En tidning från ABF

Nya böcker

Skräck som kryper

in under huden

Bäst!

Hemmet av Mats Strandberg (Norstedts)

Efter en misslyckad musikkarriär och många års drogberoende återvänder strulpellen Joel till småstaden där han växte upp, för att hjälpa sin dementa mamma Monika att flytta in på ålderdomshemmet Tallskuggan. Där jobbar hans barndomsvän, undersköterskan Nina, som mer eller mindre växte upp i Joels familj. Dehar inte pratat med varandra sedan han flyttade, och det smärtsamma som hände i deras tonår har påverkat resten av deras liv. Nu tvingas de åter samman, för Monika blir snabbt sämre på Tallskuggan. Hennes utbrott blir alltmer skrämmande och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Bara Nina och Joel känner henne så väl att de kan se tecknen – och demonerna ... I Hemmet lämnar Mats Strandberg, som också står bakom övernaturliga histo-rier som Cirkeln och Färjan, blodsplattret bakom sig. När skräcken kommer smygande visar han sin starka sida och handlingen kryper in under skinnet, speciellt om läsa-ren någon gång besökt ett demensboende eller haft en släkting vars hjärna förändrats.


Bra!

Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint av Anna Laestadius Larsson (Piratförlaget)

Anna Laestadius Larsson har kommit att bli drottning på historietronen med trilogin Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan. Nu tar hon sig an konstnären Hilma af Klints liv och verk. Laestadius Larsson har grävt ner sig i en pionjär inom abstrakt måleri, samtida med Kandinskij och Picasso – men som få kände till under hennes livstid. Hilma af Klint målade över 1 200 verk, men hon visade dem aldrig eftersom hon ansåg att samtiden inte var mogen att förstå dem. Först i mitten av 1980-talet, 40 år efter hennes död, visades hennes tavlor för första gången. Hilma är också en roman om villkoren för kvinnliga konstnärer vid förra sekelskiftet i Stockholm och om ett andligt sökande. Anna Laestadius Larsson har gjort sin läxa väl och det ären ren fröjd att få kika in i en svunnen tid – och samtidigt glädjas över hur mycket utvecklingen för kvinnor i Sverige har gått framåt.


Bra!

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman (Forum)

Om Mats Strandberg beskriver hjärnans förändring på skräcktemat i Hemmet (recenserad här), tar sig Fredrik Backman an flyende minnen på ett mer smärtsamt vackert sätt. Han beskriver hur en farfar och hans barnbarn sitter och pratar om livet, när farfar inser att han håller på att förlora sina minnen. Hur gör man för att orka börja sörja någon som fortfarande lever? Romanen berör, och Fredrik Backman flyger fram genom (sina egna?) funderingar om hur man är en bra förälder, och om vikten av att förälska sig i samma person om och om igen.

Ursprungligen publicerad i nummer 2 2017