Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Resor

New York
med barnen

Fönstret tog med sig högtrotsig
treåring till The Big Apple

Sugen på att resa till New York men vill vänta tills barnen blivit större? Gör inte det – res nu! Det skriver Fönstrets Jonas Helling som har upptäckt att Manhattan inte bara är coolt utan också – fantastiskt barnvänligt. Här trivs både stabila sjuåringar och osäkrade småbomber till trots-troll!

[Ladda ner reportaget som PDF]


– 
Jag vill gå av planet nu, pappa. Jag tänker gå av planet nu.

Treåriga dottern avfyrar dessa ord 11 000 meter uppe i luften, just när vi passerar Grönlands södra udde. Nedanför oss ser vi tydligt hur isbergen flyter i Nordatlantens vatten och vi har fyra timmar kvar, hälften av flygresan, till det att vi verkligen kan kliva av planet på Newarks flygplats en halvtimmes färd sydväst om Manhattan.

Budskapet från dottern står i overkligt skarp kontrast till naturens skönhet. Hon vill kliva av. Och jag vet att hon menar det. Mitt ”nej, det går ju inte...” följs av ett utbrott så våldsamt att ingen i flight SK903s turistklass denna den 8 maj 2015 kan ha njutit sin goda lilla chokladmousse omedveten om det. När vi väl står i kön till tullen i USA flera timmar senare kommer det fram vänliga svenska män- niskor och säger ord som ”vad tappra ni var”, och ”vi vet hur det känns ...”.

Var det verkligen smart att resa till New York med en osäkrad scud-missil till treåring undrar kanske läsare av ordning nu. Svaret är ett tydligt: Ja!

Detta av tre skäl, som vi ska få se i det här reportaget.

 

NATTSUDD – BARNFAMILJE-STYLE

– Är det morgon nu?

Manhattan 04.00, första natten i USA. Båda barnen slår upp ögonen och frågar. Hemma hade man svarat ett plågsamt – neej! Här instämmer vi utan att tveka: ”Ja! Good morning New York!”

För det är en häftig upplevelse att vandra ut i Manhattans skyskrapedjungel under vargtimmen då staden faktiskt almost sleeps... Häftigt att se de långa avenyerna ligga bilfria. Ett mäktigt skådespel att först ute på gatorna se skraporna börja glimra i gryningen. Coolt att efter ytterligare någon timme möta de första New York-borna när de i mjukiskläder går ut för att rasta sina hundar i Central park.

Vi letar upp och hittar vårt eget dygnet-runt-öppna frukostställe. Där köper vi sedan smakrikt nybryggt Colombia-kaffe, färskpressad apelsinjuice och rostade bagels varje morgon innan ens Manhattan-tuppen har vaknat. Kvartersbutikens kinesisk-amerikanske ägare storskrattar varje gång vi kommer in och pekar på våra döttrar – ”little girl, awake so early!”

Och det är ju meningslöst att betala för hotellfrukost, när det ändå börjar kurra i magen flera timmar innan hotellet ens har börjat brygga kaffet.

Men är det säkert att gå ut på Manhattan klockan fyra på morgonen? Ja, enligt all fakta är det så. New York har gått från att vara en stad som man nästan fick räkna med att bli rånad i, till att bli en av Amerikas säkraste storstäder. 1990, det år jag själv besökte staden för första gången, mördades 2 262 människor i New Yorks kommun (New York City) med 8,5 miljo-ner invånare. 2013 hade mordsiffran sjunkit till – 335. Annan brottslighet följer samma spår. Antalet våldtäkter mot kvin- nor har under samma tid minskat med 2/3-delar.

En sikhisk-amerikansk taxichaufför som kör oss genom New York-stadsdelen Bronx bekräftar den ljusa bilden:

– När jag började köra taxi var Bronx ett område man undvek. I dag är det inte så. Det har blivit bättre överallt, säger han.

