En tidning från ABF

Resor

Heta Harlem

– Följ med till Manhattans
nygamla innekvarter

För tjugo år sedan kunde knarkhandeln pågå öppet på gatorna i Harlem. I dag vågar invånarna i en av världens mest kända stadsdelar gå på sina gator – och turisterna strömmar till.

Det är tidig morgon och solen har precis börjat titta fram genom lövverket i Morningside Park. En basketmatch mellan några ungdomar bryter tystnaden. Parken fungerar som gräns mellan stadsdelarna Upper West och Harlem, två skilda världar på norra Manhattan.

En ung man med portfölj och keps kommer släntrande, stannar till och följer matchen och vi småpratar mellan hoppskotten. Han studerar vid det anrika Columbiauniversitetet som ligger på kullen ovanför parken.

– Jag ville bo i Harlem för att det är nära till skolan, det är bästa läget helt enkelt. Många unga flyttar hit från hela landet nuförtiden, det är andra tider nu, säger mannen som heter Teddy Nicholson.

För inte så länge sedan ansågs det farligt för vita att förirra sig in i Harlem, rädslan att bli rånad gjorde att taxichaufförerna vägrade att köra in i Harlem. Förslumningen kulminerade med crackepidemin på 1980-talet, då kriminalitet och drogmissbrukare skrämde bort såväl invånare som turister. Men Harlems förfall hade startat redan tjugo år tidigare, när den svarta medelklassen började flyttade härifrån då heroin och LSD kom till stan. Huspriserna föll så mycket att många fastigheter övergavs, och det finns historier om hur folk gav bort hus för några dollar. Det gjorde att många av de vackra, bruna stenhusen – nu hett eftertraktade så kallade brownstones – längs de trädkantade gatorna förvandlades till knarkarkvartar. Missbruket skedde ibland helt öppet, varma sommarnätter flyttades soffor ut ur övergivna hus och blev sedan stående på trottoarerna.

Men på 1990-talet minskade brottsligheten i hela New York kraftigt under den republikanske borgmästaren Rudolph Guilani. Hans införde nolltolerans mot brott, även klotter och ringa skadegörelse beivrades av polis. Han fick kritik för polisbrutalitet, men för Harlemborna innebar nolltoleransen ett uppsving för deras del av Manhattan.

Jag har Central Park i ryggen, Manhattans skyskrapor bakom mig, när jag korsar 110:e gatan och fortsätter rätt in i solen. För många är det just när man passerar 110:e gatan, Across the 110th Street som Bobby Womack sjunger, som Harlem börjar. Gatubilden är också en annan häruppe. Husen är lägre. Rader av brownstones kantar trädprydda gator från väst till öst. Och så skjuter långa avenyer upp i sydnordlig riktning, med brandgula trafikljus som hänger i givakt så långt man kan se. Jag hinner inte gå långt förrän en stor Lincoln glider förbi, på dörren står det Harlem i ett snirkligt typsnitt, chauffören hänger ut genom framrutan och undrar om jag behöver skjuts.

– One price for all rides, inside Harlem it’s seven dollars, säger mannen och skjuter tillbaka hatten (Inom Harlem kostar det sju dollar – drygt 40 kronor – vart man än ska).

Jag avböjer och går vidare.

Jag följer Fredric Douglass Boulevard norrut, till 116:e gatan och Harlem Tavern som är hipster-Harlems hetaste adress. Här kan man beställa öl från små bryggerier i hela USA och förstås från NYC. Jag väljer en Bronx Pale Ale från stadsdelen på andra sidan Harlemfloden.

Promenaderna har gjort mig hungrig. På Amy Ruths beställer jag klassikern chicken waffles och sött corn bread, majsbröd. Jaqueline Orange är stammis och berättar gärna historien om Amys och den underliga maträtten.

– Chicken waffles kommer från Atlanta. I Södern gjorde man enkel mat. Här i Harlem serverade man det ofta sent, när folk hade varit på klubbarna och ville ha nattmat. Kycklingen äter du med händerna, våfflan kan du äta med kniv och gaffel, berättar hon.

Jaqueline Orange flyttade hit vid millennieskiftet, och stortrivs, inte minst för att man kan ta sig överallt utan bil.

– Det är bara tre städer i USA där du kan promenera, San Francisco, Chicago och New York.

Precis som tidigare skett med flera stadsdelar på södra Manhattan – Soho, Greenwich Village, Tribeca, Lower East Side, Meat Packing District – håller nu Harlem på att gentrifieras. Termen som kommer av det engelska ordet för herrskap (gentry) beskriver det som händer med ett område som först förslummas och sedan, när priset för att bo blir tillräckligt lågt, lockar till sig konstnärer, musiker och andra kulturarbetare som förvandlar det till trendigt och eftertraktat. Baksidan är ökade huspriser när allt fler och allt rikare vill flytta dit. I Harlem har brownstonehusen blivit tio gånger dyrare på sex år berättar Jaqueline Orange mellan tuggorna.

