Fönstret

Så blir du klokare på semestern

Snart fylls svenska folkhögskolor av mer än tio tusen vetgiriga deltagare. Det är dags för årets sommarkurser. Följ med Fönstret till ”Folkan” i Hemse, på kurs i den gotländska försommarens botanik.

Jag bläddrar länge i folkhögskolornas gemensamma sommarkurskatalog innan jag fastnar för en  femdagarskurs som heter gotländsk försommar. Inga förkunskaper krävs och äntligen ska jag få lära mig se skillnad på orkidé och orkidé!

Kvällen före

Vi är flera som anländer redan nu. Rumsnycklarna ligger i en brevlåda, och i matsalen finns kvällsfika framdukat. Den färdigskivade limpan och kaffe bryggt genom pappersfilter känns som en välkommen omväxling från espresso och pecorino på surdeg. Tänk att jag alldeles hade glömt bort hur gott det smakar med prickig korvmacka med mycket smör!

Jag bekantar mig med Birgitta Andersson från Järfälla, som är helt klädd i Fjällrävengrönt och går kursen för andra året i rad.

– Jag ville egentligen gå gotländsk kyrkokonst nästa vecka, men den blev inställd, berättar hon.

Doften av tusentals blommande syrener lockar ut oss på en kvällspromenad i den ljusa, men kyliga försommarkvällen.

Dag 1

Morgonsolen flödar in i matsalen när vi över havregrynsgröt och kokta ägg småpratar om hur gott vi har sovit och hur kul det ska bli.

Vår kursledare, arkeologen och fältbiologen Anso Norling, hälsar oss välkomna och visar runt på den prydliga lilla folkhögskolan från 1876. De välansade gräsmattorna mellan byggnader från olika årtionden får det att likna ett amerikanskt college campus. Vi slår oss ner i ett av klassrummen och presenterar oss för varandra. Medelåldern är så hög att många inte längre har något jobb att ta semester ifrån.

Det finns två Birgittor, två Margarethor och två Kristinor. Äldst är Ingrid Gerdland, som fyllde nittio i våras, som är här med sin bokcirkel från Västerås. De har förberett sig genom att läsa flera deckare om mord begångna på Gotland.

– Vi har utsett tre sekreterare som turas om att skriva ner allt vi lär oss. Och så ska vi träffas när vi kommer hem för att repetera, berättar Ingegerd Hjärne som lockat hit deltagarna efter att ha varit här tidigare och gått den där kursen om gotländsk kyrkokonst.

– Sedan dess ser jag helt andra saker när jag kliver in i en kyrka. Jag brukar försöka vara lite snoffsig och peka ut triumfkrucifixet, berättar hon.

Förskoleläraren Eva Jädervill från Månkarbo i norra Uppland upptäckte folkhögskolornas sommarutbud för flera år sedan och har sedan dess bland annat gått på sång- och skrivarkurs på sin semester.

– Jag skulle aldrig lägga mig på en playa, det här är mycket mer inspirerande, så berikande, säger hon.

Andra är, liksom jag, noviser.

– Jag hade ingen aning om att det fanns sommarkurser på folkhögskolor, jag önskar att jag hade upptäckt det tidigare, säger Sonja Gustafson från Stockholm.

Redan före lunch är hon är biten.

– Det här ger mersmak! Jag vill absolut gå flera kurser. Det är ett roligt sätt att upptäcka Sverige och träffa nya människor.

Sedan blir det grundkurs i gotländsk geologi. Anso Norling ritar med krita på den svarta tavlan och anteckningsblocken fylls av den fascinerande historien om hur hela Sverige för fyra hundra miljoner år sedan var ett korallrev, som trycktes ihop och blev till kalksten under inlandsis. Kalksten som sedan, under istid efter istid, slipades bort från resten av Sverige. Men hur just Gotland (och Öland) låg skyddat i en grop i urberget och därför hade kvar sin kalkvita berggrund när ön steg ur havet några årmiljoner senare. Och att det alltså är därför öns stränder är full av de förstenade koraller vi kallar fossiler.

Tänk att man kan få en sådan kick av att få reda på sådant man inte visste att man ville veta!