Det finns flera förklaringar till den här stora framgången i att skapa trygghet för en mångmiljonstads invånare. En är polisiär. 1994 bestämde sig New Yorks dåvarande borgmästare Rudy Giuliani för att det fick vara nog. Från och med nu skulle polisen inte bara lösa brott. Den skulle även förhindra att de uppstår. Man fick polisen att ingripa mot även mindre all- varliga brott – s k nolltolerans. Tanken var att det är bland dem som krossar bilrutor som man också hittar de grövre brottslingarna. Eller förhindrar dem att bli det.

En annan förklaring är att New York har ”gentrifierats”, som det kallas när rikare människor flyttar in där fattigare tidigare bott. Begreppet används ofta som något negativt. Men det går ju också att vända på resonemanget, för rikare människor flyttar ju inte till ett område förrän det faktiskt är ett trevligt ställe att bo på. Och säkerheten har som vår taxichaufför påpekade, inte bara ökat i de dyraste områdena, inte bara på Manhattan.

– Det finns i princip inga områden längre på Manhattan som turisten ska undvika. Och inte många alls i New York som helhet, skriver New York-kännaren Olle Wästberg, tidigare chef för Sveriges konsulat i New York.

Den vetskapen njuter jag och mina småbarn i fulla drag av när vi ”äger” Manhattans pampiga avenyer klockan fyra på morgonen.

– Finns det glass i ”Merika”, pappa?

Treåringen hade bara en fråga till oss föräldrar före resan över Atlanten. Svaret på frågan visade sig till hennes stora glädje vara – ja! Och det är inte bara på glassfronten som USA visar sig vara ett överraskande barnvänligt land. Under vår vecka här regnar det vänligheter och artig- heter över oss, på ett sätt som vi inte alls är vana vid hemmavid. Det är: ”Take care. Mind the step. How are you? You are so pretty, little girl.” Den som åker till New York med barnen med inställningen att behålla sin medfödda bild av amerikaner som stöddiga och högljudda kommer helt enkelt att få kämpa hårt för att lyckas.

Amerikanerna älskar breda sköna sängar som i princip rymmer en hel familj.

Även trottoarerna visar sig vara breda i New York, trots att vi befinner oss i bilar- nas heliga land på jorden. Så pass att vår treåring med spring i benen kan sätta fart längs avenyer och gator utan att det ger oss föräldrar nära döden-upplevelser, så som trafiken i till exempel Rom, eller London gör. Och New Yorks bilar tuffar fram ovanligt förutsägbart för att vara en så stor stad. Alla utom en handfull av Manhattans 220 numrerade öst–väst- gående ”streets” är nämligen enkelriktade. Av de 12 nord–syd-löpande avenyerna är det bara en – Broadway – där bil möter bil. På övergångsställena räknar ”Mr Gårman” ned från 20 till noll, innan den korsande trafiken börjar rulla.

Systemet med numrerade gator gör det extremt lätt att hitta. Man måste helt enkelt lida av gravt skruttig inre kompass för att gå vilse i New York. Det går snabbt att förstå att 47e gatan kommer efter den 46e, att man ska vända om man vid nästa korsning i stället kommer till den 45e.

Men framför allt – det som gör mega- staden New York City barnvänlig på allvar stavas: Central park. Här – i USAs mest besökta park – tillbringar vi så mycket tid att det här reportaget om det hade varit en Hollywood-film skulle ha kunnat döpas till ”A week in the park”.

A WEEK IN THE PARK

– Nu är vi klara, var är ni?

– I Central park. Ungefär vid...

Frågan går knappt att besvara. Centralparks stigar ringlar sig fram. Runt små sjöar och dammar. Genom blommande buskage. Över romantiskt stenlagda broar. Inte för att på snabbast möjliga tid ta dig hit eller dit, utan för att skapa maximal småskalig variation i stads- och landskaps- bilden. Det är sagolikt vackert. Som om hobbitarnas Fylke i JRR Tolkiens klassiker Sagan om ringen hade anlagts som stads- park – i skala 1:1. Men – som om Fylke dessutom skulle vara kringbyggd av en stadssilhuett som jag undrar om ens Tolkien själv hade kunnat rita.

