Inget skitjobb!
AV Annica Dahl
”Inte är det något drömjobb precis. Risken är att man sliter ut sig i förtid. Att flytta möbler tills man får pension tror jag inte att jag orkar.”
Orden är min pappas, ur en intervju i Norrtelje tidning 1975. Han var då 36 år gammal. På bilden till texten ses han bära ett piano tillsammans med sin bror. De var närmsta arbetskamrater. Och vänner.
Som barn var jag stolt över att min pappa var så stark. Som tonåring blev jag medveten om de stora skillnaderna i samhället, synen på människan och hur hon värderades efter bakgrund, utbildning och inkomst. Även om jag inte var så medveten om det då tror jag att jag genom mitt eget politiska engagemang ville göra min pappas röst hörd. Han som var så plikttrogen och lojal, som aldrig skulle komma på tanken att bråka om sin lön eller sina arbetsvillkor.
Jämlikhet, frigörelse och alla människors lika värde har alltid varit ABFs kärna. Vi minns vårt ursprung och ser ojämlikheten i dagens samhälle – för att kunna göra något åt den. Därför är det bra att ojämlikhet och klass åter står högt på dagordningen i arbetarrörelsen. LOs podd Ojämlikheten liksom tankesmedjan Katalys rapport Klass i Sverige finns nu som studiecirkel.
Målet är att sätta i gång en bred diskussion om klassfrågor i Sverige. Inte bara på ledarsidor och Twitter, utan vid matborden, på arbetsplatser, i storstädernas bostadsområden och glesbygdens byar.
Min pappa var en kulturbärare. I dubbel bemärkelse. Han bar klassfrågan i sin egen kropp. Och han bar pianon. På samma sätt är ABF kulturbärare. ABF bidrar till en samhällsutveckling på arbetarrörelsens grunder. Och vi gör det genom folkbildning och kultur. Vi gör det underifrån – och vi gör det genom att försöka nå både hjärta och hjärna.
För att förändra samhället måste vi rusta oss med fakta. Men det räcker inte, för rättvisa och jämlikhet är ingen vetenskap, det sitter i hjärtat. Och den första utmaningen är att bekämpa osynlighet.
Vi måste få ut arbetarklassens berättelser i det offentliga rummet. Vi behöver mer arbetarlitteratur, inte bara om utan också av arbetare. Därför arrangerar vi skrivarskola för arbetare tillsammans med LO, med författaren Anneli Jordahl som cirkelledare.
Vi som arbetar med våra kroppar är ett annat initiativ tillsammans med LO – en stark utställning med fotografier av Elisabeth Ohlson Wallin. Med människors egna berättelser om sina liv och arbeten. Så här säger t ex tvättbiträdet Khuanla Chalar Dyaem:
”Jag är glad varje gång jag ser en brandman. Han kan utföra sitt arbete tack vare att vi har tvättat hans utrustning. Hur ska läkaren kunna operera utan ren rock? Vi tvättar skitiga arbetskläder men vi gör inget skitjobb. Vi levererar rena, prydliga kläder till alla våra viktiga samhällsfunktioner. Jag är stolt över jobbet vi utför!”
Jag vet inte om min pappa var stolt över sitt jobb. Men jag var stolt över honom. Och jo, han orkade flytta möbler ända till sin pension.
Publicerad i nummer 2, 2021
