En tidning från ABF

Nyheter ABF

Karneval på riktigt

Sveriges största karneval äger inte rum i Stockholm – utan i Hammarkullen i utkanten av Göteborg. Här är alla stolta över sin karneval. Sedan två år tillbaka är ABF medarrangör till karnevalen. Här är historien bakom den folkfest som kommer att avsluta ABFs arrangemang Ordet fritt i slutet av maj.

Snön ligger ännu kvar mellan de höga husen i Hammarkullen när Fönstret kommer på besök en fredagsförmiddag i mars. Men i maj kommer det att se helt annorlunda ut här. Det ärdå den årliga karnevalen går av stapeln. I år sammanfaller den dessutom med ABFs stora arrangemang Ordet fritt som kommer att samla flera tusen ABFare från hela landet på seminarier, debatter och fester.

– Ja, Ordet fritt kommer bland annat att hållas i Folkets hus här i Hammarkullen. Det ska bli riktigt kul, säger karnevalsgeneralen Tony Parath.

I början av vårt samtal råkar jag säga festival i stället för karneval, men blir snabbt rättad. För det där är viktigt. Hammarkullekarnevalen har väldigt lite – eller rättare sagt ingenting – att göramed stadsfestivaler där det serveras öl i plasttält och ett gäng band uppträder på scenen.

Det här är något helt annat.

– Vi börjar här, säger Tony Parath och pekar på en karta över området. Där ställer alla 2000 deltagare upp sig och så dansar vi i ett tåg fram till hit, säger han och pekar på ett annat ställe inte allt långt ifrån den första.

Det ser inte så långt ut?

– Nej, det är ungefär en kilometer. Men det tar väl oss ungefär fem timmar att köra klart hela tåget.

För det här är ett riktigt karnevalståg. Vill man bara gå runt och vifta med flaggor eller framföra politiska budskap får man göra det någon annanstans. I Hammarkullens karnevalståg står dans, musik och sång i centrum. Det hela avslutas med en stor fest.

Karnevalen är något som engagerar hela Hammarkullen. Något man är stolta över.

– Fast ibland får vi höra: ”Karnevalen? Det är då ni vickar på rumpan i tre dagar?” Men det här är så mycket mer. Folk syr, gör koreografier och arbetar hela året med det här. Och vi i organisationen arbetar också med ett kulturprojekt vi kallar ”Hammarkullen 365” för att visa att vi finns här varje dag, hela året.

Stoltheten har också gjort att man hela tiden varit noga med att behålla karnevalen i Hammarkullen. Trots flera förslag att flytta hela arrangemanget till något ställe som av andra anses mer centralt eller lättillgängligt.

– Vi får frågor om vi inte ska flytta in karnevalen till Göteborg i stället. Och ett köpcentrum här i närheten som ville tåget skulle börja och sluta hos dem. Men aldrig. Då blir det inte vår karneval längre.

Karnevalens historia börjar på 1970-talet när miljonprogramshusen i Hammarkullen var nybyggda. Många ungdomar drev omkring och var sysslolösa. Det förekom en hel del sniffning och haschrökande. I ett försök att bryta det här anordnade fritidsledare, lärare och andra engagerade en vårkarneval där man hälsade våren och sommaren välkommen.

– Då samlades förskolor och skolor och gick runt till alla hus i området för att locka ut folk och att alla skulle få se att det hände något. Sedan träffades man på en stor gräsyta och grillade.

Med åren har karnevalen förändrats. Nu är det mer sång och dans och inte så mycket barngrupper som hälsar våren välkommen. Tåget har också präglatsav de olika nationaliteter som har bott i Hammarkullen. Som en spegling av det världspolitiska läget – många av de som dansar i tåget har flytt hit från krig, konflikter och diktaturer.

– I början mycket latinamerikaner, men det är inte lika vanligt nu. Nu har vi många kurdiska grupper. De har faktiskt gjort om sin traditionella ringdans så att den blivit en karnevalsdans där man går framåt.

ABF och andra studieförbund har funnits med från och till nästan så länge karnevalen har funnits. Men de senaste två åren har ABF tagit ett kliv framåt och blivit medarrangör.

– Det känns bra. ABF är ett starkt och bra studieförbund som vana att jobba med små föreningar.

En av de ungefär 30 grupper som kommer att dansa i karnevalståget i år heter Manongu som drivit sin verksamhet som ABF-cirklar under många år. De är en dans-, sång- och trumgrupp som är den enda gruppen i Sverige som har specialiserat sig på sukumadans, en dans som har sina rötter i Sukumaland i Tanzania.

– Det här är en väldigt speciell typ av dans. Man sätter inte bara ihop koreografi, utan varje dans har ett namn och en historia. Trummorna spelar melodirytmer och många av rörelserna kommer från arbetsrörelser. En av de mest kända dansstilarna kallas hackedans, berättar Karin Bergdahl som tillsammans med sin man är en av de drivande i gruppen.

Vad blir det för danser på karnevalen?

– Vi ska dansa en stil som heter sogota. Vi kommer att ha ganska små trummor och det är ganska funky rytmer med cool och lite ungdomlig dansstil. Sedan på scenen ska vi köra en stil med jättestora trummor och fjädrar, de orkar vi inte bära i själva karnevalståget, så de sparar vi till scenen.

Karin Bergdahl ser fram emot karnevalen och menar att trots att danserna och musiken kommer från olika håll i världen, går det ändå att hitta saker som förenar.

– Jag tycker det finns något man kan mötas i när det gäller just dans. Dans utgår från grundläggande hjärtrytm och naturliga rörelser så det finns en glädje i att vara tillsammans.

Ursprungligen publicerad i nummer 2 2016