Längs den östra sidan av parken – fashionabla Upper east side med sina lugna sandstensfärgade fasader. I väster – urtrevliga Upper west side med sin taggigt vackra taklinje, med bland annat Dakota building (där John Lennon bodde och Yoko Ono fortfarande bor) och sina många kvartersrestauranger som besöka- ren absolut bör kryssa sig fram mellan efter museibesök eller parkhäng. Och så – längs parkens södra kortsida: Midtown med sina riktigt höga skrapor, var och en i någon av de stilar som följt på varandra under hundra år av skyskrapebyggande – från snirkligt dekorerade art deco på 1920- och 30-talen, till 1970-talets ”Dallas- skrapor” i vitt, svart och glas.

Det finns helt enkelt inget tråkigt att titta på. Inte i grönskan. Inte längs bygg- naderna runt parkens sidor.

Den stora parken är i princip ett gratis- nöje för familjen på New York-semester. De 21 lekparkerna som parkadministrationen driver är gratis – vi hinner avverka hälften av dem under vår majvecka i stan.

Det enda som kostar så pass att humöret påverkas är turen i häst och vagn som varje barn naturligtvis kräver att få åka. 50 dollar för 20 minuter drar ned mungiporna på varje förälder. Men när vi förträngt och gått vidare tröstar vi oss med att det trots allt är gratis att titta på de praktfulla hästekipagen. Och det gör både tre- och sjuåringen veckan lång.

Gratis är också – hundspaningen. För här myllrar det av New York-bor som pro- menerar sina jyckar. Rena uppvisningen av allt som människan har lyckats avla fram i hundväg. Frågan är om landskapsarkitekten Frederick Olmsted hade kunnat föreställa sig det när han färdigställde Central park, 1857 – att den i dag 145 år senare skulle glädja framför allt två kate- gorier newyorkare, hundägarna och – joggarna. För här flyter det också fram en ständig ström av svettande amerikaner av alla åldrar, färger och former.

Joggning, ja – men hur är det nu med de feta amerikanerna? När jag reste hit första gången för 25 år sedan, blev jag chockad över fetman. Över att det fanns poliser med kroppshyddor som pilatesbollar. Över att inse att folk åt lunch, och inte bara fika, på Dunkin’ Donuts (”fyra donuts och en stor cola tack ...”).

När vi är här nu reagerar ingen i familjen på att folk skulle vara feta. Det kan bero på att även vi svenskar har svällt upp det senaste kvartsseklet. 70 procent av amerikanerna är enligt statistiken överviktiga. Men det är numera även hälften av svenskarna. Och i både USA och Sverige är fetman ett större problem på landsbygden än i storstäderna.

Och visst har det hänt något med New Yorks matutbud på de här 25 åren. Tidstypiskt är att jag på allvar har svårt att hitta ett McDonald’s när jag väl faktiskt vill göra det (treårstrots: ”Vill BARA ha Donalds fritts!”) Jag går ut med barnvagnen och tror att jag inom någon minut ska snubbla över ett ”McDo”. Det visar sig bli en riktig långpromenad. Jag hade garanterat under samma sträcka hittat tre- fyra stycken av samma kedja i Stockholm.

Nej, i New York verkar trenden i dag inte vara fler nya kedjor som säljer industribur- gare. Snarare finns det ett överflöd av brunch- och fikaställen som stoltserar med budskapen om ”organic”, ”natural” och ”local products”. Den som trodde att globa- liseringen skulle strömlinjeforma vår mat- kultur efter det sämsta på jordklotet verkar ha haft fel. Maten – och kaffet! – har väl aldrig smakat bättre i världen än just nu!

SE UPP! (mot skyn)

 – Wow! Kolla! Såå högt!

Gratis är inte bara Central park utanäven skyskrape-spaningen. Vi har surfat runt hemma i soffan och låtit sjuåringen lista de skrapor hon inte vill missa under besöket på Manhattan. Den här dagen ska vi bocka av dem alla! Tror vi, utan att ha rådfrågat lillasyster... Som har en helt egen agenda just den här dagen: resans andra stora trotsattack.

