”Att ställa svaga grupper
mot varandra är inte vår grej”
Han tror inte på färdiga argument. Att bemöta främlingsfientlighet och rasism börjar med att tänka efter själv. Det säger TOBIAS LOHSE som utbildar cirkelledare i antirasism.
AV annika hällqvist
TOBIAS LOHSE
Ålder: 46 år.
Yrke: Verksamhetsutvecklare på ABF, Skåne.
Bor: Åkarp, Burlövs kommun, Skåne.
1. Hur utbildar man cirkelledare i antirasism?
– Vi har tagit fram ett material som vi diskuterar kring och vi pratar om vikten av att ta debatten utifrån sig själv. Det gäller att hitta sin egen värdegrund och sedan ta diskussionen därifrån.
2. Varför det?
– För att debatten så ofta landar i kunskap och statistik, och folk tror därför ofta att ”jag vet inte så mycket om det här”. Men oftavet ju människor själva vad de tycker, t ex att alla människor har samma värde och samma rätt. Men man har svårt att uttrycka sig. Jag vill få det mer avslappnat, så att alla törs uttrycka sig.
3. Vad gör man om saknar retoriken?
– Jag får ju ofta frågan om vad man kan säga när man stöter på till exempel främlingsfientliga kommentarer, men jag gillar inte att ge färdiga lathundar, utan tror att det måste komma från en själv, annars kan man låta som en telefonförsäljare som läser manus. Man får hitta argumenten utifrån sig själv, där man är.
4. Och hur hittar man ”där man är”?
– Jag tror på egen reflektion. Och mötet mellan människor är viktigt. Märker man att det kommer upp problematiska kommentarer – kanske rentav rasistiska – i en cirkel, tror jagatt det är viktigt att dela med sig i ett forum, att utbyta erfarenheter även om erfarenheten är ”jag tror inte jag lyckades så bra den gången”. Prata med din ABF-avdelning och med andra cirkelledare! Man kan också tänka på var man står politiskt och vad ABF står för – att ställa svaga grupper mot varandra är inte vår grej.
5. Stöter ABFs cirkelledare ofta på rasism?
– Ja, jag har nog inte varit på någon träff utan att någon har erfarenhet av det från cirklar eller från en arbetsplats.
6. Hur kan det låta?
– Det är vardagsrasism där någon har uppfattningar som man luftar utan att reflektera. Rasism är ju fördomar och det farliga är när fördomar tas för sanningar. Det kan handla om vad man ska kalla en kokosboll för eller att ”de tar våra jobb” och ”de får så mycket bidrag”.
7. Vad kan en cirkelledare göra då?
– Det svåra är ju att man sitter i en situation där man inte förväntar sig kommentarer. Man känner sig ensam, det kan bli tyst och man undrar ”Ska jag säga något?” Man måste själv känna när man vill ta debatten och den måste göras på rätt sätt, när man känner sig trygg, men man bör alltid markera.
8. Varför bör man markera?
– För att tyst acceptans gör att påståendena fort får fotfäste och debatten förflyttar sig åt ett håll som man inte vill. Retoriken flyttas längre och längre fram. Det kan räcka med att man påpekar att ”det är inte okej att säga så”, sedan väljer man själv hur långt man vill gå i diskussionen just då.
9. Varför ska man känna sig trygg när man tar debatten?
– För att annars går man i försvar. Det är inte den bästa ingången, eftersom man då intar en försvarsposition i stället för att driva frågan själv.– Och om man tar fram pekpinnen sätter man upp en barriär som andra ryggar tillbaka för. Då blir det en dålig debatt. Det är bättre att få i gång en diskussion genom att leta efter saker som inte splittrar utan förenar.
10. Hur vill du själv vara som ledare?
– Lyssnande och inkluderande.
Tre ledare jag beundrar:
■ ROSANNA DINAMARCA – riksdagsledamot (V), för att hon är stark, inte tar skit och är modig i det hon gör och i de frågor hon driver.
■ ZLATAN IBRAHIMOVIC – för att han är ärlig, tror på sig själv och han inspirerar många människor som behöver någon att inspireras av.
■ BARACK OBAMA – för att han är retoriskt skicklig. Oavsett vad man tycker om hans politik lyckas han förklara den.
