Fönstret

Fyll krisen med kreativitet!

Det värsta har vi bakom oss. Det tumultartade året vi lämnat går till historien som en pandemisk parentes som tvingat oss att tvärnita och tänka till. Ty denna kris som paralyserat planeten har fundamentalt förändrat livet – från arbetslivet till kärlekslivet och umgängeslivet.

Kriser är katalysatorer. De kostar liv och lidande och skakar om oss i våra grundvalar samtidigt som de framtvingar förändring. Den första förlamningen kom den där marsdagen när alla mina inkomstbringande frilansuppdrag ströks. Frågor jag är alltför välbekant med sedan barnsben ekade i min överhettade hjärna: Hur ska jag ha råd med alla räkningar? Hur ska jag hjälpa mina svårt sjuka föräldrar som ligger ensamma i var sitt hem i Rinkeby, utan att riskera deras liv?

Tills jag påminde mig själv om min kriskrossade historia. Mitt första krisknep var att spalta upp alla de kriser jag, min familj och släkt överlevt. Fattigdom, krig, diktaturer, exil, skilsmässor, nazisthot, förluster och ond, bråd död.

Vid sidan om kriserna listade jag lärdomarna. Hur smärtan gjort mig mer sårbar och stark, ödmjuk och hårdhudad. Till skillnad från de personliga kriserna som ingen kan undgå är denna kris kollektiv och synkroniserad. Även om de mest utsatta som vanligt drabbas hårdast är det få som skonas. Det i sig är en påminnelse om allas vår mänsklighet och dödlighet.

Mitt nästa steg blev att fråga mig hur jag gör isoleringen och distanseringen meningsfull. Vad gör man med så mycket tid och så lite pengar? Jag ville göra något nytt! Eftersom jag alltid drömt om, men aldrig tidigare vågat, började jag studera drama och teater på universitetet. Ångesten lindrades när Medea, Oidipus, Hamlet, Strindberg, Benedictsson, Pinter och andra odödliga karaktärer klev in med sina dramer och insikter om att kriser är kroniska och konstanta i mänsklighetens historia. Både som fakta och fiktion.

Virusvakuumet fylldes med Zoomlektioner, hemtentor och studentkamrater jag aldrig annars hade mött. Karantänen strukturerades upp med rutiner, mål och mening. Djupt tacksam över samhällets stöttepelare som saknar andra alternativ än att dagligen riskera sina liv i exponerade arbeten försöker jag omvandla krisen till en kreativ paus men också en katharsis, en storstädning, i min förr överbelamrade kalender och klädkammare. Jag är inte ensam om att ha rensat, skänkt och sålt kläder och prylar. Ty det enda som räknas till syvende och sist är hälsan.

Så ta tillfället i akt och anmäl er tillnågon av alla dessa spännande digitala distanskurser som erbjuds på ABF: Beskärning av träd och buskar, hjälp till självhjälp, trollsländekurs, balett för vuxna, gitarr på distans, retorik, valpkurs, hälsomålning, ympkurs med en pomolog, ugglelyssning eller språk som krymper avstånden.

Håll de fysiska avstånden och krymp de känslomässiga, håll kreativiteten vid liv och – håll ut!

Publicerad i nummer 1, 2021