Tillbaka till medeltiden
AV Maria Ullsten
Ett inslag i P1 morgon får mig nästan att sätta dagens första kaffeklunk i fel strupe. Det handlar om en ny app som har lanserats i Saudiarabien så att äkta män och fäder med några klick på mobilen kan ge det tillstånd som krävs för att deras hustru eller dotter ska få lämna landet. ”För att myndigheterna ska veta att hon inte är på väg att överge sin familj”, uppger en saudisk tjänsteman.
Inslaget handlar om att saudiska kvinnor nu får köra bil, gå på fotboll och vistas på allmän plats utan manligt sällskap. En kvinna beskriver en helt ny stämning i Riyad, när nu kvinnor får prata och skratta utomhus.
Ändå hänger jag upp mig på den där appen. På hur digital teknik nu används för att upprätthålla medeltida förtryck. Vilket absurt möte mellan forntid och nutid!
Sådana möten sker ju annars lite varstans i Sverige i dag. På flyktingförläggningar och fotbollsplaner, i klassrum och språkkaféer där de som växt upp i en hederskultur träffar oss som fått de flesta av våra mänskliga rättigheter alldeles gratis.
För en tid sedan träffade jag själv ett gäng strålande levnadsglada afghanska tjejer som tagit tåget från Dalarna till Stockholm för att visa en dokumentär om sig själva i riksdagen. Läs om hur de lärt sig filma i ABF-huset i Leksand på sid 84!
Några av tjejerna drömmer om att bli tandläkare, en vill bli lärare, en annan fotograf. Men ännu vet de inte om de får stanna i Sverige. Så efter några år i nutiden kan de tvingas återvända till medeltiden. Till ett sammanhang där de snarare kommer tvingas gifta sig än förverkliga drömmar. Ett samhälle där de riskerar att stenas, om fel ögon får se filmen som de reste till Stockholm för att visa i riksdagen.
Man kan sätta i vrångstrupen för mindre.
Publicerad i nummer 1, 2018
