Så skapar du

skaparglädje!

Är kreativ något man antingen är – eller inte? Eller är det något man kan bli? Fönstret frågade forskaren och överläkaren i psykiatri SIMON KYAGA. Och så har vi träffat tre kvinnor som blir kreativa av att skapa med sina händer.

Alla vi som har någorlunda kreativa yrken vet att det finns dagar då det går lekande lätt att skriva en text eller lösa ett problem. Och dagar då det inte vill sig alls, då det knappt lönar sig att sitt kvar vid skrivbordet.

Kanske hör du också till dem som har undrat om det finns något du kan göra för att påverka detta, om det går att träna upp din kreativitet. Och det finns forskare som svarar ja på den frågan.

 – Ju mer man sysslar med något kreativt, desto större chans har man att bli mer kreativ.

Det säger Simon Kyaga som forskar om kreativitet vid Karolinska institutet i Solna. Han har flera tips till dig som vill bli mer kreativ. Till exempel kan det hjälpa att dra upp mungiporna, tänka på något roligt – och att sitta kvar vid skrivbordet eller stå kvar vid staffliet även de tillfällen när kreativiteten inte kommer på en gång.

– Man blir mer kreativ när man mår bra. Samtidigt finns annan forskning som ger stöd för att man blir glad och mår bra av att göra något kreativt, så det blir en växelverkan, säger han.

Att var öppen för nya idéer och människor som inte liknar dig själv alltför mycket hjälper också till. Den amerikanske forskaren Richard Florida har kunnat visa att människor som är mer toleranta mot dem som inte har samma sexuella läggning eller etniska bakgrund som de själva också är mer kreativa.

– Han har jämfört olika orter i USA och visat att städer som är mer toleranta mot invandrare och homosexuella också är mer innovativa, säger Simon Kyaga.

Ytterligare ett konkret råd är att utsätta dig för nya saker – som att resa någonstans eller umgås med människor som är exempelvis äldre eller yngre, fattigare eller rikare än vad du själv är.

– Om man vill komma på riktigt innovativa idéer kan det också vara bra att byta disciplin, och komma med nya infallsvinklar till ett nytt område.

Ett exempel är den amerikanska konstnären Anna Mary Robetson Moses (1860– 1961). Hon blev berömd som ”Grandma Moses” när hon fick reumatism och tvingades sluta brodera och började måla vid 78 års ålder.

Men hur är det med det som brukar kallas ”flow” eller ”feeling”, kan man träna upp det också?

– Nja, det är inte självklart. Flow och kreativitet hänger ihop, men de är inte samma sak, säger Simon Kyaga.

Flow uppstår i en situation där man testar sin förmåga och där svårigheten ökas gradvis.

– Flow inträder när man precis har börjat behärska något nytt, när det inte är för svårt men heller inte för lätt. Det är en upplevelse som kommer när man tvingas till total uppmärksamhet på det man håller på med, så att allt annat försvinner.

MÅLAREN

LENA TOLLSTOY

Ålder: 58 år.
Yrke: Förskolelärare.
Familj: En vuxen son.
Bor: Lägenhet i Stockholm.
Bonus med att måla: Att måla tillsammans med andra. Det är väldigt givande och ger fina samtal kring skapande och konst.

”Jag målar för att det är total avkoppling. Jag glömmer bort tid och rum och ibland kommer jag in i ett flow, då kan jag till och med glömma att äta. Jag är i målningen och i färgerna, det är en underbar känsla när jag känner att det går vägen och blir som jag har tänkt. Det är alltid ljuset jag är ute efter, att hitta det specifika ljuset. Motivet spelar mindre roll, det är inte alltid man ser vad det är, det lämnar jag ibland åt betraktaren. När det inte blir som jag tänkt blir jag frustrerad och undrar vad jag håller på med. Jag har ställt ut några gånger, det är en stor bekräftelse att det finns folk som har köpt mina tavlor. Att någon annan kan säga ’wow, vad fint’ eller att ’det där tilltalar mig’ om det som jag har skapat. Jag blir mer kreativ när jag ska ställa ut, det är något med kravet, att jag måste måla. Jag har just inrett en liten ateljé hemma, jag fick plats när min son reste till Australien och nu har jag sagt att söndagar är min målardag. Städa, träffa kompisar och göra andra roliga saker får jag göra på lördagarna. Jag är bland annat med i en akvarellgrupp, vi träffas en gång i månaden för att titta på vad vi har gjort, vi ger varandra respons och kritik.”

SILVERSMEDEN

CARIN SOHL

Ålder: 71 år.
Gör: Pensionär.
Bonus med silversmide: Det kan bli nästan lite meditativt att sitta och putsa på en ”fläck”.

”Just nu håller jag på med en kanna, med handtag av en handsmidd järnspik. Den kommer från en ladugård i Norrland och jag hade den liggande hemma ett tag tills jag plötsligt en dag kom på att den här kan jag ju göra en kanna av. Det börjar så, med en idé. Sedan kollar jag vad det ska vara för tjocklek på plåten, vilken dimension på tråden och så börjar jobbet att såga ut och klippa till, att fila, hamra, puts, löda och löda igen ... Det är många moment! Jag har många idéer, jag hinner inte smida alla. Jag kommer från en hantverkarfamilj, min pappa var både urmakare och smed. Jag sätter alltid en liten gulddroppe på allt jag gör, det har blivit lite av mitt signum. Jag har gått en cirkel i smide i många år, vår ledare Eduardo Dato är utbildad i Mexiko och väldigt yrkesskicklig. Han ställer höga krav på utförandet, han släpper oss inte förrän han tycker det är bra gjort. Det passar mig som kan vara lite småslarvig ibland, det blir en utmaning att få det riktigt bra. Eduardo kan få mig att sitta och putsa i timmar, det trodde jag aldrig att jag skulle ha tålamod till, men vips så har jag det! Det är så roligt att se resultatet, hur fint det blir.”

LUFFARSLÖJDAREN

ÅSA SANDH

Ålder: 48 år.
Bor: Hus i Tungelsta söder om Stockholm.
Familj: Man och 15-årig dotter.
Gör: Egen företagare.
Bonus med att luffarslöjda: ”Att jag ständigt utmanar mig själv genom att blanda in andra tekniker.”

”Min kreativitet kan komma och gå lite. Om jag är stressad och har mycket omkring mig så har jag inte riktigt ro att sätta mig ner. Då kan jag lagra en idé i bakhuvudet och så finns den där sen, när jag har tid. När jag väl sätter mig ner och börjar klura så hittar jag lusten igen. Jag älskar känslan att få göra något med händerna, att få skapa! Att se en idé växa fram. Då är jag envis och ger inte upp om jag möter motstånd. Jag kan sitta till långt in på natten för att få till ett särskilt mönster eller en form. Jag har hållit på med hantverk i hela mitt liv, jag målar, virkar, stickar, jobbar med pärlor – allt möjligt. Men när jag provad luffarslöjd för några år sedan tyckte jag det var det roligaste jag hade testat. Tekniken att använda ståltråd för att göra bruksföremål kommer från luffare som vandrade omkring i gårdarna vid förra sekelskiftet och bytte till sig mat och husrum mot en visp eller ett grytunderlägg. I dag är det ett konsthantverk, jag gör allt från blommor till korgar och fat. Jag gillar att blanda tekniker och material, jag har precis börjat virka i ståltråd.”