Dag 2

Vi gör flera utflykter med buss och i dag kör vår jovialiske chaufför Gösta Hult oss söderut, mot Hoburgen där Gunborg Rosén från skånska Hörby blir dagens hjälte. Vi är på jakt efter våradonis, en av de blommor som liksom vilda orkidéer trivs i den kalkrika jordmånen på Gotland.

– Det hörs ju på namnet att den redan kan vara utblommad nu i juni, varnar Anso Norling.

Hennes farhågor besannas av några vackra, men vissna, exemplar omedelbart utanför bussen.

– Så synd! Blommorna är gula och så väldigt vackra, säger hon.

I stället får vi en föreläsning om några av de andra gula blommorna som växer här och snart kan vi skilja blodrot (alltid fyra kronblad) från gråfibbla (en särdeles vacker ljust gul nyans) och kärringtand (bubbliga, klargula blomblad). Och om tulkörten, som på samma sätt som kaktusar i öknen överlever torka tack vare förmågan att bevara fukten inne i sina vaxartade tjocka blad.

Men Gunborg Rosén har inte en tanke på att ge upp. Utan minsta tvekan sätter hon av uppför den branta slänten som löper längs Gotlands sydvästra spets. Utsikten över havet och den kalkvita vägen som slingrar nedanför platån gör att jag tänker att det inte gör något om vi inte får syn på någon adonis. Då ropar Gunborg till.

– Våradonis! Våradonis!

Visst, den är på gränsen till utblommad och faktiskt misstänkt lik ogräs. Men ändå. Vi knäböjer, fotograferar och granskar med lupp.

Då ropar Gunborg igen. Våradonis! Den här gången blommar den, i hela sin gula prakt i skydd av en enbuske.

Vid middagen – färsbiffar, brunsås och kokt potatis – jämför vi upplevelser. Vad var bäst? Våradonisen? Lunchen som vi dukade upp i lä för den iskalla vinden vid den bedårande lilla kyrkan i Gotlands sydligaste socken Sundre? Den där väluppfostrade fjärilen, i fyra nyanser av blått som satt stilla länge nog för att jag skulle hinna ta en bild? Ingrid Gerdlands glädje när hon kom sättande över heden så de vita lockarna yrde, högt ropande: ”Jag har sett en orkidé! Jag har sett en orkidé”?

Till sist enas vi om att dagens behållning var när Anso Norling letade i boken efter årtalet för den danska invasionen av Sundre socken och Svend Raaby, en vithårig äldre dansk herre som jobbat halva livet som läkare i Bastuträsk, med hög röst fastslog:

– 1361! Jag var med!

Efter kaffet på maten får vi brått, till en på begäran extrainsatt kvällsföreläsning. Om fossiler.

Innan jag somnar tänker jag att det är lite som att bo på ett strandpensionat, fast vi förkovrar oss i stället för badar om dagarna. Och så försöker jag göra en lista på namnet på alla växter jag lärt mig namnen på i dag:

Blodnycklar – orkidé som ser ut som artfränden ängsnycklar, men vars blad som ser ut att vara fläckiga av blod. Kan kanske inspirera till ännu en gotländsk deckare.

Stinknäva – en intensivt lila, pytteliten blomma som lyckas växa direkt på klappersten. Klämmer man på den och luktar på fingrarna, stinker det. Det latinska namnet Geranum Robertus kom sig av att Carl von Linné ville jävlas lite med någon som hette Robert.

Johannis nycklar – ser också ut som ängsnycklar fast den är ljust lila längst upp. Därför kallas den också hjälmnyckel. Men varför orkidéer kallas nycklar, det glömde jag att fråga.

Innan jag orkar skriva upp namnet på alla de andra blommorna Anso Norling också visade oss, somnar jag.

Dag 3

”Död morkulla i Linnés källa.” Vad som skulle kunna vara en titel på ännu en deckare om gotländska mord står skrivet på den vita tavlan där besökare på Stora Karlsö kan anteckna vilka fåglar de har sett. På båten hit läser Åsa Högström från bokklubben i Västerås högt ur Den dubbla tystnaden av Mari Jungstedt:

– Sedan ska de tjugoen dagar gamla ungarna simma till Polen, med sina pappor.

När det handlar om de tjugo tusen sillgrisslor som häckar på öns branta klippor behöver inte ens deckardrottningar fabulera. De svartvita sjöfåglarnas sätt att överleva genom att putta sina ännu inte flygfärdiga ungar utför en fyrtio meter hög klippkant överträffar allt hittepå.

