrets favorit: Den kamouflerade soldaten från Picassos äventyr – leta honom på bilden här ovanför!


 

11.00

Redan skylten med illustratören Per Åhlins (tänk Karl Bertil Jonsson) berömda bild av komikerduon Hans Alfredson och Tage Danielsson får det att börja dra i mungiporna – och i nostalgitarmen. Världens minsta filmmuseum tillika världens största Hasse & Tage-museum ligger i ett blott 15 kvadratmeter litet tegelhus invid järnvägen genom skånska Tomelilla.


11.04

Litenheten känns så typisk Hasse & Tage! Så härligt okommersiellt att bygga ett museum där bara åtta personer ryms i taget. Resten får vänta.
– Det är förvånansvärt få som blir sura på väntetiden, berättar Lars Ottoson som var en av de som grundade museets vänförening när kommunen ville lägga ner för några år sedan.


11.15

Lite längre ner på Bangatan ligger museets kafé. Här får jag höra den i Tomelilla ofta berättade historien om den där kvällen 2005 då Hans Alfredson efter 20 års tvekan plötsligt sa ja till att förverkliga planerna på ett museum, som hade funnits sedan Tage Danielsson dog 1985.
– Han såg storheten i att bygga något litet och gjorde en del av ritningarna själv.


11.22

Vi dricker ur bryggkaffet och knallar de få meterna till museet, Lars Ottoson ber mig vänta utanför. En halv minut senare öppnar han dörren, lite teatraliskt.
– Eftersom det bara är ett enda rum vill vi inte förstöra upplevelsen genom att låta folk kika in.


11.30

Här inne blir ”belamrat” en grov underdrift. Varenda kvadratmillimeter vägg- och takyta är täckt med rekvisita från Hasse & Tages filmer, deras revyer och böcker. Överallt finns lådor att dra ut för att rymma ännu fler citat, ännu flera foton, ännu flera saker.
– Jag har varit här i fyra år och kan fortfarande hitta sånt jag har missat, säger Lars Ottoson.


11.32

Museet är uppbyggt kring filmerna som ständigt rullar på en skärm i var sin minimal monter. Håller man handen över en liten bricka sätts ljudet på. Men bara titlarna räcker för att jag ska gå i barndom – Att angöra en brygga, Äppelkriget, Picassos äventyr, Ägget är löst ...
– Det är fascinerande hur många svenska skådespelare som började hos Hasse & Tage och sedan blev ikoner – Stellan Skarsgård, Lena Nyman, Gösta Ekman ...
Att museet ligger just i Tomelilla beror på att Hans Alfredson sedan 1960-talet har haft sommarställe i närheten. Och att många av filmerna därför har spelats in i närheten.
– Här ville alla vara med och hjälpa till, man ställde upp och fixade saker och filmerna hade alltid premiär på biografen här i stan, säger Lars Ottoson.


11.37

Jag häpnar åt underfundighet efter underfundighet i titlar och uppförstorade citat. ”Samlade dikter 1967–1967”, ”Utan tvivel är man inte klok”, ”Sannolikhet, va, det måste ju betyda någonting som är likt sanning.” Så mycket rolig klokskap ur två och samma hjärnor!


11.42

Se där, en julkalender med Herkules Jonssons storverk. Svisch, så är jag 10 år och ser den på tjock-tv i en gillestuga med omålad furupanel.


11.52

Lars Ottosons personliga favorit är inte otippat den blommiga falukorven som har fått tusentals museibesökare att börja gnola ”biff med lök är riktigt läbbigt”.
– Jag har sett så många barn bli så lyckliga när korven börjar snurra när de trycker på knappen!


11.58

Själv fastnar jag framför montern med en av rumpnissarna från filmen Ronja Rövardotter. ”Nu blev det kvällen ... ” Åå.


12.04

Under högsäsong får varje grupp om åtta besökare en halvtimme på sig härinne. Jag skulle kunna stanna dubbelt så länge.
– Det kan verka kort, men det är bättre att sluta när man är på topp och kanske komma tillbaka. Många är euforiska när de går ut, säger Lars Ottoson.


 

Plus: Alla fina illustrationer av Per Åhlin.

Minus: Långa köer under högsäsong. Men mankan boka tid på hemsidan!

Bonus: Även på museets utsida finns en del lustigheter ...

Ursprungligen publicerad i nummer 1 2015