Andrum i orostider
AV Annica Dahl
På ett tåg som rusar genom Östergötland på väg mot ABF Skåne Nordost i Hässleholm. Det är årsmötestider i hela ABF Sverige, och med det tågtider att passa när man är förbundssekreterare. Jag känner mig lite som huvudpersonen i PO Enquists roman Musikanternas uttåg, han som missionerade den tidiga arbetarrörelsens idéer, ständigt på turné, vandrande, främst i Västerbottens inland.
Just dit har resorna ännu inte tagit mig, än, men till många andra ställen.
Tack och lov åker jag tåg, och slipper gå till fots, men känslan av att vara en missionerande vagabond, med jämlikhet, frihet och solidaritet på agendan ger mig tanken.
Årsmötena denna vår handlar mer än någonsin om att inge hopp i en tid när människor känner stor oro kring vad som sker i vår omvärld. Kriget i Ukraina, de mänskliga katastrofer som nu utspelas. Ovissheten om vad som kommer hända på vår kontinent. Alla påverkas. Bränslepriser, matpriser, stigande inflation, ränteökningar och – ovisshet. Då behövs folkbildningen!
Vår del av världen, de nordiska länderna, sticker historiskt ut globalt i frågor som jämlikhet, social tillit och välmående. Folkbildningen står för en viktig del av den framgången. Med folkbildning har ju det livslånga lärandet blivit en självklar del av samhällsbygget. Man är aldrig färdiglärd. Har alltid en chans att lära nytt. Att hänga med i utvecklingen. Det är bra för oss själva. Och det är bra för det samhälle vi är en del av. Genom att satsa på folkbildning görs bildning, och med det samhället, både begripligt och tillgängligt för alla. Inte bara för dem med makt, pengar och inflytande. Folkbildningen bygger ju – förutom att nå tekniska färdigheter – även på att reflektera över komplicerade samband, exempelvis mellan individen, familjen och samhället.
Social tillit uppstår inte av sig själv, utan skapas i alla de mänskliga interaktioner som sker när samhällsmaskineriet fungerar som det ska. Och det bästa smörjmedlet stavas folkbildning. Det är inte min egen slutsats, utan David Brooks, konservativ (!) kommentator i New York Times. Och det skriver vi alla under på, eller hur?
För detta är verkligen en eloge till alla er cirkelledare. Det är ni som erbjuder möten som är den starkaste motsatsen och motkraften till ett auktoritärt samhälle. Det är i mötet med andra som bildnings- och kunskapsklyftor utjämnas. Och i folkbildningen kan våra cirkeldeltagare få ett andrum, tillsammans med andra, i en tid av oroligheter.
Under de senaste 100 åren, när världskrig och auktoritära regimer härjade på kontinenten, var tilliten mellan människor och tilliten till och jämlikheten i samhället som störst i Norden – på grund av vår folkbildning. Nu är vår nära omvärld återigen kaosartad, och vi vet att tryggheten hittar vi med och hos varandra.
Vi kallar det folkbildningsberedskap.
Publicerad i nummer 2, 2022