– Nu ändras allt väldigt snabbt här, hyresvärdarna blir som galna när de ser möjligheterna att höja hyrorna, och många affärsägare får problem. Men kriminaliteten har gått ner och Harlem känns mycket säkrare, säger hon.

Jag lämnar Amy Ruths och viker av ut på den stora Malcolm X Boulevard som är Harlems pulsåder, uppkallad efter den amerikanske medborgarrättskämpen och radikale muslimen Malcolm X. De gula fönsternischerna på moskén där han brukade predika skimrar i solen.

Några steg norrut har den svenske kocken Marcus Samuelsson förändrat Harlems nattliv. Hans restaurang Red Rooster serverar soul food som lockar folk från hela Manhattan. För några år sedan var de gula taxibilarna en sällsynt syn häruppe, chaufförerna ville inte gärna köra förbi 110:e gatan. Nu kommer de hit från Downtown i en strid ström. Red Rooster är ett litet nöjestempel, med restaurang, nattklubb i källaren och en glittrande bar. Jag slår mig ner och beställer en av husets paradcoctailar – en Obama-tini.

När jag lämnar Red Rooster har himlen ändrat färg från koboltblå till kolsvart. På trottoaren säljer en man cd-skivor med jazz av musiker som har bott i kvarteren, från cd-spelaren strömmar de välkända tonerna ut i Harlemnatten, Dinah Washingtons stämma undrar ”Is you is or is you ain’t my baby?” Ytterligare några steg norrut ligger institutionen Sylvia’s, drottningen av soul food, sedan femtio år tillbaka. Jag tar några steg in på 133:e gatan innan jag ser att lamporna till huset på 148 W Street är tända. Lyser lamporna är det konsert hos Bill, så jag ringer på den slitna porttelefonen och snart öppnar dörrvakten Blackman, innanför dörren tar managern Rachel emot. Det är dags för kvällens andra set, vi är totalt nio personer i publiken. Några har med sig bourbon i bruna papperspåsar, andra en flaska vin. Det är BOB – bring your own booze (ta med din egen sprit) – som gäller. Jag sittter ungefär en meter från bandet. Trummisen Jason Brown räknar i gång I’ll guess I’ll hang my tears out to dry (Jag får väl hänga mina tårar på tork) och en vemodig saxslinga sveper runt i lokalen.

I pausen berättar Bill Saxton anekdoter om Swing Street som gatan kom att kallas.

– Eleanora Fagan Gough knackade på en kväll 1932 när hon var sjutton år, frågade om hon fick sjunga en sång, berättar han och vi som vet lite om jazz förstår att det är kvinnan som senare tog sig artistnamnet Billie Holiday han pratar om.

Då var det blues som gällde och eftersom tonåringen från Philadelphia sjöng jazz fick hon kämpa ett tag.

– Men hon gav sig inte, hon gick runt och uppträdde på ställen längs Swing Street och det tog inte länge innan folk förstod.

Swing Street är ett historiskt stycke Harlem, många av nittonhundratalets avgörande stunder inom jazzmusiken i New York tog vägen förbi den lilla trädkantade gatstumpen. Under 1920-talet pågick ett kulturellt uppsving, konst-, litteratur- och musikscenen blommade i vad som har kommit att kallas The Harlem Renaissance.

Då hette huset där Bills Place ligger Tillies Rib Schack och var känt för sina våfflor med kyckling. Och för sin musik. Det var till så kallade speakeasies som Tillies man gick för att dricka under förbudstiden när det var olagligt att sälja alkohol. Några hus ner längs gatan låg Ediths Clam House och Club Mexico som var Duke Ellingtons favoritställe.

Nästa morgon är det söndag och jag strosar omkring i East Harlem, den mer spanskdoftande delen som också kallas El Barrio, eller Spanish Harlem. Här hör man spanska talas i gathörnen och menyerna innehåller mer tacos och tapas än soul food.

Jag går in på Shells Bistro där det är knökfullt. Här samlas Harlembor efter kyrkobesöket för en stimmig jazzbrunch i sina bästa söndagskläder. Jag får plats vid ett bord tillsammans med Rosemary Davis, Larcelia Kebe och Angela Aguiar som presenterar sig som tre ”Harlem girls”, flickor från Harlem.

– Det här är en typisk soul food Sunday dinner! upplyser Angela Aguiar samtidigt som bandet drar igång.

