Mobbarens fru
AV KATRINE MARÇAL
Melania Trump tog sina stela danssteg i den vita klänningen. Hon log i sin puderblå kappa utan att leendet någonsin nådde ögonen. Donald bytte Obamas röda gardiner mot guldiga så fort han blev president. Melania håller på och installerar ett ”glamour-rum” i Vita huset: där ska hon tillbringa den 1 timme och 15 minuter som det enligt hennes makeupartist tar att med ”obevekligt fokus” göra henne färdig att möta världen. Och kamerorna. Men hon tänker inte flytta in. Melania Trump och hennes son Barron tänker stanna i New York. I alla fall de första sex månaderna. Så har USAs första dam aldrig någonsin tidigare betett sig.
Uppvuxen i Slovenien deltog hon i sin första modevisning vid fem års ålder. Hon talar fem språk men syntes inte mycket i makens kampanj – hennes brytning skulle avskräcka väljare. Som alla USAs första damer måste hon välja en lagom opolitisk fråga att fokusera på, Michelle Obama hade sin om vikten av hälsosam mat och Melania Trump har till världens förvåning valt – mobbning. Hon som själv är gift med den störste mobbaren av dem alla.
Mannen som när han ogillar vad en kvinnlig journalist skriver skickar henne en kopia av hennes artikel med texten att hennes ansikte är ”fult som en hunds”. Som skriker till en advokat att hon är ”äcklig” för att hon behöver ta paus från ett möte för att pumpa bröstmjölk och som twittrar att en kvinnlig journalist måste ha haft mens när hon ställde kritiska frågor. Denne mans fru ska nu kampanja mot mobbning på nätet. Hon kunde börja med att stänga sin mans Twitter-konto.
Samtidigt ska man inte håna Melania Trump. Vänstern har gjort det länge: hennes nakenbilder, hennes glittriga smak och faktum att hon är en klassisk ”troféhustru”, oändligt yngre och vackrare än sin rika man. Hon tog honom för pengarna och därför är hon inte värd vår respekt. Melania kommer aldrig likt Michelle Obama odla en köksträdgård i Vita husets trädgård, suckar folk. Michelle Obama lyfts fram som en kvinnlig förebild, en jämlike till sin man. Samtidigt får vi inte glömma att Michelle Obama också tog en oerhört traditionell roll som första dam. Hon fokuserade på sin mammaroll och utmanade inte, likt Hillary Clinton på sin tid.
Melania provocerar på andra sätt, det fanns något befriande i hur hon vägrade be om ursäkt för sina nakenbilder när medierna implicit skrek om att en ”eskortflicka” från Slovenien inte kunde bli första dam: ”Jag är stolt över att jag tog de där bilderna ... jag skäms inte för min kropp ... ”
Hur är det egentligen att vara gift meden man med en kvinnosyn som Donald Trumps? Exfrun Ivana hävdade under deras skilsmässa att Donald hade våldtagit henne. Han slet av en bit av hennes hår och tvingade sig på henne. Trump har förnekat. Ivana har i efterhand sagt att hon inte menade att han ”våldtog henne i bokstavlig eller kriminell mening”. Vad nu det betyder. Oavsett vad som är sant om den påstådda händelsen: detta är en man som offentligt mobbar kvinnor för ”feta arslen” eller ”platta bröst”, vad säger han då till sin egen fru?
Hon får inte åldras, hon får inte gå uppi vikt och hon får inte arbeta. Hon måste hantera hans raseriutbrott och hans fåfänga. Man får hoppas att några av de 500000 kvinnor som marscherade i Washington mot Donald Trumps kvinnosyn marscherade för Melania. Och alla de tusentals kvinnor som är som Melania: offer för patriarkatet som inte passar in i bilden av hur ett feministiskt korrekt offer ska se ut.
Eller bete sig.