– Sitta här!

Lillasyster slår sig helt sonika ned på Sjätte avenyns trottoar strax utanför Rockefeller center, som bland annat rym- mer studion där berömda Tonight show spelas in direkt varje kväll måndag–torsdag sedan 1954. Här, just som vi fått upp farten den här spännande utflyktsdagen, deklamerar hon sin egen självständighetsförklaring. Den rymmer tre punkter:

1. Jag tänker inte gå.

2. Jag tänker absolut inte sitta i min barnvagn.

3. Jag tänker verkligen inte bli buren, av någon, någonstans.

Aktionen håller i sig i en timme, stjäl det dubbla av familjens dagsreserv av utflyktsork. Men bortsett från att vi av ren utmattning stryker den sista tänkta sky- skrapespaningen (nya World trade center- skrapan – ”One”) blir det ändå en lyckad dag. Sjuåringen kan bocka av de ikoniska byggnadsverken från sin lista: Chrysler building, American radiator och många fler. Ett besök högst upp i Empire state building blir kronan som verkligen kröner skyskrapedagen. Vi tvekade länge. Vågar vi ge oss på att köa, åka hiss 86 våningar och sedan svaja omkring däruppe och åka hiss lika långt ned igen – med en rebellisk yngsta familjemedlem? Huvudpersonen själv hjälper oss att fatta beslutet när hon plötsligt somnar i sin vagn strax efter förmiddagens trotsattack. Då sätter vi fart! Vår yngsta dotter sover sött hela vägen upp för världens mest kända skyskrapa, sover uppe på dess utsiktsterrass, och vaknar först i hissen på vägen ned. Då på alldeles bedårande humör, helt utan omstörtande planer i blicken.

Sjuåringen och vi vuxna är helnöjda. Empire state building är imponerande sedd från gatuplan, vacker interiört och bjuder dem som har köpt biljett till utsikts- terassen på en spännande utställning om byggnadens och stadens historia. Att blicka ned på Manhattan uppifrån Empire state buildings 86e våningsplan blir ett minne för livet för stora och de av de små som är vakna. King Kong kunde inte ha valt en bättre flyktväg, rent turistiskt.


EN DAG PÅ MUSEET

– En rumpa! Och en till!

Treåringen tjuter av skratt åt de naknamarmorstatyerna på Metropolitans trivsamma inglasade innergård.

Även sjuåringen stortrivs på detta Amerikas största och viktigaste konstmuseum som ligger mitt vid Central parks östra sida vid Manhattanstadsdelen Upper east side. Trots att det egentligen är ett vuxenmuseum.

Själv konstaterar jag nöjt att mitt eget förstaval på musei-listan verkar ha gått i hamn, även med små och mellanstora barn i sällskap. Personligen älskar jag också British Museum och Louvren. Men frågan är om inte Metropolitan ändå slår dessa två när det gäller att fånga barnens intresse. Här finns riddare till häst i fulla blanka rustningar. Kassaskåpssäkert. Liksom mumierna i sina guldkistor. Men här finns också mer oväntade succéer. Som Louis Tiffanys (sonen till skaparen av Tiffanys juvelhandel) färgsprakande föns- terglas från 1900-talets början. Lika vackra för en sjuåring som för oss vuxna. Här finns också massor av glittrande smycken, roliga möbler och ”vill ha hemma!”-lampor, Och, inte minst, stora fria ytor och långa korridorer som det går finfint att springa fritt i medan föräldrarna försöker suga i sig så mycket det går av det som står utställt längs vägen!

”Barnsligt” läckert är också Temple of Dendur, det fornegyptiska tempel som har baxats hit i original och numera får stolt- sera i egen stor sal med glasväggar med panoramautsikt mot Central park.

Metropolitan visar såklart mängder av berömda målningar från alla kända konstepoker. Vi väljer att ta riktning på den amerikanska avdelningen, eftersom det ju bör vara den som skiljer ut museet mest från de stora europeiska museerna. Där hittar vi USAs kanske mest kända konst- verk: George Washington korsar Delaware- floden. En gigantisk propagandamålning i stil med Louvrens Napoleon korsar Alperna till häst. Men rolig att se eftersom den trots allt fick en plats i hjärtat hos nybyggarna i Amerika.

