Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Nya böcker

Kärlek, krig

och integration

Bäst!

Den 68-årigeungerske författaren Péter Gárdos föräldrar överlevde Förintelsen och blev kära i varandra i Sverige, tack vare Röda korset. I 50 år visste Péter Gárdos ingenting om hur hans föräldrar hade träffats, och länge visste han inte ens att familjen var judisk. Det skulle också ta lång tid innan fadern kunde berätta om koncentrationslägertiden. Efter faderns död, i augusti 1998, gav hans mamma honom två prydliga buntar kuvert.

Péter Gárdos läste alla breven på en enda natt och bestämde sig för att teckna ner kärleks- historien baserad på breven – trots att hans mamma till en början var motvillig. ”Jag förstod snabbt att det var en ren skatt och att det var min plikt att teckna ner mina föräldrars otroliga historia. De hade en sådan stark önskan att levaoch älska, trots sin desperata situation”, har han berättat. Gryningsfeber av Péter Gardos (Massolit) är en ljus och vacker berättelse, mitt i allt krigsmörker. En film baserad på boken har spelats in i Sverige, Ungern och Israel och visas i Sverige våren 2016.


 

Bättre!

Integrationär på allas läppar. I den starka samtidsantologin Sverige – en (o)besvarad kärlekshistoria av Lejla Hastor och Nivin Yosef (Wahlström & Widstrand) skriver en handfull skarpa första generationensinvandrarkvinnor i Sverige om känslorna att aldrig passa in, alltid sticka ut. Om blickar, om tystnad och om sökandet efter en identitet. Om förödmjukelsen när syokonsulenten trots toppbetyg föreslår ett yrkesprogram som det bästa valet inför gymnasiet, vreden över det rasistiska bemötandet i varuhuset när en mor och dotter vill handla en bröllopsklänning. Nyttig läsning som ger en klar blågul spegelbild med vassa kanter som gör ont att röra vid.


 

Bra!

”Vera, sju månader,sitter i bärselen och jag har lånat min makes svartadunjacka som är stor nog att knäppa runt oss båda i januarikylan. Bara Veras lilla runda anlete kikar fram. ’Är hon lik sin pappa?’ undrar flickan. Jag nickar. ’Ja, hon är ju inte ett dugg lik dig i alla fall’, säger hon frankt. Jag ler lyckligt och smeker min dotters kalla kind. ’Nä, hon är inte ett dugg lik mig.’S

å skriver boxaren Åsa Sandell, som i Den tuffaste ronden (Kalla kulor förlag) berättar ärligt och öppet om hur hon blev gravid via äggdonation (en annan kvinnas befruktade ägg) i Riga, och om känslan att bära ett barn som inte har en gnutta av ens gener. Den här barnalängtansboken behandlar också såväl abort som missfall, samt Åsas personliga val att satsa på karriären i stället för barn – och sedan inse att gravidresan skulle bli skumpigare än väntat.