Rädda mammorna!

Fem kvinnor har mördats på tre veckor. Ibland med barn i närheten. Barn som också är brottsoffer. Traumatiserade för livet. Många av mammorna i min bok med samma namn berättar om hur de blev misshandlade av män som sa sig älska dem. En av dem, Zeynap, lever fortfarande mitt i ett helvete av hot från sin exmake. Pappan till deras tre gemensamma barn. Det är hon som tvingas fly sitt hem, gömma sig på skyddsboenden och frukta för sitt och barnens liv. Vi pratade i går igen. ”Sörj mig inte när jag dör. Rädda mig när jag fortfarande är vid liv”, säger hon.

Maken har misshandlat både henne och barnen. Ibland låste han in den då sexåriga dottern i en mörk garderob. En gång i en resväska. ”När jag bråkade med honom för att han skulle släppa ut henne slog han mig”, säger Zeynap som gick till polisen sönderslagen för att få rådet: ”Gå hem och vila.”

Efter tre år på ett skyddsboende fick Zeynap ett eget hem på hemlig ort. När jag skrev om henne såg hon ljuset i tunneln. Sen blev det mörkt igen. Mannen hotar och hänger ut henne på nätet, kräver umgängesrätt med barnen som är livrädda efter hot om att han ska kidnappa och döda dem. Nyligen ringde pappan även barnens skola och dök upp i närheten. Fast han bor i en annan stad.

I november placerades Zeynap och barnen i en jourlägenhet som var ”skräckfilmssmutsig med kackerlackor och röda tapeter som om man sprutat blod på väggarna”. En fredagskväll fick de återigen flytta. Men de fick fel nycklar. Zeynap stod på gatan med sina barn och ringde socialtjänsten som hade tagit helg. Nu bor de i ett skyddat boende utan internet. Två av barnen har inte gått i skolan på nästan sex månader. Trots skolplikt. Trots att den ensamma mamman kämpat för skolplatser. Senast hon besökte en skola krävde rektorn att få veta jourlägenhetens adress. Fast den är hemlig. ”Har du domen på att du är ensam vårdnadshavare?”, frågade hen. Nu svarar rektorn knappt när hon ringer. Den tioåriga sonen som har adhd, högt blodtryck och hjärtproblem får fruktansvärda panikattacker. Fyra gånger har han fått åka ambulans. Sjukhuset skickade remisser till BUP. De fick tid fyra månader senare. Men traumabehandling kan den traumatiserade pojken inte få förrän han har ”en stabil grund, går i skolan, bor i ett riktigt hem och har rutiner”, säger de till mamman.

Pappan togs in på förhör, nekade och fallet lades ner i brist på bevis. ”De avlyssnade och tömde hans telefon när han satt häktad misstänkt för människosmuggling. Men de tar inte in hans mobil på tömning när det gäller hot mot oss”, säger mamman. Hon som vågade lämna och anmäla. Men det räcker inte. Världens mest jämställda land måste leva upp till sitt rykte. På alla fronter. Innan det är för sent.

Publicerad i nummer 2, 2021