Roligt är också att höra en av museets guider peka in i ett rum med 1800- talsporträtt av berömda amerikaner med orden ”And this is the room with ugly white men...” Vanvördigt men kanske sant, inte bara när det gäller USAs utan hela världens gamla porträttsamlingar, sedda med dagens mer jämställda glasögon!

Den stora musei-hitten den här veckan är annars Museum of natural history, på rakt motsatt sida av Central park, känt för barnen från både Nicke Nyfiken och Natt på museet-filmerna. Här trivs barnen från början och hela tiden, även om treåringen blir livrädd för de stora uppstoppade afrikanska elefanterna. Allra häftigast är de många dinosaurieskeletten och modellen av jordklotets största levande djur – blåvalen – i det stora oceanrummet i museets källarvåning. Med dunkelt ljus och havsljud lyck- as naturhistorikerna här skapa stort intresse bland barnen att lära sig så mycket det bara går om alla havsdjur runtomkring oss.

PÅ ZOO ...

– Akta fågel pappa, AKTA FÅGEL!

En av påfåglarna slår plötsligt upp sinflera meter långa fjäderskrud och både vuxna och de större barnen blir mäkta imponerande – vilken praktfull färgexplosion! Däremellan struttar de dock omkring fritt och kluckar både högt och gällt bland besökarna här på Bronx Zoo en mil norr om centrala Manhattan. När de närmar sig treåringen i hennes sittvagn vrålar hon desperat åt mig att genast rulla henne till säker mark. Hon är mer rädd för dem, än för de noshörningar, elefanter och babianer som vi ser under vår heldag här på New Yorks stora utezoo.

Här promenerar vi i timmar i lövträdsgrönskan utan att mer än ana bruset från storstaden utanför. Vi åker halvtimmeslånga tågturen Wild Asia Monorail, där tågföraren har initierat guidar bland de hjortar, tigrar och elefanter som vi passe- rar bara några meter från högrälsbanan.

Fyra och en halv poäng av fem möjliga till Bronx zoo alltså. Den halva poängen drar vi av i ren sympati med vår yngsta för de oblyga påfåglarna.

... OCH TILL HAVS!

Vi lämnar Manhattan tre gånger under vår New York-vecka. Lyckad förutom Bronx Zoo-utflykten är också båtturen ut till Frihetsgudinnan. Sjuåringen tar jättestatyn som Gustave Eiffel – ja, mannen bakom Eiffeltornet – konstruerade till sitt hjärta. Både själva byggnadsverket men också berättelsen bakom, om de många miljoner européer som passerade just här för att starta ett nytt liv i USA. En dryg miljon kom som bekant från Sverige, bland dem flera av barnens gamla släktingar.

På sockeln av statyn står den amerikanska poeten Emma Lazarus (1849–87) klassiska dikt ingraverad: ”Give me your tired, your poor, Your huddled masses, yearning to breath free, The wretched refuse of your teeming shore, Send these, the homeless, tempest tost to me, I lift my lamp beside the golden door.”Tanken att vi hemma i Sverige i dag skulle skriva ned samma ord på en stor tavla på Arlanda känns lika kittlande som otänkbar: ”Välkomna världens alla trötta, fattiga, hemlösa och hunsade ...”

Färjan till Frihetsgudinnan avgår från Battery park i finansdistriktet på Manhattans södra udde. På vår långpromenad ned dit från Midtown passerar vi världens mest (ö-)kända börsgata, Wall street, och den kapitalistiska tjuren som står som skulptur där sedan 1987. Imponerande i sin frustande styrka, visst. Men visst borde denna alfahanne till nötkreatur åtminstone ha försetts med en lätt tämjande kedja i nosringen med tanke på hur mycket samhället och skattebetalarna har ställt upp för att få den ekonomiska utveck- lingen på rätt köl igen efter finanskrisen.

