En tidning från ABF

Nya böcker

”Arbetslinjen”

– med helt ny innebörd

Bäst!

För inte länge sedan, kanske bara ett par år sedan, hade jag läst Elise Karlssons tredje roman Linjen (Natur & kultur) som en dystopi. En skruvad framtidsbild av en arbetsmarknad som hade förvandlats till ”hela havet stormar”, där någon alltid måste förlora sin plats. Men tiderna förändras fort och i dag känns frågan om vem man är beredd att bli för att få behålla sitt jobb otäckt vardaglig. Berättarjaget är en ung kvinna som efter en tid som arbetslös får jobb på ett förlag som ger ut självhjälpslitteratur.

Nu gäller det att snabbt rätta in sig i ledet och lära sig koderna. Skaffa rätt kläder, rätt frisyr, komma nära rätt människor för att få arbetsuppgifter som leder till ett rum en våning upp. Det går som tåget, den unga kvinnan låter sig uppslukas av sitt arbete och av förälskelsen i en kollega. Men så blir tiderna sämre och folk börjar försvinna från förlaget. Allt fler skrivbord står tomma, det blir tyst på luncherna och i folks ögon blänker rädsla och misstänksamhet. Vems tur är det att bli bortvald nästa gång? En stramt hållen och helt lysande roman, som ger ord som ”arbetslinjen” och ”utanförskap” en helt ny innebörd.


Bättre!

Brittiska Sarah Waters har mutat in ett eget hörn i genren kvalitetsunderhållning där hon skickligt blandar ingredienser som psykologisk thriller, historiska miljöer och lesbisk kärlek. Kyssa sammet, Nattvakten och Ficktjuven är tidigare storsäljare som nu kommer på nytt i pocket, i samband med att Sarah Waters senaste roman Hyresgästerna (Natur & kultur) ges ut på svenska. Berättelsen börjar som ett slags modern Jane Austenhistoria och handlar om 26-åriga Frances, vars far och bägge bröder nyss har dukat under i första världskriget. Nu bor hon med sin mamma i en burgen Londonförort, i ett hus de egentligen inte har råd att behålla. För att få ekonomin att gå ihop måste de ta hyresgäster, vilka uppenbarar sig i form av ett ungt par med tvivelaktig inredningssmak. Medan mannen visar sig vara en rätt odräglig typ, dras Frances till hans fru och de utvecklar en vänskap som övergår till något mer. Och nu tar berättelsen en helt ny vändning, som utan att avslöja för mycket tangerar såväl skräck som en klassisk kriminalintrig. Lika oförutsägbart som uppslukande, om än kanske några sidor för långt.


Bra!

Jag föreställer mig att det är svårt att förstå sig på Karolina Ramqvists nya roman Den vita staden (Norstedts) utan att ha läst Flickvännen från 2009. Där fick vi för första gången möta Karin, flickvän till en yrkeskriminell. Hon är inte dum, men hon vänder envist bort blicken från allt som inte har med yta och konsumtion att göra.

Nu har sex år gått och alla hennes dyra väskor och kläder ligger ute på Tradera. Mannen är försvunnen, på golvet hopar sig de obetalda räkningarna och utanför de smutsiga, skottsäkra panoramafönstren i den stora villan faller snön oavbrutet. Den som drar Karin ur total apati är Dream, babyn som pojkvännen så gärna ville ha innan han försvann. För Dreams skull tar sig Karin bort från huset, för att försöka få pengar av pojkvännens kumpaner.

Det händer inte mycket i Den vita staden. Mer än något förmedlar romanen en stämning, en undergångskänsla beskriven med samma distans som Karin betraktar världen omkring sig. Skickligt, välskrivet och ... kyligt.

Ursprungligen publicerad i nummer 2 2015