Ända sedan 1900-talets början har turister kommit hit för se hur sillgrisslor och tordmular lägger sina färgglada ägg direkt på de smala klippavsatserna. Och att stå där och titta på när stora, hungriga trutar sveper förbi i hopp om att någon sillgrisslemamma eller tordmulepappa för ett ögonblick ska lämna sin nyfödda unge obevakad är som att titta på Mitt i naturen – live.

På väg till och från fågelberget vandrar vi över ännu en gotländsk hed (som vi nu vet inte är någon hed utan ett alvar, precis som på Öland) högt över det glittrande havet. Och nu är det inte bara gula blommor i gräset längre. Där är de ju, gråfibblan, blodroten och solvändan och kärringtanden!

– När man vet vad de heter är det som att återse gamla vänner. Titta, en svartkämpe! säger Birgitta Holm och ler som om hon efter en lång vinter fått syn på en gammal bekant i vårsolen.

– Och det här är väl en utblommad våradonis, vågar jag mig på att påstå – och jublar när Anso Norling bekräftar att jag faktiskt har rätt. Jag! Så förvärvas ny kunskap, by omsättning i praktiken.

När vi går ur bussen hemma på Folkan meddelar Gösta Hult att vi har en timme och tjugotre minuter på oss att vila före middagen. Vilken tur! För i kväll är det på Birgittas med fleras begäran ännu en extrainsatt kvällsföreläsning. Denna gång om konsten i de 92 medeltida gotländska kyrkorna. Hur gammal är jag egentligen? undrar jag när jag skyndar dit, full av förväntan.

Sista dagen

I dag går bussen till Stavgard, en rekonstruerad järnåldersgård dit gotländska mellanstadieelever kommer på lägerskola för att leva järnåldersliv och höra den
osannolika men alldeles sanna skrönan om hur en niondeklass på skolresa alldeles
på riktigt hittade en silverskatt just här på pingstafton 1975. Likt vetgiriga femteklassare
lyssnar vi andäktigt när Anso Norling berättar om den rike vikingen Stavar och hans skatt, som i dag finns på Fornsalen i Visby.

Sedan är det sorgligt nog dags för den allra sista rasten med medhavt fika serverat
i sagolikt vacker natur. Gösta Hult plockar återigen fram sitt durspel och sjunger ännu några av den lokala revylegendaren Allan Nilssons (pappa till flera av Ainbusk Singers) visor.

Ingegerd Hjärne håller ett spontant tacktal till Anso Norling och hennes mod att då och då erkänna att hon inte vet – men att hon kan ta reda på det.

– Man kan inte veta allt, men man kan ta reda på allt. Det tar jag med mig från den här kursen, säger Ingegerd som råkar fylla 75 år på kursens sista dag.

Guide

Gå på sommarkurs – som Fönstret gjorde

Resa dit

Hemse är centralort på södra Gotland, buss från Visby kostar 150 kr tor. Båt tor från Oskarshamn eller Nynäshamn kostar från 500 kr till en tusenlapp, beroende på säsong. Billigare mitt i veckan – och mitt i natten. Priser och avgångar på Destinationgotland.se och Gotland.se/kollektivtrafiken.

• Kostnad: Femdagarskursen i Gotländsk försommar kostar 4 515 kr och äger i rum år från den 29 maj till den 2 juni. I priset ingår bussutflykter, inträde på Fornsalen i Visby och båt till Stora Karlsö samt helpension i delat dubbelrum med dusch i korridoren. Enkelrum och/eller egen dusch kostar extra.

Fakta

• I sommar erbjuder 81 svenska folkhögskolor i hela landet mer än 740 olika sommarkurser, i allt från stresshantering till folkmusik och akvarellmålning.

• Enligt folkhögskolornas informationstjänst gick cirka 11 000 svenskar på sommarkurs 2012.

• Undervisningen är avgiftsfri enligt lag, men skolorna får ta betalat för material, kurslitteratur och studiebesök och utflykter. T ex så kostar tredagarskursen Vårfåglar på Ölands folkhögskola 1 350 kr, utan kost eller logi.

