En tidning från ABF

10 frågor

”De ska längta

till nästa gång!”

10 frågor om att leda

Alla behöver vi någon som tror på oss oavsett vad det handlar om. Det är hennes motto. LINNÉA THURFJELL är ideell ledare inom paraidrott och blev nyligen utnämnd till Årets eldsjäl på Eldsjälsgalan.

LINNÉA THURFJELL
Ålder: 24 år.
Yrke: Elevassistent på deltid och deltidsanställd vid Fritidskanalen som ger barn med funktionshinder tillgång till idrott.
Bor: I Kalmar.
Bakgrund: Är utbildad fritidsledare med inriktning mot specialpedagogik. Tränar två springandelag och ett rullstolslag i innebandy. Är dessutom ansvarig för rullstolsbasket inom KFUM. Blev i mars korad till Årets eldsjäl i öppen kategori.


1. Vad får dig att brinna?

– Det är så himla roligt och ger så mycket tillbaka att träffa alla goa människor och se dem utvecklas. Att engagera sig i en förening på fritiden känns så meningsfullt och betalningen får man i annat än pengar.


2. Vad är viktigast för dig i ditt ledarskap?

– Att vara lyhörd. Och bemötandet. Som ledare är det viktigt att se och bekräfta alla. Inom parasport och breddsport är det extra viktigt att idrotten också blir ett socialt sammanhang. När de går från träningen vill jag att de ska längta till nästa gång. De ska känna att detta är en trygg plats som de vill komma tillbaka till.


3. Hur bemöter du deltagarna?

– Jag försöker se saker lättsamt. Jag berömmer alla, inte bara dem som gör mål. Om någon blir grinig påminner jag om när de gjorde något bra förra gången. Jag vill skapa en stämning där alla känner sig välkomna och där alla känner meningsfullhet.


4. Hur skapar du en trygg plats?

– Genom att visa att alla är välkomna och genom att vara tillmötesgående. Jag vill också visa att det inte gör något om det blir fel ibland, och skapar en stämning där det är okej att göra bort sig. Och man får vara med på den nivå man själv känner för. Ingen tvingas till något och alla får delta efter egna förutsättningar.


5. Något som är särskilt viktigt att tänka på när du leder människor med funktionshinder?

– Det är så olika beroende på vilket funktionshinder det är, men övergripande är att det är viktigt med struktur. Det är viktigt att vara tydlig i sina instruktioner och inte babbla för mycket, att ta en sak i taget och inte lägga för mycket press och krav på dem.


6. Hur skapar du struktur?

– Man måste ha en planering och jag och min assisterande ledare kommer tidigt vid varje träning, bygger sargen så att allt är färdigt när de kommer. Sedan hälsar jag på alla och frågar hur de mår. Samlingen är viktig för det sociala. Har jag någon information drar jag den på en gång. Jag är tydlig med vad som gäller och när det gäller. Jag arbetar in rutiner, håller uppe kontinuiteten, och arbetar in ett mönster. Det skapar också trygghet.


7. Hur skapar du laganda?

– Det är svårare inom normalidrotten änmed funktionshindrade tycker jag. För att skapa laganda påminner jag ofta om att vi är ett lag. Hejaramsor är bra för att känna gemenskap och jag vill att alla i laget ska ha applåder när det blir mål, att alla gör high five med alla efter ett mål. Det stärker vi-känslan. Och lagandan skapas också utanför planen.


8. Vad gör ni utanför planen?

– Det kan handla om att spela kubb en sommarkväll eller fika i en annan miljö. Då tar man med sig de positiva intrycken av andra in till planen.


9. Vilket är ditt bästa pedagogiska tips?

– Att våga testa nya saker om de gamlainte funkar. Och att inte glömma bort sin egen utveckling.


10. Vilket är ditt bästa tips till cirkelledare?

– Att hålla i gång sin egen kreativitet. Att köra på för länge i samma spår kan göra att man tappar glädjen.


Tre ledare jag beundrar:

PIA SUNDHAGE – som drivit damfotbollen så bra och framåt, och som inte är rädd för att ta tag i saker och sticka ut. Det är inget trams. Och det finns en styrka och charm i det.

STINA NILSSON – min idrottslärare på högstadiet, som satte spår i mig. Hon fanns, såg mig och först senare har jag förstått hur mycket hon betytt för mig och mitt yrkesval.

LUCAS NILSSON – min tidigare kollega inom Smålandsidrotten, som sporrade mig, som har en underbar inställning till allt och vill alla väl. Utan honom är jag högst osäker på att jag varit kvar inom idrotten.

Ursprungligen publicerad i nummer 2 2017