En tidning från ABF

Museibesöket

Världens vackraste ateljé

Vi besökte: Albert Engstöms museum och ateljé i Grisslehamn.
Vår guide: Pirkko Larsson, gift med konstnärens barnbarn Mats Larsson.
Guidens favorit: Den hopfällbara målarstolen.
Fönstrets favorit: Skylten ”Om hunden biter sig fast, ropa och vänta lugnt till dess hjälp anländer”, som en gång satt vid grinden.


 

11.20

Albert Engström-gården ligger väl inbäddad i Roslagens grönska. Men bara två steg upp från den lummiga gårdsplanen framför det röda huset där den berömde tecknaren bodde med sin familj knockar den storslagna utsikten över Ålands hav varje förstagångsbesökare. Stigen bort mot ateljén tar andan ur mig – åt ena hållet hav, horisont och klippor, åt det andra en pelarsal av glesa tallstammar på en matta av blåbärsris.


11.24

Det lilla trähuset som tronar på den släta klippan ovan havet är alla ateljéers moder. En storlek större än det betongfundament som det är byggt på liksom svävar det en bit ovan mark. I det enda rummet finns fönster åt tre håll med fri sikt mot den obrutna horisonten.


11.36

– Det var August Strindberg som tipsade Albert om norra skärgården, berättar guiden Pirkko Larsson. Hennes man Mats var två år när hans berömde morfar dog. Varje sommar flyttar de in i den lilla röda stugan i skogsbrynet mitt emot ateljén och bor ”som Albert gjorde” utan varken el eller vatten.


11.56

Jakt efter arbetsro gjorde att Albert Engström, född i småländska Lönneberga (jo då, samma som Emil – hans mamma var släkt med Astrid Lindgren) flyttade från Stockholm till Grisslehamn 1902. Då var han redan en av sin tids stora kulturpersonligheter som via sin lärare från Valands konstskola – Carl Larsson – hade blivit kompis med bland andra Anders Zorn, Sigrid Hjertén, Selma Lagerlöf och Bruno Liljefors.


12.06

På Albert Engströms gamla skrivbord ligger några kopior av veckotidning Strix, som han grundade och gav ut i många år.
– Strix fanns på alla raksalonger och det gjorde att nästan alla svenskar visste vem Albert var, berättar Mats Larsson.
På ett och samma uppslag ryms en teckning av Carl Larsson, sju av Bruno Liljefors, en dikt av Gustaf Fröding och några allvarsord av Verner von Heidenstam, illustrerade av Albert Engström själv.


12.43

Till den stora behållningen här hör alla anekdoter om Albert Engströms liv som Pirkko Larsson och de andra guiderna berättar. Som den om den hopfällbara pallen som Albert Engström alltid satt på när han arbetade utomhus.
– När han reste till Gotska Sandön för att måla kunde han inte hittad den, så han skickade telegram till sin hustru: Sigrid Engström, Grisslehamn. Målarstolen inte med. Och hon skickade svar: Albert Engström, Gotska Sandön. Titta under nattskjortan. Och då visste han att hon visste att han inte använt nattskjortan, utan festat hela natten.


12.52

Mitt i rummet står ett inte riktigt färdigt porträtt i olja av man i bruna kläder. Det föreställer en av Calle Schewens bekanta, en skärgårdsfiskare, och var bland det sista Albert Engström målade.
– Han kom aldrig när han hade lovat, och när han väl kom kunde Albert måla i fem minuter innan han somnade och började snarka högt. När han vaknade igen hade han bråttom hem, berättar Pirkko Larsson.


13.02

Affischernas affisch, den där om att kräftor kräva dessa drycker sitter på dörren.
– Fast den är nytryckt, påpekar Pirkko Larsson som är noga med fakta.
Den var en av flera affischer som Albert Engström gjorde i syfte att få folket att rösta nej till spritförbud i Sveriges första folkomröstning, och sägs ha avgjort saken till nej-sidans fördel.


13.05

På vägen tillbaka tittar vi in i den röda stugan där Albert Engström bodde med sin familj. Inredningen är i stort sett bevarad och skojigast är ”schlafatet” en tingest i trä som fiskare förvarade sin matsäck i.
– Den blev inte blöt om vågorna slog i båten och om man kapsejsade så flöt den, berättar guiden Ulla.


 

Plus: Stekt strömming med brynt smör på restaurangen Kalaset på Albert Engström-gården.

Minus: Vintertid måste man boka.

Bonus: Läget, läget och läget – sandstranden, klipporna, skogen, utsikten. Lika vackra året om.

Ursprungligen publicerad i nummer 3 2014