En tidning från ABF

Nyheter ABF

ABF:s vuxenutbildning i Västerås

Språk ger jobb – och självkänsla

Det började som studiecirklar i svenska för arbetslösa och lågutbildade invandrarkvinnor i Västerås. Det bidde en helt ny sorts svenskundervisning med yrkesinriktning och praktik – som ger jobb åt nästan alla som har gått den.

Just den här förmiddagen står tidsadverb på schemat. De arton kvinnorna i klassen arbetar tyst och koncentrerat med ett arbetsblad där de ska fylla i ”länge”, ”ofta”, ”redan” eller ”sällan” på blanka rader mitt i meningar. Lärarna Ropak Salih och Mufida Khalid går runt och hjälper till att förklara skillnaden mellan de små, men ack så viktiga orden.
– Vi är som levande lexikon, säger Mufida Khalid som själv talar arabiska, kurdiska, turkiska, engelska och svenska.
– Det är det som är det unika med vår pedagogik, att vi kan översätta direkt till elevernas modersmål under lektionerna. Annars fastnar många och ger upp, förklarar Ropak Salih.
Under de två första åren lär sig eleverna svenska och förbereds för att under det tredje och sista året kunna praktisera i vården. Redan då börjar många arbeta extra där de praktiserar.
– Vi får lära oss vad kroppsdelarna och olika sjukdomar heter på svenska. Jag är här för att få chansen att jobba! säger trebarnsmamman Berivan Bostan.
Hon är kurd från Syrien och hade bara gått två år i skolan innan hon kom till Sverige för sju år sedan.
– De som kommer till oss klarar ofta inte den vanliga undervisningen i svenska för invandrare, SFI. De får inte tillräcklig hjälp, utan känner sig bara misslyckade, säger Mariam Afrasiabpour.
Det var hon som för snart tio år sedan startade projektet Aros döttrar och utbildningen som hittills har gett jobb åt ett 70-tal kvinnor, som tidigare var mer eller mindre isolerade i sina hem.
– När kvinnorna lär sig svenska och börjar arbeta får de en helt annan respekt av sin omgivning. Deras män och deras barn förstår att mamma inte bara kan stå vid spisen, hon måste ju studera och jobba också.
Mariam Afrasiabpour var lärare i Iran tills hennes kamp för kvinnors rättigheter där tvingade henne att fly till Sverige 1988. Här skolade hon om sig och fick jobb som undersköterska. Men hon ville inte nöja sig med det.
– Jag ville fortsätta min kamp. Och jag såg ju att de fanns många kvinnor från Mellanöstern här i Västerås som hade kommit till Sverige ungefär samtidigt som jag, men som hade blivit helt isolerade och förlorat hoppet.

Mariam Afrasiabpour bildade en förening och byggde målmedvetet upp sina kontakter med svenska beslutsfattare. Med hjälp av bland annat länsstyrelsen och ABF kunde hon våren 2003 starta studiecirklar i svenska för femton av de arbetslösa och lågutbildade kvinnor som hon hade intervjuat i en kartläggning, som föreningen hade gjort. Hon fick hjälp att söka finansiering som gjorde det möjligt att anställa Mufida Khalid och Ropak Salih och själv ägna sig åt att strukturera utbildningen och låta översätta  studiematerial.
– Jag ville inte ha svenska lärare. Jag ville ha högutbildade invandrarkvinnor som talar många språk och som själva förstår vad just de här eleverna behöver. I höstas blev det möjligt för nyanlända flyktingar med låg utbildning att komma direkt till Aros döttrar, utan att först behöva misslyckas på SFI.
– Det började som ideellt engagemang, nu är det en utbildning som Västerås stad beställer av oss, säger Hannu Högberg som är chef på ABF i Västerås som för två år sedan blev huvudman för Aros döttrar.

En utvärdering visar att samhället redan 2009 hade tjänat mer än en miljon kronor på de kvinnor som fram till dess hade börjat arbeta efter utbildning hos Aros döttrar. Men den största vinsten kan inte mätas i pengar.
– Många elever berättar hur deras barn är stolta över att mamma kan så bra svenska nu, att de berättar i skolan att mamma jobbar och nu kan vi åka på semester utomlands, som svenskar gör. Det är stort! berättar Mufida Khalid.