Vi äter candy jams eller sweet potatoes (söt potatis), collard greens (grönkål), macaroni and cheese (makaroner med smält ost), short ribs (korta revbensspjäll), jerk chicken (jamaicansk kyckling), gult ris och majsbröd som sköljer vi ner med sötröd sangria.

– Shells Bistro är ett nytt ställe med en gammal historia, fortsätter Angela Aguiar. Tidigare låg en nattklubb i lokalen. Eftersom den ursprungliga baren byggdes före kyrkan intill fick man alkoholtillstånd, annars måste det vara två hundra fot mellan en bar och en kyrka i Harlem. Det kanske inte låter så problematiskt, men det finns mer än fyra hundra kyrkor i Harlem.

Med en adresslapp i handen promenerar jag norr och och söker jag mig på Harlemtjejernas rekommendation dit där stadsdelen möter fashionabla Washington Heights. Adressen på lappen, 555 Edgecombe Avenue (10), är historisk. I byggnaden som sedan 1976 är utsedd till National Historic Landmark fick bara vita bo fram till 1940. Sedan dess har flera afroamerikanska ikoner bott här, bland andra musikern Count Basie, boxaren Joe Louis och sångaren, skådespelaren och medborgarrättsaktivisten Paul Robeson. Byggnaden är luggsliten nu, putsen har släppt, huset ber nästan om ursäkt för sitt dåliga skick. Men i trapphuset kan man skönja den forna elegansen med utsökta gyllene reliefer, skulpturer och paranta lampor. Sedan många år bor musikern Marjorie Eliot här. Efter det att hennes son försvann 1992 har hon haft öppet hus och jazzsalong i sin lägenhet varje söndag. När jag knackar på är vardagsrummet redan fullt, jag får en klappstol och sätter mig längs väggen i hallen intill. De höga fönstren släpper in en vindpust då och då, solstrålar letar sig in och fastnar på pianot där Marjorie Eliot sitter försjunken över tangenterna med en stickad sjal över axlarna, trots värmen i rummet. Hennes pianospel är vemodigt och skört, publiken håller andan genom och pustar ut och passar på att andas när bandet ibland höjer tempot. I pausen delar hon ut choklad och juice till gästerna, småpratar, tar sig tid att möta alla som har gjort sig besväret att komma hem till henne.

Efter mötet med Marjorie vill jag ha mer musik. Det är aldrig långt till ett jazzhak i Harlem, även om några klubbar just nu har problem. Lenox Lounge har fått stänga och väntar på en nystart med Robert De Niro som ägare. Mintons Playhouse öppnar snart igen efter renoveringar. Showmans, Apollo och Sandmen ligger en liten bit längre bort men på Adam Clayton Powell Jr Boulevard lockas jag av affischerna och slinker in på The Shrine där bandet redan gått på för ett första set. Bandet är tajt, de har full koll på läget. Det blir ännu en lång natt i Harlem.


PROMENERA GENOM HARLEM i Fönstrets fotspår

HARLEM eller Uptown som det också kallas, är en mytomspunnen stadsdel på norra Manhattan. I norr är gränsen 155:e gatan i Sugar Hill. I söder går gränsen längs 110:e gatan i norra kanten av Central Park. Men i öster viker Spanish Harlem ner vid sidan av Central Park, ända ner till 94:e gatan där fina Upper East Side tar vid.

HISTORIA

• Det var holländarna som kom först till den norra delen av Manhattan, man anlade en militärbas och började odla tobak och annat i mitten av sextonhundratalet.

• Namnet tog man med sig, staden Haarlem fanns ju redan hemma i det gamla landet.

• Så följde en period av judisk, italiensk och engelsk immigration. Sedan kom rika ryssar och arbetare från Östeuropa.

• Vid början av nittonhundratalet hade Harlem den största judiska bosättningen i världen. De flesta judarna liksom många östeuropéer bosatte sig snart på andra håll i New York, inte minst i Brooklyn.

• En svart stadsdel blev Harlem omkring 1905 när större grupper afroamerikaner började flytta hit från den amerikanska södern.

• I slutet av 1940-talet kom kvinnor från Dominikanska republiken och öppnade skönhetssalonger och restauranger, andra latinamerikaner och västafrikaner följde och skapade sina egna avtryck på gatubilden och i demografin.

• Nu är det alltså den vita medelklassens tur att sätta sin prägel på Harlem. Svenskarna Nina Perssons som sjunger i Cardigans och kocken Marcus Samuelsson är två av dem som har flyttat hit de senaste åren.