• Folkhögskolornas informationstjänst ger ut en katalog över sommarens alla kurser. Beställ eller skriv ut på Folkhogskola.nu

• Om inget annat anges krävs inga förkunskaper.

Måla akvarell i Bohuslän, spela folkmusik i Dalarna, skriv en novell i Svalöv …

… klassiska sommarkurser

JAZZSÅNG
Framnäs folkhögskola i norrbottniska Öjebyn. För yrkesverksamma sångpedagoger som vill utöka sin repertoar. Den 25–26 maj. Framnas.nu.

YOGA
Stanna av i vardagen med yoga, meditation, avslappning och promenader på Medlefors folkhögskola i Skellefteå. Gör en egen må-bra-plan. Den 17–20 juni. Medlefors.se.

SKÅDESPELERI
En intensiv prova-på-kurs för dig som alltid har drömt om att våga på Molkoms folkhögskola i Värmland. Den 18–20 juni. Molkom.nu.

BLAND ROSENDOFT OCH DAGGKÅPOR
Forsa folkhögskola i Gävleborg. Att bruka och bereda läkande växter, teoretiskt och praktiskt. Den 24–27 juni. Lg.se/forsa.

NOVELLSKRIVARKURS
Fridhems folkhögskola i Svalöv. Utveckla ditt skrivande och lär dig använda novellformen som en trampolin för drömmar och fantasi. Den 24–28 juni. Fridhem.fhsk.se.

AKVARELLMÅLNING
Billströmska folkhögskolan på Tjörn. Måla utomhus och lär dig grunderna i akvarellteknik. Den 1–7 juli. Billstromska.fhsk.se.

FOLKMUSIK
Malungs folkhögskola i Dalarna. En intensiv vecka med sång, dans och låtspel på fiol. Den 29 juli–3 augusti. Malungsfolkhogskola.se.

SLÄKTFORSKNING
Lär dig hitta i databaser, läsa kartor och mer om soldatforskning på Gamleby folkhögskola. Den 29 juli–2 augusti. Gamlebyfolkhogskola.se.

TRÄBÅTSRENOVERING
Stensunds folkhögskola i Trosa. Handledning i renovering av medhavd träbåt. Praktik varvas med teori. Den 5–10 augusti. Stensund.se.

ALLA KAN SJUNGA
Långholmens folkhögskola i Stockholm. För dig som drömmer om att kunna sjunga. Den 12–16 augusti. Langholmen.fhsk.se.

Folkhögskolehistoria

• År 1844 grundar prästen Nicolai Frederik Severin Grundtvig världens första folkhögskola i Röddinge i Danmark. Han ansåg att dåtidens latinskolor skapade högfärdiga ämbetsmän och ville ersätta latin med folkets dikter och historia.
• 1868 får Sverige sina tre första folkhögskolor – Önnestad, Hvilan och Lunnevad.
• De första svenska folkhögskolorna är till för de välbärgade bönderna, som vill utbilda sina söner i nya sätt att bruka jorden och i föreningskunskap, för att skaffa sig lokalpolitiskt inflytande. Läsåret är anpassat till lantbruket, det börjar efter skörden och slutar före vårbruket.
• De första sommarkurserna är avsedda för bonddöttrar, som lär sig sy, väva och hushålla.
• I början av 1900-talet gör arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen folkhögskolorna till sina. Konservativa krafter varnar för att de ska bli socialisthärdar.
• I dag har sommarkurser blivit ett sätt att hålla verksamheten och heltidsanställd personal i gång året om.

Skrivar- och målarkurser har länge varit populära. På senare år har allt fler kurser i friskvård, yoga och mindfulness tillkommit.

Tips!

• Hjälp forskarna på Stora Karlsö att ringmärka sillgrissleungar som just har puttats från klipporna av sina föräldrar. Det sker nattetid, i månadsskiftet juni–juli. Ett fåtal turister får assistera när forskare mäter, väger och märker tusentals ungar i den ljusa sommarnatten.

Det går inte att boka i förväg. De som övernattar på öns vandrarhem kan varje morgon skriva upp sig på en lista och hoppas på en av de åtråvärda platserna. Hård konkurrens med entusiaster som köar i sovsäck för att komma först i kön. Boka boende på Storakarlso.se.

Publicerad i nummer 2, 2013