Lite mindre nödvändigt känns strandbesöket på Coney Island, den gamla bad- och nöjesorten från mellankrigstiden vid Brooklyns kust mot Atlanten. Det är inget fel på läget, kul att kunna ta 45 minuters smidig tunnelbana från Manhattan till en dag på stranden. Men så oerhört naturvack- ert är det inte ute på Coney Island, trots den både långa och breda stranden. Retro- känslan som stället lever på känns inte motiverad. Gamla barskyltar och blinkande neon, ja men ... Det anrika tivolit – som till vår reskassas glädje visar sig vara stängt just den dagen vi besöker Coney island – står uppställt på en stor asfaltsöken och har ingenting av t ex Lisebergs charm. Säkert kul om man verkligen gillar att åka bergochdalbana på sin New York-resa. Om inte, väljer besökaren med fördel annat i New Yorks långa lista av attraktioner.

Men oceanen är vacker och Atlantbrisen befriande sval. Nästa gång vi längtar efter svalka – och det gör man när luften i New York under sommarhalvåret passerar 30- gradersstrecket – då tänker vi lyssna på rekommendationerna från guideböckerna att i stället ta tåget lite längre bort ut mot Long Island, t ex till the Rockaways, där man enligt vad som skrivs ska mötas av mer orörd natur kring strandlinjerna.

MER VIP ÄN BÖRJE

– Men varför måste vi hem?

Sista dagen i New York. Treåringen vill hem till sin sparkcykel. Men sjuåringen vill stanna kvar, vill inte tro på att hennes båda föräldrar trots allt måste hem och jobba.

Vi summerar. Alla åker till en stad som New York med sina egna intressen. Vissa shoppar. Festar. Vi har under vår vecka knappt varit i en leksaksaffär. Bara två tre gånger ätit vid dukade bord på restaurang. Ändå är både vi och barnen nöjdare än nöjdast. Vi har omfamnats av den magiska ”jag befinner mig i en film om New York”-stämningen som New York är så bra på att bjussa besökaren på. Vi har gratisvandrat milstals i världens mest fantastiska stadspark. Vi har imponerats av vilda djur, och haft kul åt mängder av tama jyckar i koppel.

De allra sista meterna på amerikansk mark avslutas stilenligt barnvänligt. Vid säkerhetskontrollen på Newarks flygplats tilldelas vi med små barn ”priority pass” och vinkas förbi den långa kön. Vi ser i ögonvrån Börje Salming med kompisgäng snällt stå kvar och köa. Vi tackar och bockar för att USA, som är så ökänt för att dyrka framgångsrika människor, låter en trotsig treåring med familj gå före en stenrik hockeylegendar i passkön.

Flygresan hem går smärtfritt. Trots-åringen vill inte gå av ovanför Grönland. Hon äter gott, tittar på film och sover sig sedan igenom både ”good evening this is your captain speaking” och ”nu påbörjar vi landingen mot Arlanda ...”.”We made it there, now we will make it anywere”, skulle vi med Frank Sinatra kunna sammanfatta. Om det inte bara var så att det inte var så särskilt svårt att greja det ”there” – även med en högoktanigt trotsig treåring.

Detta, som jag skrev inledningsvis, av tre skäl:

1. Amerikanerna har visat sig vara ett märkbart barnvänligt folk.

2. New York har visat sig vara en härligt barnvänlig stad.

3. Och – visst har treåringen har spårat ur några gånger. Men – inte mer än hon hade gjort hemma i radhuset på Uppsala-slätten. För mig som förälder är valet därför lätt när det ges – hellre säga nej till en glass till på Manhattan än säga nej till en glass till på Konsum hemma. Resa vinner över inte resa, även med trotsiga barn som resesällskap.

Vi tröstar sjuåringen med att vi ska börja spara till en ny New York-resa så snart vi har kommit hem. En dyr dollarkurs står i vägen. Men kanske blir den verklighet om några år. Lagom till hennes lillasysters ... 5-årstrots?

 


 

GUIDE

Res till New York med barnen – som Fönstret gjorde
RESA DIT

Direktflyg från Stockholm med SAS, American airlines och Norwegian. Från ca 4000 kr t/r.