BO

A LOFT
Designhotell med bra läge. Dubbelrum från 219 dollar. 2296 Frederick Douglass Blvd.
Tel: +1 212 749 40 00, Aloftharlem.com

GUEST HOUSE
Ett billigt sätt att bo i Harlem är att hyra en del av eller ett helt brownstonehus. En våning med egen ingång, dusch, toalett och ofta pentry eller kök kostar normalt från ca 120 dollar per natt. Helt hus med plats för sju åtta personer går på ca 400 dollar/natt. Harlemtourismnow.com listar några ställen.

BEACON HOTEL
Vill man bo nära Harlem men ända ha resten av Manhattan inom räckhåll är detta bra alternativ på Upper West Side. Bra läge vid t-banan men också med gångavstånd, genom Central Park upp till Harlem. Dubbelrum med kokvrå från 310 dollar.
2130 Broadway, 75th Street.
Tel: +1 212 787 11 00, Beaconhotel.com

ÄTA

Amy Ruths
Enkelt men charmigt. Serverar southern eller comfort cuisine. Känt för sina våfflor med kyckling liksom andra våffelrätter. Trots ryktbarheten är de inte Amys bättre rätter. Bättre är short ribs och kycklingrätter. 113 West 116th St.
Tel: +1 212 280 87 79, Amyruthsharlem.com

Sylvia’s
Legendarisk restaurang där Sylvia Woods, som kallade sig ”queen of soul food”, huserade under många år. Drottningen är död men charmen och känslan lever kvar i lokalen som alltid är välfylld. Har också en populär bar. 328 Malcolm X Blvd.
Tel: +1 212 996 06 60, Sylviasrestaurant.com

Red Rooster Harlem
Hippare än så här blir det inte i Harlem. Snygg bar, snygg restaurang, snygg personal. Men ibland lite opersonligt och distanserat. Har en populär lounge, Ginnys Supper Club, i källaren också. 310 Lenox Avenue/Malcolm X Blvd.
Tel: +1 212 421 38 21, Redroosterharlem.com

Ricardo’s Rest.2nd Ave
Ett av Harlems bästa steak house ligger i Spanish Harlem. 2145 2nd Ave.
Tel +1 212 289 58 95, Ricardosteakhouse.com

JAZZ

American Legion Post
Varje söndag kväll från halv sju hålls gratis jazz session i källaren. På sommaren flyttar man ut på bakgården. Kom tidigt om du vill vara säker på att få sittplats, det är ofta mycket folk. 248 W. 132nd St, tel: +1 212 283 97 01

Marjorie eliot
Varje söndag klockan 16 sedan 21 år tillbaka har Marjorie Eliot bjudit in till jazzspelning hemma i sin lägenhet. Kom i god tid, sittplatserna fylls på snabbt. Konserten är gratis men självklart ska man bidra med en donation. 555 Edgecombe Avenue, lägenhet 3F.

Bill’s Place
Skön speakeasy-aktig klubb där gästerna själva tar med sig dricka. Bandet står för underhållningen. Fredagar och lördagar, drar ofta i gång runt tio, när lamporna ute på staketet lyser är klubben öppen. 20 dollar i inträde, dricks uppskattas av bandet. 148 W, 133 St.

GOSPEL

Gospel kan man oftast se på söndag förmiddag klockan 11. Men ibland även andra dagar, kolla med kyrkornas hemsidor, eller enklast, med någon arrangör som anordnar guidade turer. Två är Harlem One Stop, Harlemonestop.com eller Harlem Your Way Tours Harlemyourwaytours.com.

En guidad tur på ett par timmar kostar runt 25 dollar, turerna börjar vanligtvis 10.15 på söndagar. Harlem Your Way Tours tipsar om dessa tre kyrkor, men det finns många fler:

Mt.Olivet Baptist Church
W. 120th St. 201 Lenox Avenue (Malcolm X Blvd.)
Tel: +1 212 864 1155 Mountolivetbaptistchurch.org

La Gree Baptist Church
362 W. 125th St, tel: +1 212 678 0200
Facebook.com/pages/LaGree-Baptist-Church-
Harlem-NY/198027540300597 

Friendship Baptist Church
144 West 131st Street, tel: +1 212 281 0600

 


 

BONUS

Blanda din egen Obama-tini

En drink komponerad för att hedra president Barack Obama, med ingredienser symboliserar Hawaii, där han växte upp (ananasjuicen) hans vitterhet och intelligens (lime) och så chili för hans glödande passion.

3 delar ananas juice
2 delar gin
3/4 del lime juice
3/4 del glukos sirap
en kvarts färsk chilifrukt, urkärnad och grovt hackad
ett stänk Angostura bitter

Gör så här: Beräkna 3 cl gin per drink. Häll allt i en shaker, krossa chilin. Tillsätt is och skaka ordentligt i femton sekunder. Sila bort isen och chilibitarna.Servera i cocktailglas, garnera med en bit citronskal – och skåla för dina drömmar.