En tidning från ABF

10 frågor

10 frågor till Anders Carlberg

”Unga vill ha aha”

Han tänker fortsätta jobba ”tills han dör”. Anders Carlberg, 68, arbetar fortfarande heltid på Fryshuset och brinner för att få ungdomar på rätt spår i livet.

Anders Carlberg
Ålder: 68.
Gör: Verksam vid Fryshuset på heltid.
Bor: Hägersten.
Bakgrund: Debattör, föreläsare om ungdomsfrågor. Har varit lagbas på bygge, samt ordförande i Söder basket. Var tidigare ordförande i Vänsterns ungdomsförbund, men är sedan 1982 medlem i Socialdemokraterna. Grundade och var tidigare vd för Fryshuset, ett aktivitetscentrum för ungdomar och gymnasieskola i friskoleform i södra Stockholm.


1. I din bok Generationsklyftan hotar demokratin frågar du: ”Var är folkrörelserna?” Menar du att folkrörelserna tar för lite socialt ansvar för ungdomar?
– De tar inget ansvar. Min uppfattning är att folkrörelserna håller på att tyna bort och förlora sitt sociala ansvar.

2. Vad ska folkrörelserna göra då?
– Bestämma sig för vad de vill. Nästa steg är att hitta ett användningsområde. Jag tycker att man ska fråga sig: ”Vad drar vi för slutsatser? Och hur jobbar vi vidare.”

3. Vad kan en enskild cirkelledare göra för att dra sitt strå till stacken?
– Titta på vilka andra verksamheter som finns på orten, och inspireras av bra projekt! På Fryshuset har vi åkt runt i landet och hittat fantastiska projekt där man har nått ungdomar på nya sätt och jobbar på nya sätt.

4. Hur kan man nå unga?
– Där jag växte upp, i ett Riksbyggenhus i Stockholmsförorten Gubbängen, fanns verksamheter i varenda källarlokal. I dag finns massor av tomma lokaler som man kan fylla med innehåll. Det gäller att hitta nya former av verksamhet och göra något konkret. Att organisera kring en uppgift ger människor självkänsla och får dem att utvecklas.

5. Hur får man unga att växa?
– Ta Motorgården i Luleå som exempel. Farbröderna där hjälper unga att meka, och bygger samtidigt upp en relation till ungdomarna och får dem att trampa i nya fotspår. Det blir en naturlig socialiseringsprocess som inte domineras av våld, droger och rasism och som inte styrs av destruktiva, något äldre ungdomar.

6. Hur gör Fryshuset?
– Det gäller först att hitta en gemensam passion, någon man brinner för – idrott, politik, kultur … Vår metod är att ungdomarna får möta vuxna kring sina egna intressen. Sedan går de själva vidare, blir ledare, och tar hand om yngre ungdomar. Det blir en stafett genom generationer.

7. Vad bör äldre ledare tänka på i mötet med unga?
– Att ungdomar lyssnar till bra berättelser, till dina egna aha-upplevelser, till det som plötsligt öppnade världen för dig. De måste känna att kunskapen leder till aha-upplevelser och ny kunskap.

8. Vilka käpphästar har du i ditt eget ledarskap?
– ”Management by walking around” – jag vill leda genom att vara med på detaljnivå, vara med där det händer. Jag behöver inte kunna och veta allt, men jag måste förstå grejen, se vad som händer, ta med bra idéer och föra dem vidare.

9. Fryshuset har särskilda tjej- och killprojekt. Varför?
– Av samma skäl som kvinnorörelsen en gång startade – nämligen att tjejer behöver tid och bygga styrka för att delta i verksamheter och göra sig hörda. Genom att i vissa projekt dela upp slipper man mycket kring attraktion och roller, vilket gör att även killarna kan slappna av på ett annat sätt.

10. Vad är det viktigaste du har lärt dig under dina år som ledare?
– Att jag inte måste vara bäst på att utföra allt, men jag måste veta vad som är hemligheten. Det handlar om att se själen i verksamheten.


Tre ledare jag beundrar:

Hans-Olof Österlund, min basketledare när jag var ung. Utan honom hade jag inte suttit här. Han var en ”doer” och entreprenör och jag härmade honom i allt.

Göran Johansson, tidigare S-ordförande i Göteborgs kommunstyrelse, som trots fel och brister har fått till en Göteborgsanda och har stora kvaliteter som ledare.

Ulf Adelsohn, (M), som jag hade en god relation till när han var landshövding. Där satt det inte fast. Det fanns idéer, visioner och ett medvandrarskap där man knallar tillsammans.