NÄR?

Alla årstider kan ha sin speciella charm i New York. Den som vill leva parkliv åker i maj, då grönskan har slagit ut. Eller i september/oktober, då det fortfarande är varmt eller milt och löven börjar färgas men ännu inte har fallit.

TIPS: Flygstol

Boka platser till höger i planet när ni reser till New York från Sverige. Då kan ni, om himlen inte är täckt av moln, se de storslagna isbergen längs Grönlands sydkust.

Det är ganska dyrt …
… att äta ute vid dukade bord. Till menypriset kommer alltid moms (8,75 procent) och nästan obligatorisk dricks på ytterligare 15 procent. Det drar lätt i väg! Billigare är att äta på snabbmats -
ställen eller köpa hämtmat i närbutiken på hörnet.

Det är ganska BILLIGT …
… att åka taxi. Var alltså inte alltför rädd att gå slut på orken. En ”yellow cab” är aldrig långt borta på Manhattan och tar dig hem till baslägret igen utan att kosta reseskjortan.

TIPS: SÄKERHET

Skriv ditt eget mobilnummer, med landsnummer, på lapp som du lägger i barnets ficka. Eller skriv direkt på barnets underarm.

TIPS: ATT BESÖKA 

Empire state building
Det kostar 32 dollar per vuxen (28 dollar för barnen) att köpa biljett till utsiktsterrassen på plats i skrapans entré. Turistföretag både på nätet och på gatorna försöker övertyga dig om att du behöver köpa en vip-biljett som är minst 10 dollar dyrare per person för att slippa köa för att komma upp. Vi struntade i det och kollade in läget på plats. Det gick supersmidigt att ta sig både upp och ned, med ordinarie biljett.

BRONX ZOO
Bronx zoo från 1899 är ett riktigt bra utflyktsmål, helt klart värt sina inträdesdollar. Tänk Kolmården i
storlek och djurfamilj. En lövträdsoas mitt i förorten med det åtminstone tidigare så skamfilade ryktet. Bronxzoo.com

STRANDLIV
Tre stränder som du kan åka kommunalt till: Coney island vid Brooklyns kust, Rockaway beach utanför Queens och South beach på Staten Island.

PARKLIV x 3

CENTRAL PARK
4 km lång, 1 km bred = 4 kvadratkilometer är Manhattans gigantiska gröna lunga till utevardagsrum. Speciellt den södra halvan av parken, från sjön Reservoir och nedåt, är rent trollskt vacker i sin välanlagda grönska. Centralparknyc.org

BRYANT PARK
Supertrevlig park inklämd mitt bland Midtowns högsta skyskrapor och New Yorks klassiska stadsbibliotek. Här finns fik, karusell (3 dollar/tur) men också gratis utlåning av barnböcker och familjespel. Bryantpark.org

MADISON SQUARE PARK
Fin liten grönskande fyrkant med lekplats, perfekt vattenhål på långpromenaden från centrala till södra Manhattan.

NÄR BENEN VIKER …
Barn är inte bäst på att gå långa promenader! Varva gärna med: hop-on-hop-off-buss, taxi, tunnelbana (New Yorks subway ligger grunt under marken, inte svårt alls att ta sig ned till spåren) eller varför inte cykeltaxi i Central park – perfekt för att ta sig fram avgasfritt och utan att fastna i bilköer. Erbjuds ofta till priset 3 dollar i minuten, förhandla och håll koll på minutrarna!

NEW YORK – I BARNENS FILMER
Många som besöker New York brukar slås av känslan av att ”kliva rakt in i en film”. Det gäller även barnen. Under vår vecka i stan hinner vi gå på ”Nicke Nyfikens museum” – Museum of natural history, där även En natt på museet-filmerna utspelar sig. Vi går till den stora leksaksaffären där den elake Gargamel jagar smurfarna i den otecknade filmen med samma namn från 2011. Vi besöker Central Park childrens zoo som är hem för djuren i de tre Madagaskar-filmerna