En tidning från ABF

10 frågor

10 frågor till Gustav Fridolin

”Engagemang smittar”

Örat i luften och fötterna i myllan. Det är hörnstenarna i ledarskapet för Miljöpartiets nye språkrör, folkhögskoleläraren Gustav Fridolin.

Gustav Fridolin
Ålder: 28. 
Gör: Språkrör för Miljöpartiet. 
Bor: I Stockholm. Familj: Hustrun Jennie.
Bakgrund: Gick med i Miljöpartiet som elvaåring. Har varit språkrör för Grön ungdom. Blev 2002, 19 år gammal, den yngste riksdagsmannen någonsin. Vägrade ta emot inkomstgaranti när han lämnade riksdagen. Jobbade som journalist och folkhögskolelärare, och skrev böcker, innan han återvände till politiken. Är sedan i maj ett av Miljöpartiets två språkrör.



1. Du var bara 16 år när du blev språkrör för Grön ungdom. Hur var det att få en ledande roll så ung? 
– Vi var flera stycken och hade en rutinerad förbundssekreterare. Hade de andra inte funnits hade det blivit en större utmaning än det blev. Nu var vi en grupp, vilket gjorde att det kändes tryggt.

2. Vad lärde du dig om ledarskap under den tiden? 
– Förutom att det är viktigt att inspirera, entusiasmera och motivera, lärde jag mig en specifik sak: hur viktigt det är att nå ut och bjuda in människor som står utanför politiken, att rekrytera utanför Miljöpartiet. Vänder man sig ut ser man att det finns massor av engagerade människor.
– Människor vill vara med och göra skillnad, men man kanske inte vill sitta på möten som slutar med att någon annan gör skillnad. Man vill att det man gör ska leda någonstans. Det finns ett uttryck: ”Att stå på tillväxt.” Men de nya som kommer med nya erfarenheter har mycket att tillföra. Ska de då stå på tillväxt förlorar man i engagemang.

3. Hur har du gjort för att som ung ledare bli tagen på allvar? 
– Jag har försökt att vara mig själv. Om jag ska vara till lags lyckas jag ju inte behålla mitt engagemang. Och man måste våga ta strid.

4. Du har också jobbat som folkhögskolelärare. Hur lärde du dig lära andra? 
– Genom att plugga. Det viktigaste, förutom det, har varit engagemanget och att man vill lära sig själv.

5. Ett bra pedagogiskt knep att dela med dig av? 
– Att behålla lågan brinnande. Engagemang smittar.

6. Vad är viktigast i ditt personliga ledarskap nu? 
– Man måste vara lyssnande, våga lyssna på den som är helt ny – det kan ge mycket. Och att inte tappa fotfästet. Jag har bett mina gamla kompisar att ta tag i ballongen om den börjar lyfta.

7. Hur skapar man en bra gruppanda? 
– Det är lätt att bli otålig som ledare. Men saker måste få ta tid. Många lösningar kommer precis när mötet är slut, när någon suttit och fnulat en stund. Då måste man ta sig tid att lyssna.

8. Många känner obehag inför att prata inför grupper. Något bra knep? 
– Jag kan vara jättenervös själv. Ett tips är att vara förberedd. Maria Wetterstrand sa något bra: ”Om man inte vet vad man ska säga, pröva att säga som det är.” Jag har sagt ”jag vet inte” många gånger.

9. Ledarskap handlar mycket om att lyfta andra. Hur lyfter du andra? 
– Jag försöker att lyssna och ge credit. Har jag lånat en idé från någon försöker jag också säga att det är den personens idé.

10. Vad gör du om engagemang och motivation tryter? 
– Jag har lyxen att få jobba med det jag är engagerad i och motiverad för, så jag hämtar engagemang genom att ta det lugnt – gå i skogen med jaktlaget eller se en dålig film med min fru. Annars är ett bränsle till lågan att tänka på de gånger som man har lyckats, att tänka lite på varför Sverige går och lägger sig som ett lite bättre land än det vaknade som.


 


Tre ledare jag beundrar:

■ Cem Özdemir, språkrör för tyska miljöpartiet, är av turkiskt ursprung och har lyft partiet. 
– Han har brutit glastaket, bevisat att det går. 
■ Eva Joly, norska och åklagare i Paris som fajtades mot korruptionen, blev grön politiker och möjlig presidentkandidat.
– Hon är en inspiratör. Hon är modig och säger som det är. 
■ Matz Hammarström, språkrör för Miljöpartiet 2000–2002.
– När han satt i förhandlingar och man tittade på honom, i stället för på språkröret Yvonne Ruwaida, sa han ”det här är en fråga för Yvonne”. Det är inte alla män som skulle göra det.